Stafettlöpning – a love story

Helgen har präglats av stafetter. FK Studenterna åkte till Öland för att springa Ölands Kyrkstafett där damlaget briljerade, Turebergsstafetten har fått ett starkt uppsving med cirka 150 deltagande lag och i den nya mixade klassen gjordes en efterlängtad tävlingscomeback som sprangs i kärlekens tecken.

Text: Jessica Österberg, Löparlivet.

Bild ovan: Växling i P13-klassen. Jakob Alpén lämnar över till Kalle Ottfalk. Foto: Ingela Ottfalk

Det är nio år sedan den sista upplagan av den anrika Dagbladsstafetten ägde rum. 2007 valde arrangörerna Fredrikshofs FIF att ställa in tävlingen på grund av för få anmälda lag, men stafettlöpningen har inte helt tappat sin forna glans. I år testar Marathongruppen att arrangera det globalt växande fenomenet ”Ragnar”, ett stafettäventyr runt Mälaren den 15-16 juni på totalt 285 km som de fem eller tio lagmedlemmarna delar på. Och visst medför stafetter team building och gemenskap i tävlandet, även om löpning är en individuell idrott så finns det möjlighet att bygga ett ”lagpathos” i stafetter. Curt Högberg, IFK Lidingö, sa i en tidigare intervju med Löparlivet att stafetter är viktiga för föreningarnas sammanhållning och är en väg in i friidrotten, även i vuxen ålder, och är ett sammanhang ur vilket ledare och coacher har vuxit fram:

– Lika mycket som att Dagbladsstafetten stimulerade fler att hålla på, var det många aktiva som på så sätt växte in i bredare ledarroller i föreningarna. Jag tycker mig ha sett samma mönster i många ‘Dagbladsklubbar’. Det är en stor förlust för svensk friidrott att Dagbladsstafetten försvann. I Dagbladet behövdes alla; sprinters, medel- och långdistansare och hoppare. Till och med kastare var med och sprang. I och med att Dagbladsstafetten försvann ‘behövs’ inte breddaktiva på samma sätt i föreningarna. Man kan ju vara hur viktig som helst i ett gäng även om man inte är bäst, säger Curt (läs hela intervjun här).

Stafetter lever vidare, speciellt i de yngre generationerna, även om den prestigefulla Dagbladstafetten inte längre arrangeras i Stockholm. Under den gångna helgen har det arrangerats flera stafetter runt om i landet.


FK Studenterna åkte till Öland för att delta i Ölands Kyrkstafett med både dam- och herrlag. Foto: Lorenzo Nesi
Ölands Kyrkstafett

FK Studenterna samlade ihop stafettlag för kvinnor och män till den 41:a upplagan av Ölands Kyrkstafett, där man kan välja mellan lång eller kort bana. Den långa banan är uppdelad på 11 sträckor, totalt 67,4 km, och den korta banan är uppdelad på sex sträckor, totalt 23,5 km. Sträckorna varierar i längd från den kortaste på 2 740 m till den längsta på 7 995 m längs de platta, löpvänliga vägarna på Öland. Tävlingen arrangeras av Högby IF.

– Jag tror att det var efter Vasastafetten, där vi hade ett lag, som vi började titta om det fanns fler stafetter att springa och det var då som vi började fundera på Ölands Kyrkstafett. In i det sista var det oklart om vi skulle få ihop ett damlag, berättar Malin Gibrand, FK Studenterna.

– Det var väldigt roligt att åka iväg tillsammans, men det var på håret att vi fick ihop ett damlag eftersom jag själv hade stukat foten veckan innan, men det gick bra till slut, säger Johanna Salminen, FK Studenterna.

Lorenzo Nesi, huvudtränare i FK Studenterna, berättar att stafetter är något som föreningen satsar på och just Ölands Kyrkstafett har funnits i åtanke:

– När jag började på 90-talet låg Dagbladsstafetten i dödsryckningar, men klubbens vinster på 60-talet var helsidesstoff i rikstidningarna. Under min tid som huvudtränare har Bellmanstafetten och kampen mot bland andra Enhörna varit en höjdare, men den är borta liksom den kortlivade maratonstafetten. Det blir allt svårare att hitta några stafetter. Kyrkstafetten har alltid funnits i tankarna sedan vi körde den första gången i slutet på 90-talet, men tyvärr brukar den krocka med KfS Kungsholmen Runt. I år tog vi chansen trots att det är svårt att hinna veckan före Kungsholmen Runt. Vi hade också svårt att få med många av de snabbaste killarna som är småbarnsföräldrar och har svårt att åka bort en helg.

Resan ned till Öland och Kyrkstafetten började lite oturligt med en viltolycka för Malin:

– Allt gick bra även om det var en chockerande upplevelse att köra på ett rådjur eller hjort, och det tog lite tid innan allt var avklarat med polis, försäkringar och sådant, berättar Malin.

Lördag morgon var det genomgång logistik, nummerlappsutdelning med mera innan det var dags att bege sig till starten.

– Det är lite speciellt att springa stafett på det här sättet, med logistik och lämna och hämta löpare på olika ställen, förklarar Johanna och Malin berättar vidare att Anna Jonsson hade gjort ett bra logistikschema för dagen och coach Lorenzo Nesi hade fördelat sträckorna bland löparna.

Den gemensamma starten för män och kvinnor gick i Färjestaden. Johanna och Malin beskriver att de som inte sprang kunde åka runt i bilar och under resans gång heja på sina löpare, samtidigt som det var många förbipasserande som också hejade på löparna.

– Det var gott om tid med långa sträckor så vi hann heja på båda våra lag längs banan och vid överlämningarna. Det var en härlig stämning längs banan. Vi kunde följa loppet ganska intensivt och fick hela tiden rapporter om hur laget låg till. Att man inte bara sprang för sin egen skull gav extra energi och pirr, säger Johanna som sprang tredje sträckan.

– Jag kommer från lagsporter och det är härligt när det i löpningen, som annars är en individuell sport, går att ha lagmoment och alla är länkar i en kedja. Det blir bra stämning och det är kul att få tävla tillsammans med dem som man annars tränar med, säger Malin som utöver löpningen även är fotbollsspelare.

FK Studenternas damlag tog redan från start kommandot i tävlingen:

– Redan efter första sträckan fick vi rapport om att Anna Jonsson sprungit riktigt snabbt och ledde. Inför andra sträckan berättade Emilia Siltanen att hon siktade på 4-tempo, men hon sprang snabbare än så och vi hade en klar ledning när jag tog över stafettpinnen på tredje sträckan. Jag kände lite pirr och press när jag tog över stafettpinnen, men det var bara att köra, berättar Johanna som utökade ledningen ytterligare och hela laget, som utöver tidigare nämnda bestod av Frida Lundén, Disa Fredriksson, Diane Sadik, Hanna Bassek, Stina Flintull, Sara Lidjan och Åsa Nylander, ledde från start till mål.

– Oavsett om man har en dålig dag eller inte är det lättare att kämpa om man är en del i ett lag. Det hjälpte mig att trycka på lite extra. Floskeln delad glädje är dubbel glädje stämmer faktiskt, säger Malin som tyckte att hon hade tunga ben av den pågående träningen inför Stockholm marathon.

– Jag sprang fjärde sträckan som nog var en av de lättaste, flack och med lätt vind i ryggen. Jag fick dessutom sällskap av en kille som jag kunde växeldra med. Det var kul att ha något att kämpa tillsammans med, tillägger Malin.


Överlägsen seger för FK Studenternas damlag i Ölands Kyrkstafett. Foto: Lorenzo Nesi
Vinst för FK Studenternas damlag

FK Studenternas herrlag tog en fjärdeplats på långa banan med totaltiden 3:58.15 (snittempo 3:32) och damerna tog en övertygande seger på totaltiden 4:26.53 (snittempo 3:58), med en segermarginal på nästan 17 minuter före Högby IF Dam 1.

– Vi gjorde en riktigt bra laginsats och det grundar sig i att vi fick en väldigt bra start. Eftersom vi hela tiden fick rapporter om hur vi låg till blev vi positivt inspirerade. Vi pratade om det under resan hem om att alla lyfte sig ett snäpp på sin sträcka. En riktigt bra laginsats, summerar Johanna och påpekar att lagledare och Studenternas eldsjäl Lorenzo varit en klippa under såväl stafetten som i att bygga föreningen.

Som kronan på verket var hela laget samlade när sista löparen, Åsa Nylander, sprang in mot mål:

– Sista biten mot mål var en lång raksträcka. Vi sprang i mål allihop tillsammans. Det var en häftig känsla, beskriver beskriver både Johanna och Malin.

Något som utmärkte den här tävlingsdagen, framhåller Johanna, var det skiftande vädret. De tre första sträckorna präglades av sol, lätt vind och några plusgrader för att övergår till regn och hagel.

– Dem som skulle springa sträcka nio fick värma upp i hagel och det blev väldigt kyligt. Mot slutet klarnade det upp, även om det fortfarande var kyligt, berättar Johanna.

Den här typen av tävlingar och event bygger stark sammanhållning i föreningen, men nu siktar lagmedlemmarna vidare mot nya mål.

– Mitt mål är att springa Stockholm marathon lite snabbare är tidigare. Jag sprang på 2:57 2017. I Valencia i vintras blev det ett superlopp på 2:50, men så snabbt går det nog inte att springa i Stockholm eftersom det är en tuffare bana. Vi hade riktigt roligt och var många från klubben som sprang i Valencia. Det gör att man blir sugen på mer, säger 37-åriga Malin som anslöt sig till Studenterna hösten 2015.

Malin berättar vidare att hon siktar mot maraton eftersom det är en sträcka hon trivs med. Utöver de tio till 12 mil löpning per vecka spelar hon fotboll och har egen häst.

– Löpningen blir en del av alla annan träning, konstaterar Malin.

41-åriga Johanna har haft en bra start i Studenternas FK sedan hon gick med i föreningen inför Tjejmilen 2018 och har persat i nästan alla lopp hon har sprungit sedan dess, inte minst det nya PB:t på halvmaraton i Berlin i början av april där hon sprang på 1:21.26. Johanna har sprungit mer organiserat de fem senaste åren, efter att andra barnen fötts. Hon arbetar som PT, gruppträningsinstruktör och löpcoach, så utöver de nio till tio milen löpning per vecka blir det runt åtta till nio gruppträningspass, en salig blandning med allt från yoga till löpning, men även två till tre egna styrkepass. En hög träningsdos, konstaterar Johanna själv, men nyckeln är en förstående familj och sambo samt att en del träning kan utföras på arbetstid.

– Nu siktar jag på att nå sub 37 på Arenamilen i Vallentuna, vilket blir min första bantävling, och därefter sub 3 timmar på Stockholm marathon. Såsom träningen har gått känns det som rimliga mål, säger Johanna innan vi avslutar vår pratstund.


Hässelby SK vann klassen män seniorer.
Foto: Claes Djurberg

IFK Lidingö vann klassen kvinnor seniorer.
Foto: Cilla Gyldén
Ökat intresse för Turebergsstafetten

I Stockholm kunde vi också stoltsera med en uppskattad stafett för klubblag, med klasser från nioåringar upp till veteraner. Turebergsstafetten är numera Sveriges största parkstafett och ägde rum lördagen den 4 maj. Cirka 150 lag tampades om vinsten i de olika klasserna, och inte minst klubbtävlingen. Flest lag hade hemmaföreningen Turebergs FK med 48 lag.

– Turebergs FK är mån om att hålla liv i Turebergsstafetten eftersom nästan alla gatu- och parkstafetter i Sverige har försvunnit, även om det kommit några nya långa ultrastafetter. Under några år har vi haft sviktande deltagande men nu verkar klubbarna ha fått upp intresset för stafetter igen och vi hade ett ökat deltagande i år. Vi tycker det är viktigt att det finns stafetter för det bidrar till en social gemenskap som är viktig för aktiva och föreningen samtidigt som alla i laget behövs. Det vill vi bygga vidare på, säger Thomas Waldetoft, klubbchef i Turebergs FK, som själv är fostrad i stafettkulturen och har bland annat varit med och vunnit Dagbladsstafetten tre år (där han bland annat har tampades på sträckan mot Curt Högberg).

Turebergsstafetten går i området runt vackra Edsviken, både längs strandpromenaden och i Edsbergs slottspark, med start och målgång på de blå banorna på Sollentunavallen. Stafetten är indelad i fem sträckor (sex sträckor i den yngsta klassen P/F9 Mixed) från 300 till 1 000 m.

– Nyheten i år var mixed-klasser i alla ålderskategorier, från nioåringarna upp till veteranklasserna. Vi har sett att många små klubbar som kommer hit har svårt att få ihop lag och med mixade klasser kan alla få möjlighet att delta. Det är ett koncept som vi kommer att fortsätta med, säger Thomas.

En del klubbar ser Turebergsstafetten som ett utmärkt övningstillfälle inför Stafett-SM som i år arrangeras av Stadionklubbarna på Stockholms Stadion den 25-26 maj, men även Stafett-DM som arrangeras av Danderyds SK den 19 maj.

I klassen män seniorer tog Hässelby SK hem segern med Axel Djurberg, Anton Axelsson, Erik Djurberg, Yassin Abdi och Carl af Forselles i laget (uppräknade efter den sträcka som de sprang). Vinnartiden skrivs till 7:59.11, drygt 11 sekunder före andraplatsen som Spårvägens FK lag 2 med tiden 8:10.22. Spårvägens FK Lag 1 tog tredjeplats med tiden 8:19.00. I kvinnor seniorer var det IFK Lidingö Lag 1 som övertygade starkt med där de tog och behöll ledningen på andra sträckan. Det vinnande laget bestod av Mika Söderström, Charlotte Schönbeck, Lisa Fröberg, Rebecka Öberg och Linda Frödin-Glad som vann på 9:36.10 före Täby IS Lag 1 på tiden 10:18.38. Tredjeplatsen tog Vallentuna FK Lag 1 med tiden 10:29.61.

– Arrangemanget gick väldigt bra. Det krävs cirka 120 funktionärer men allt flöt på bra utan incidenter. Det är ett tryggt och roligt arrangemang som vi får mycket positivt feedback från av deltagande klubbar. Vi har en del tillresta klubbar, bland annat kom IFK Kristinehamn hit för andra året i rad vilket vi tycker är jätteroligt att de väljer att resa hit igen. Däremot tycker vi att det fattas deltagande från en del stora Stockholmsklubbar som har bra ungdomsverksamhet. IFK Lidingö hade många deltagande lag och de brukar göra Turebergsstafetten till en social grej med aktiviteter efteråt och det borde fler klubbar kunna göra, säger Thomas innan vi avslutar vår intervju.


Trippel Lidingö på pallen i F11, vilket också bidrog till vinsten i klubbtävlingen. I 11-årsklassen hade föreningen sju lag till start. Foto: Cilla Gyldén
IFK Lidingö vann klubbtävlingen

På Turebergsstafetten var IFK Lidingö näst största förening, efter Turebergs FK, med 27 lag och tack vare många framstående resultat tog föreningen också hem klubbtävlingen med 46 poäng före Turebergs FK på 23 poäng och Spårvägens FK med 15 poäng.

– Vi vann överlägset i år. Förra året var det tajtare men vi kunde till slut ta hem pokalen, säger Cilla Gyldén, ledare i IFK Lidingö, och tillägger:

– Vi hade mobiliserat lag i nästan alla klasser, utom i några av mixedklasserna som var nya för i år. Det var första gången som vi fått med ett lag i kvinnor veteraner. Vi har en bra bredd och många lag till start tack vare en stark löpartradition i föreningen, vilket bland annat Lidingöloppet bidrar till där många av våra ledare är engagerade.

För IFK Lidingö har Turebergsstafetten sedan länge varit en viktig tävling och en möjlighet att skapa gemenskap i såväl träningsgrupperna som i föreningen, men även ett tillfälle att träffa löpare från andra föreningar.

– Turebergsstafetten är årets första kraftsamling till social aktivitet. Alla älskar att springa stafetter. Vi får även med dem som annars inte tävlar så ofta, vilket är jättekul. Det har blivit en tradition att satsa på Turebergsstafetten. Det är ett otroligt välordnat arrangemang och det är en av anledningarna till att vi kommer tillbaka. Många av grupperna passar på att ordna gemensamma aktiviteter efter tävlingen och under tävlingarna är det många som stannar kvar för att heja fram föreningen. Tureberg är bra på att uppdatera resultaten så det är med spänning många håller koll på klubbtävlingen, berättar Cilla.


Vinnare i mixed klassen för seniorer, Spårvägens FK, med Anders Fox, Livia Gustafsson, Samuel Eriksson-Lidbrink, Nathalie Tolvers och Marcus Gustafsson i laget. Foto: Privat
Mixed stafett – som ett romantiskt drama

I år premiär för mixade klass i Turebergsstafetten, och det visade sig i år bli en riktig love story i seniorklassen. I alla fall om vi frågar 28-åriga Nathalie Tolvers, Spårvägens FK, som tävlingsdebuterade efter att ha fött barn i oktober 2018. Efter att andra barnet kommit har Nathalie haft ett mål i sikte; att göra comeback på tävlingsbanorna med Turebergsstafetten som första tävling. Spårvägentränarna arbetade hårt för att få ett damlag till start men av olika anledningar var det helt enkelt inte möjligt, och plötsligt var Nathalies comeback hotad. Till slut blev det ett lag i mixed-klassen istället där Nathalie dessutom fick ta över stafettpinnen från sin nyblivna make Marcus Gustafsson. Visst låter det som storyn i ett romantiskt drama? Men det är faktiskt hämtat ur verkligheten och utspelade sig under helgens Turebergsstafett.

– Jag missade precis Turebergsstafetten för två år sedan eftersom jag höll på att byta från Hammarby IF till Spårvägens FK och förra året missade jag också stafetten eftersom jag var gravid. Efter det har tanken vuxit att det blir det perfekta premiären efter graviditeten, eftersom det inte blir så hög press på mig som individ utan vi tävlar som ett lag, säger Nathalie som sprungit Turebergsstafetten över tio gånger genom åren.

– Det hade pratats länge om att det skulle bli ett damlag till stafetten men frustrationen växte när allt fler inte kunde ställa upp av olika anledningar. Jag kollade runt bland möjliga deltagare men hittade ingen som kunde ställa upp. Man kan ju inte tvinga någon utan man får helt enkelt gilla läget, berättar Nathalie som också är tacksam mot tränarna som också kämpade för att få ihop lag och så att alla som ville springa skulle få möjlighet.

När Nathalie fick reda på att hon blivit uttagen till ett mixat lag kände hon inte annat än ren och skär glädje. Nathalie fick tredje sträckan på 550 m, en sträcka som hon tidigare bara har sprungit med annan bansträckning. Och att stafetten i sig gick över förväntan, trots en liten miss precis innan växlingen:

– Vi hade värmt upp och var redo. Funktionärerna sa att det var tre minuter kvar till start. 30 sekunder kvar till start. Och då trodde vi att det var start från vallen men det var 30 sekunder innan löparna skulle vara framme vid växlingen. Vi fick kasta av oss överdragskläderna och springa till växelhållaren, berättar Nathalie och fortsätter:

– Det var en fantastisk känsla att se Marcus komma över krönet och en häftig känsla att få ta över stafettpinnen från min make, att det var just han som lämnade över till mig i premiären. Löpningen kändes toppen och jag tappade inte någon placering i vår klass, och inte heller bland seniorer och veteraner som startade samtidigt. Och att vi sedan fick avsluta högst upp på prispallen var helt enkelt fantastiskt. Vi hade fått ihop ett bra lag och alla hade fått sträckor som passade dem som individ, menar Nathalie och syftar till lagkamraterna Samuel Eriksson-Lidbrink, Marcus Gustafsson, Anders Fox och Livia Gustafsson.

Nathalie har en lång löparkarriär inom medeldistans och har framför allt tävlat på 400, 800 och 1 500 m med många fjärdeplatser på SM och guld på 4×400 m i Stafett-SM 2010 samt silver på 4×800 m i Stafett-SM 2012. Sedan sonen Vincent kom till världen har hon kämpat hårt med att komma tillbaka till tävlingsbanorna och har haft ett team av fysioterapeuter och maken Marcus som är naprapat som rådgivare:

– Jag har sedan vecka sex efter födseln fått träningsprogram av två fysioterapeuter för att stärka kroppen på rätt sätt. Det har varit stenhårt med restriktioner, vad jag får eller inte får göra. Marcus har kunnat hjälpa mig med muskelömhet och låsningar. Efter 3,5 månad fick jag börja springa igen och har successivt ökat träningen. Bamse (tränaren Anders Fredriksson) har varit noga att se till att jag tränar det jag får göra och att jag hela tiden lyssnar på kroppen. Ibland har jag fått backa och ibland öka. Tanken är att jag ska bli så bra som möjligt med så få pass som möjligt eftersom vi har två barn hemma, men nu är jag på väg tillbaka ordentligt, avslutar Nathalie som tillägger att årets stora mål är att göra comeback på 800 m.


RESULTAT
Resultat Turebergsstafetten 2019
Resultat Ölands Kyrkstafett 2019
Dela artikeln:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *