VEM i Venedig bjöd på kvinnliga topprestationer

VEM var inte bara det bästa VEM på 15 år utan också en kavalkad i kvinnliga medaljplockare. Hela 41 av de 65 medaljerna från VEM i Venedig bärgades hem av kvinnliga veteranfriidrottare. Löparlivet pratar med Turebergs Ulla Karnebäck, VEM:s svenska drottning, och Spårvägens Jenny Åkervall om deras topprestationer.

Text: Jessica Österberg, Löparlivet

Foto: Henrik Tegnér

Med Veteran-EM, som gick i Venedig, Italien 6 – 15 september, i backspegeln kan vi konstatera att det svenska veteranfriidrottarna har gjort ett fantastiskt VEM. Och främst, säger Jenny Åkervall som är en av lagledarna, är det kvinnorna som har levererat och utmärkt sig:

– Många kvinnor har presterat på topp och det syns i medaljligan. Sverige är på gång inom veteranfriidrott, säger Jenny, Spårvägens FK, som själv gjorde en lysande prestation och tog guld på 400 m, silver i stafett 4×100 m och brons på 400 m häck i K45.

Veteranfriidrotten i Sverige är på stadig uppgång, inte minst visat ett ökat deltagande på VSM i augusti på det ökade intresset. Vad är det då som gör att det just är svenska friidrottande kvinnorna som utmärker sig nu – är det slumpen eller något annat?

– Det skulle kunna vara så att det är fler kvinnor som vågar tävla. Om några vågar så ser andra det. Det behövs förebilder och vi har Ulla Karnebäck som har varit en fantastik förebild under VEM i Venedig. Det händer mycket inom veteranfriidrotten i Sverige och det växer. Det kommer sannolikt fortsätta växa, inte minst med tanke på att vi snart har ett VVM på hemmaplan, menar Jenny och syftar på VVM i Göteborg 2022.

Samtidigt berättar Jenny att arrangemanget kring VEM i Venedig inte har varit på topp:

– Det var en hel del arrangörsmissar under tävlingarna och flera dagar med extrema regn- och åskoväder som påverkade tävlingarna negativt. Tävlingarna hölls på tre arenor och det var krångligt att ta sig mellan arenorna med lokala kommunikationer. Dessutom hade de lagt kvinnliga och manliga sprintgrenar på olika arenor så det var svårt att kunna heja på sina lagkamrater.

– I en omdiskuterad stafett blev vi diskade på luddiga grunder som förmodligen har med en översättningsmiss att göra och det är en fråga som vi kommer att gå vidare med. Sveriges veterankommitté har skickat en skrivelse till European Masters Committee.

Det var en hel del arrangörsmissar under tävlingarna och flera dagar med extrema regn- och åskoväder som påverkade tävlingarna negativt. Tävlingarna hölls på tre arenor och det var krångligt att ta sig mellan arenorna med lokala kommunikationer. Dessutom hade de lagt kvinnliga och manliga sprintgrenar på olika arenor så det var svårt att kunna heja på sina lagkamrater.

Jenny Åkervall

Bästa VEM på 15 år

De svenska veteranfriidrottarna vann totalt 65 medaljer (22 guld, 23 silver och 20 brons) och slutade på sjunde plats i medaljligan. Det är den bästa placeringen för Sverige de senaste 15 åren.

– Fler svenska medaljer vid ett VEM utanför Sverige har endast tagits hem vid VEM i Århus 2004 med totalt 79 medaljer, ”bara” 20 guld. Då slutade Sverige på sjätte plats i medaljligan. Vid VEM på hemmaplan i Malmö 1986 och 1996 blev det betydligt fler svenska medaljer, berättar Ivar Söderlind.

Flest medaljer vid årets VEM i Venedig tog hemmanationen Italien med 337 medaljer (127 guld), före Tyskland 317 medaljer (119 guld), Storbritannien 247 medaljer (103 guld), Spanien 144 medaljer (43 guld), Frankrike 135 medaljer (38 guld) och med Finland på sjätteplats med 77 medaljer (35 guld), placeringen före Sverige.

Ivar berättar vidare att det också har slagits en del nya rekord av de svenska veteranfriidrottarna, åtta svenska rekord, varav två nordiska:

– Jonas Asplund, IFK Märsta och Europarekordhållare i M45 stav med 4.86, var mycket nära att förbättra sitt Europarekord vid årets mästerskap. I sitt sista försök på 4.90 rev han ”hårfint” och fick nöja sig med segerresultatet 4.70.

Lion Martinez, Spårvägens FK, berättade i en tidigare intervju med Löparlivet att han siktade på att ta guld i både 100 och 200 m i M40, vilket var en prestation som han också lyckades med under VEM. Läs mer om Lion här.


Foto: Mattias Sunneborn

Det var oväntat men jag är väldigt glad. Jag brukar vara min egen hårdaste kritiker vilket gör att jag inte så ofta är nöjd, även om jag i första hand tränar för att det är kul och jag vill hålla mig i form. Nu är jag väldigt nöjd med mitt lopp på 400 m och tycker att jag gjorde det bra. Jag hade en plan för loppet och genomförde det som jag tänkt.

Jenny Åkervall

Oväntat men glad över guld

Av de totalt 65 medaljerna togs 41 medaljer av kvinnor. Jenny Åkervall, guldmedaljör på 400 m, bronsmedaljör på 400 m häck och tog silver i stafett 4×100 m vilket också gav ett nytt svenskt rekord, gjorde ett imponerande VEM, men beskriver själv att det hela var ganska oväntat. Säsongen började med långsamma lopp, förklarar hon, och en knäskada från förra vintern spökade, vilket har gjort att hon i princip har tävlat sig i form under säsongen. Ändå kom formen smygandes under säsongen och resulterade i ett guld på 400 m i VEM på tiden 61,64.

– Det var oväntat men jag är väldigt glad. Jag brukar vara min egen hårdaste kritiker vilket gör att jag inte så ofta är nöjd, även om jag i första hand tränar för att det är kul och jag vill hålla mig i form. Nu är jag väldigt nöjd med mitt lopp på 400 m och tycker att jag gjorde det bra. Jag hade en plan för loppet och genomförde det som jag tänkt, berättar Jenny som avslöjar att taktiken var att trycka på hårt från början, utan att vara rädd för att gå ut för hårt, hålla farten på raksträckan, trycka på igen i sista kurvan och sedan behålla sprintformen hela vägen in i mål.

Samtidigt, förklarar Jenny – den hårda kritikern – att det stora målet är att nå under 60 sekunder och säger att hon skulle kunna trycka på i accelerationen ytterligare tre fyra steg, jobba på steglängden och minska kontakttiden i marken i den upprätta löpningen. Då finns det lite mer att klämma ut, menar hon.

Inför inomhussäsongen siktar Jenny på inomhus-VEM i Portugal och till sommaren VVM i Kanada. Inomhus är hon sugen att testa på kort häck eller den ”omöjliga” målsättningen att slå personligt rekord på 60 m.

– Det är roligt med några nästan omöjliga målsättningar men jag har under flera år legat nära perset på 60 meter och tror att jag kan klara det. Samtidigt har något hänt mentalt på 400 m och det är lockande att fortsätta utveckla det så klart, även om det tar mycket energi att tävla på den distansen. Jag har inte riktigt bestämt vad det blir till inomhussäsongen men just nu har jag börjat nosa på grundträningen och det känns kul att göra något helt annat nu, säger Jenny.


Ulla Karnebäck – Sveriges VEM-drottning. Foto: Henrik Tegnér

Ju högre upp i åldersklasserna man kommer desto färre försök och semifinaler blir det. Det är en anledning till att det går att tävla i många grenar.

Ulla Karnebäck

Sveriges VEM-drottning

Det var inte bara Jenny som utmärkte sig av de svenska kvinnorna. Jenny utnämnde själv Ulla Karnebäck, Turebergs FK, till ”VEM:s drottning” i en artikel på friidrott.se, vilket inte är särskilt konstigt med tanke på Ullas fantastiska prestation som resulterade i tre guldmedaljer, ett silver och två brons. Totalt stod Ulla för sex medaljer till Sverige. I den svenska truppen utmärkte sig även Lubov Pospeshina, IFK Skövde, som tog tre guld i grenarna 4 km terräng, 10 000 m och 10 km landsväg samt silver på 5 000 m i K65. Internationellt utmärkte sig nederländska Ritje Dijkman, som slog Europarekord i grenarna 100 m, 400 m, längd och tresteg i K80.

I ett samtal med Löparlivet berättar Ulla om sitt tuffa tävlingsschema, med tävlingar varje dag utom den tävlingsfria dagen som var mitt under VEM. Hur klarar man ett sådant tufft tävlingsschema?

– Ju högre upp i åldersklasserna man kommer desto färre försök och semifinaler blir det. Det är en anledning till att det går att tävla i många grenar, säger Ulla som tävlar i K65.

Ulla har inte heller tävlat i vilka grenar som helst utan inledde tävlingarna med två dagars mångkamp. Inför den andra dagen låg hon på andra plats i mångkampen men visste att hon hade chans på guld eftersom hon är stark i löpgrenarna, och inför den sista och avslutande grenen 800 m låg hon tvåa.

– Jag vet att jag är stark på 800 m och hoppades att jag skulle klara det, och det gjorde jag. Jag visste att jag skulle ha chans att fightas om silver och guld i mångkampen, säger en glad Ulla som tog hem guldet.

Tävlandet fortsatte med 300 m häck, en gren som hon valde att starta i trots att hon kände lite knäbesvär efter spjutkastningen i mångkampen. Hon hade en någon tveksam inledning på de första häckarna avslutade starkt och tog hem guldet. Därefter var det dags för försök på 400 m och i finalen tog hon, som hon själv beskriver det, en oväntad bronsmedalj. I längdhoppet blev det nytt årsbästa med 3,73 och ytterligare en bronsmedalj.

– Jag hade inte väntat mig att det skulle gå så bra. Hoppningen gick bra och det var en stor ökning jämfört med längdhoppet i mångkampen där jag hoppade 3,45. Det var å andra sidan dåligt väder, med regn och åska under längdhoppet i mångkampen, konstaterar Ulla.

På 80 m häck hade Ulla bäst tid inför tävlingarna och trots bra prestationer av medtävlande kunde Ulla efter sista häcken koppla greppet om guldet. I sin sista gren, 800 m, hade Ulla planerat att ta rygg på en tyska med bättre årsbästa men det slutade med att Ulla fick dra och slutade på en förväntad silverplats.

Det är bara drygt två år sedan Ulla inledde sin satsning mot mångkamp och framhåller att hon tror att den mångsidiga träningen som mångkampen innebär är ett bra sätt att hålla sig skadefri.

– Grenarna kompletterar varandra och man använder olika muskler. Spänst och hopp har man också med sig som styrka till löpgrenarna, säger Ulla som inledde sin veteransatsning vid 47 års ålder och har de senaste tre åren tränat mer strukturerat och konstruktivt.

– Mångkampen är väldigt rolig och det vill jag fortsätta satsa på. Jag är stark i löpgrenarna. 400 och 800 m har tidigare varit mina huvudgrenar. Höjd och längd är väldigt roligt men jag kan bli bättre i kula och spjut. Som det är nu kompenserar jag för dem med löpgrenarna. Jag borde kunna förbättra mig i höjd och spjut är min sämsta gren som jag borde bli bättre i. I kula har jag också mycket att träna på. Min styrka är korta häcken, berättar Ulla.

Ulla har åkt på internationella mästerskap sedan hon var 51 år och planerar att fortsätta med det. Det viktigaste är ändå sammanhållningen och den sociala gemenskapen, framhåller hon, samtidigt som tävlingarna ger henne mål att satsa mot. Närmast i tiden ligger inomhus-VEM i mars där planen är att tävla i femkamp, 400 m, 800 m och kort häck. Hon avslöjar också att hon kanske – till slut – har lyckats locka med sin make, som håller på med orientering, att sikta mot medeldistans på VVM i Kanada nästa sommar.

Ulla Karnebäck. Foto: Henrik Tegnér

Löparlivet gratulerar alla veteranfriidrottare som gjort ett fantastiskt VEM i Venedig!


Svenska medaljer under VEM i Venedig
Sammanställt av Ivar Söderlind

Guld (22 st)
6/9 Lion Martinez, Spårvägens FK (M40), 100 m 11,18 -2,4
6/9 Ulla Karnebäck, Turebergs FK (K65), sjukamp 4.860 p.
7/9 Ulla Karnebäck, Turebergs FK (K65), 300 m häck 62,91
7/9 Ola Karlsson, Örgryte IS (M40), höjd 1,95
7/9 Peter Hackenschmidt, IK Hakarpspojkarna (M75), vikt 15,40
8/9 Lubov Pospeshina, IFK Skövde (K65), 4 km terräng 16.51
8/9 Tore Axelsson, SK Bore (M60), 4 km terräng 13.24
8/9 Linda Holmström, Nyköpings BIS (K40), Sjukamp 4.850 poäng (svenskt och nordiskt rekord)
9/9 Jenny Åkervall, Spårvägens FK (K45), 400 m 61,64
9/9 Kristina Carlsson, Turebergs FK (K75), 400 m 99,52
9/9 Tage Isaksson, IK Ymer (M75), 400 m 68,36 (svenskt och nordiskt rekord, slog 20 år gammalt rekord)
9/9 Lubov Pospeshina, IFK Skövde (K65), 10.000 m 47.18,45
11/9 Jonas Asplund, IFK Märsta (M45), Stav 4,70 (Europarekordhållare på 4,86, nu hårfin rivning på 4,90)
12/9 Helen Hermundstad, Spårvägens FK (K45), 200 m 26,27 -0.8 (1 hundradel från svenska rekordet)
12/9 Lion Martinez, Spårvägens FK (M40), 200 m 22,62 -1,8 (22,43 +1.3 i semifinalen)
12/9 Ulla Karnebäck, Turebergs FK (K65), 80 m häck 15,58 +1,2
13/9 Kristina Carlsson, Turebergs FK (K75), 800 m 4.09,26
13/9 Sonja Nilsson, IFK Lund (K80), höjd 0,97
13/9 Håkan Eriksson, Malungs IF (M55), 5.000 m 16.26,14
13/9 Malin Weiland, Piteå IF, (K45), stav 3,30 (svenskt rekord, tangering av hennes eget rekord)
15/9 Lubov Pospeshina, IFK Skövde (K65), 10 km landsväg 46.20
15/9 Sverige (M45), 4 x 400 m 3.36,74, Magnus Nilsson, Mårten Skogman, Mats Holmberg, Mattias Sunneborn

Silver (23 st)
5/9 Ulla Nilsson, Brännans IF (K85), kula: 5.52 (9 cm från hennes eget svenska rekord)
6/9 Kerstin Nilsson, IFK Lund (K75), 100 m 18,47 -0,5
6/9 Sonja Nilsson, IFK Lund (K80), 100 m 21,88 +0,4
6/9 Ingvar Nilsson (M85), 5000 m gång 39.15,24
6/9 Annika Sandström, IFK Lidingö (K50), tresteg 10,06 0,0 (svenskt rekord, hennes tidigare rekord 9,85)
6/9 Jonas Asplund, IFK Märsta (M45), tiokamp 6.088 p,
9/9 Kerstin Nilsson, IFK Lund (K75) 400 m 103,22
9/9 Karin Schön, IF Kville (K55), 10.000 m 39.59,92
9/9 Sonja Nilsson, IFK Lund (K80), Längd 2,52 +0,6
11/9 Ingvar Nilsson (M85), 10 km gång 1.25.30
11/9 Lena Borg, Spårvägens FK (K50), spjut 35,12
12/9 Sonja Nilsson, IFK Lund (K80), 200 m 47,41 -0,2
12/9 Tage Isaksson, IK Ymer (M75), 200 m 29,44 -1,7 (svenskt rekord, hans tidigare rekord 29,48)
12/9 Åke Jonson, Heleneholms IF (M75), 2.000 m hinder 10.13,94 (svenskt rekord, hans tidigare rekord 10.23,6)
12/9 Kerstin Nilsson, IFK Lund (K75). 200m 39,60 0,0
13/9 Ulla Karnebäck, Turebergs FK (K65), 800 m 2.54,81
13/9 Karin Schön, IF Kville (K55), 5.000 m 19.17,17
13/9 Lubov Pospeshina, IFK Skövde (K65), 5.000 m 22.29,54
13/9 Fredrik Uhrbom, Spårvägens FK (M40), 5.000 m 15.11,98
13/9 Tore Axelsson SK Bore (M60), 5.000 m 17.31,80
14/9 Anna Ek, IK Hakarpspojkarna (K45), kastmångkamp 3.291 poäng
14/9 Sverige (K45), 4 x 100 m 51,98 (svenskt rekord, gamla 54,37 från 2015) Jenny Rosén, Malin Weiland, Jenny Åkervall, Helen Hermundstad
15/9 Tore Axelsson, SK Bore (M60), 10 km landsväg 36.44

Brons (20 st)
5/9 Barbro Gadle, Upsala IF (K75), tresteg: 6.16 +0,7
6/9 Tage Isaksson, IK Ymer (M75), 100 m 14,50 -2,5 (14,31 -1,4 i försöken)
6/9 Linda Holmström, Nyköpings BIS (K40), tresteg 11,17 -2,0
6/9 Carin Thornander, Upsala IF (K55), kula 9,27
7/9 Tore Axelsson, SK Bore (M60), 1500 m 4.44,21
7/9 Gunnel Tolfes, Turebergs FK (K60), 300 m häck 55,23 (svenskt rekord, hennes tidigare rekord 55,62)
7/9 Jenny Åkervall, Spårvägens FK (K45), 400 m häck 74,24
8/9 Malin Weiland, Piteå IF (K45), Sjukamp 4.936 poäng
9/9 Gunnel Tolfes, Turebergs FK (K60), 400 m 71,51
9/9 Ulla Karnebäck, Turebergs FK (K65), 400 m 74,59
9/9 Barbro Gadle, Upsala IF (K75), Längd 2,99 0,0
9/9 Anders Larsson, Gefle IF (M50), kula 14,63
9/9 Nils Bäck, IFK Lund (M75), tiokamp 2.771 poäng
11/9 Peter Hackenschmidt, IK Hakarpspojkarna (M75), diskus 34,93
11/9 Ulla Karnebäck, Turebergs FK (K65), längd 3,73 +1,2
12/9 Kristina Carlsson, Turebergs FK (K75), 200 m 41,90
13/9 Jenny Rosén, Nyköpings BIS (K45), stav 3,00
13/9 Peter Hackenschmidt , IK Hakarpspojkarna (M75), kastmångkamp 4.281 poäng
14/9 Lena Borg, Spårvägens FK (K50), kastmångkamp 3.578 poäng
14/9 Sverige (M50), 4 x 100 m 47,25, Jörgen Åberg, Peter Johansson, Mårten Skogman, Mats Olsson
Dela artikeln:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *