En tuff dubbel

Moa Hjelmer är en friidrottare som har etablerat sig i toppen, såväl i Sverige som internationellt, är en frekvent medaljplockare under SM. För Löparlivet berättar Spårvägensprintern om den tuffa dubbeln 200 och 400 m där hon plockade hem ett guld och ett silver.

Text: Jessica Österberg, Löparlivet

Foto: Deca Text&Bild

Helgen innan SM var det finnkampshelg på Stockholms Stadion. Moa Hjelmer, Spårvägens FK, representerade Sverige på 200 m och 400 m vilket blev vinst på 400 m och andraplats på 200 m efter klubbkamraten Irene Ekelund. På SM står sig resultaten när Moa återigen gör den tuffa dubbeln med 200 m och 400 m, med guld på 400 m och silver på 200 m efter Irene. Löparlivet ber Moa berätta lite mer om sina SM-lopp!

– På 400 m var jag förhandstippad vinnare utifrån säsongsbästa. Det har jag varit flera gånger men tidigare har jag alltid känt att det skulle vara ett misslyckande att inte vinna, men så kände jag inte nu. Varje mästerskap är en ny möjlighet, ett nytt lopp och man vet aldrig hur det kommer att gå. Det var sista loppen för säsongen och jag var lite trött i kroppen efter mycket tävlande, men jag kunde sprinta på och plocka hem guldet. Det var inte enkelt men med bekvämt avstånd till konkurrenterna.

– På 200 m blev det ett lopp mer än jag hade räknat med eftersom det även var semifinal. Sista dagen var jag trött i kropp och huvud, och det krävs en del för att ladda om mellan loppen. Även försök och semi kräver närvaro och fokus. Jag kände mig motiverad och det är kul att springa 200 m, speciellt när man annars springer mycket 400 m då 200 m blir väldigt kort. Jag var inte i bästa slag efter 400 m-loppen i benen och Irene i storform kunde jag inte göra någonting åt. Däremot låg jag fyra på upploppet och kämpade mig till en andraplats.

– Det var ett roligt avslut på säsongen med SM. Jag har haft tur i sommar med bra förhållanden på tävlingarna, inte för mycket blåst, men det det var lite tuffare förhållanden i Karlstad då det blåste en del. Jag är ändå väldigt nöjd med resultaten och tiderna utifrån förutsättningarna, speciellt på 400 m, berättar Moa.

Det blev fem tuffa lopp på tre dagar för dig. Hur klarar man av att göra en sådan dubbel?

– Jag brukar springa båda distanserna och är van att springa mycket. Det är roligt att att ha en chans till bra resultat och ta hem titlar, men också att utmana mig själv. Sedan är den en motivation att tävla för klubben och plocka hem viktiga standarpoäng. För mig var det oväntat att vi skulle vinna det kvinnliga standaret. Spårvägen brukar hamna i topp men vi har inte vunnit och varit så bra som vi var nu. Vi hade god stämning i truppen.

Du har tävlat mycket den här säsongen. Hur tycker du att din säsong har varit?

– Det var en säsong som började lite trögt men på slutet fick jag till det och formen kom lagom till de stora mästerskapen i augusti, vilket också var min målsättning. Jag har testat en ny variant den här säsongen där jag har tävlat mer på 400 m. Nu ska jag sätta mig ned och utvärdera om det är ett vinnande koncept eller inte, men spontant tror jag att det har fungerat väldigt bra för mig. Även om jag har varit trött har jag fått bra rutin i att tävla, vilket är viktigt på 400 m. Jag har bara tävlat på 400 m och 200 m, inget lopp på 100 m som jag annars brukar. Tanken med att välja bort 100 m är att 400 m är en distans som man lätt kan få stor respekt inför om man inte springer den så ofta. Det är mer taktik än på 100 eller 200 m och taktiken kan variera från lopp till lopp. Ju färre lopp du gör desto större blir pendeln.

Vad tycker du att du att du har fått ut av det nya upplägget och vad tar du med dig till nästa säsong?

– Genom att tävla mycket på 400 m har jag blivit trygg i distansen och jag har lärt mig var jag ska lägga krutet. Jämfört med i långa lopp handlar det om mindre detaljer i taktiken. För mig har det fungerat bra att gå ut hårt, men det gäller att hitta balansen mellan att gå ut för hårt och bra hårt för att ändå orka på slutet. Ju längre säsongen har gått desto bättre tycker jag att jag har hittat en balans som fungerar för mig.

– Jag tar med mig att jag har orkat köra på så mycket. Nu vet jag att jag klarar av det. Jag behöver inte vara orolig att jag inte ska palla med den tuffa träningen för att kunna springa snabbare nästa säsong.

Vad händer efter SM? Vilka är målen framåt?

– Nu ska jag vila i två veckor innan jag sätter igång med höstträningen. Det blir fullt ös mot nästa år. Jag har inte lagt någon plan än men den brukar ta form under hösten. Nu ska jag varva ned och njuta av att jag har haft en bra säsong och känna att det finns tid till det – se tillbaka och vara nöjd.

Löparlivet tacka Moa för den trevliga pratstunden och kloka ord som hon delar med sig av. Vi önskar all lycka inför kommande säsonger!

Dela artikeln:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *