3 FRÅGOR: Jonny Danielsson

Löparlivet ställer tre frågor till Jonny Danielsson, Kvarnsvedens GoIF, den nuvarande svenska rekordhållaren på 10 000 m. Vem kommer att slå rekordet?

Text: Jessica Österberg

Foto: Deca Text&Bild. Jonny Danielsson håller igång som motionslöpare. Bilden ovan är från Göteborgsvarvet 2016.


Med en fantastisk karriär på 5 000 m suktade Jonny Danielsson efter det svenska rekordet på 5 000 m som nu liksom då innehas av Anders Gärderud (13:17.59 -76) och var som bäst endast knappt tre sekunder ifrån det på en tävling i Oslo 1988 där han sprang på 13:20.29 (näst bästa svenska tiden i Sverige). Istället slog han till med svenskt rekord på 10 000 m en regnig kväll på Södertälje IP 1989. Tiden blev – något som nästan verkar vara oslagbar – 27:55.74. Här berättar Jonny om sitt rekordlopp.

1. Hur var ditt rekordlopp på 10 000 m?

– Det var länge sedan, men speciellt. Jag sprang egentligen aldrig mycket 10 000 m, även om det hände ibland, och gjorde aldrig någon ordentlig satsning på distansen eftersom 5 000 m var min huvuddistans. Det var ungefär en GP-tävling och arrangören hade ordnat med ett bra startfält, ungefär jämna löpare och anpassat för att vi svenska löpare skulle kunna springa bra. Det är tufft att springa 10 000 m om man blir ensam i fältet men här var det upplagt för att vara mycket folk runtomkring med jämn fart och farthållare. Men det var dåligt väder, regn och riktigt skitväder, så jag trodde aldrig att det skulle vara möjligt att komma ned på de tiderna. Perset från innan låg på cirka 28:30. Jag var skeptisk inför loppet på grund av vädret men det fungerade bra hela loppet. För mig var det en fördel att det var tidigt på säsongen eftersom jag var bäst på längre distanser när jag kom från grundträning. Det är mycket som ska stämma för att man ska få till ett bra lopp på 10 000 m, men den gången stämde allt.

– När jag gick i mål var jag överraskad. Jag hade inte koll på hur jag låg till de sista varven även om det fanns folk runtomkring som skrek varvtider och så. Det var svårt att avgöra hur nära jag var. När jag gick i mål var jag väldigt överraskad att det var rekord.

2. Vilken prestation är du mest stolt över i din elitlöparkarriär?

– Det är OS-finalen på 5 000 m i Seoul 1988. Jag hade överlag bättre resultat på 5 000 m än 10 000 m och tiderna jag gjorde på 5 000 var bättre än de på 10 000 m. Fast på 5 000 hade jag en viss Gärderud som var duktig med svårslagna rekord.

– Det är nog det som grämer mig mest, att jag aldrig lyckades ta det där rekordet på 5 000 m även om jag var nära flera gånger.

3. När och av vem tror du kommer att slå ditt rekord på 10 000 m?

– Jag trodde att det skulle ha blivit nu men Napoleon Solomon har inte fått till det än. Det är som jag sa tidigare att allt ska stämma vid ett visst tillfälle, och det är inte lätt. Sedan är det en distans som inte heller spring särskilt ofta. Sedan har vi Robel Fsiha också som varit lika bra eller bättre än Nappe under våren, men också David Nilsson. De tre har sprungit väldigt bra på halvmaran och är alla i bra slag och kan hitta bra lopp tror jag att någon av dem kan slå rekordet. En annan lovande löpare som kan ha möjlighet i framtiden är Suldan Hassan, när han går upp på längre distanser. Det kommer fram nya talanger hela tiden och med rätt stöd kan dessa nå hur långt som helst.

Dela artikeln:

2 reaktioner till “3 FRÅGOR: Jonny Danielsson

  • 8 oktober, 2019 kl. 08:54
    Permalink

    Jag tror det blir Emil Millán de la Oliva. Underbarnet och löpartanlangen från Norrköping!

    Svar
    • 11 oktober, 2019 kl. 11:12
      Permalink

      Absolut, han är definitivt en möjlig kandidat att slå rekordet!

      Svar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *