Nerverna inför SM-debuten

Att ta på sig klubbkläderna och representera sin klubb i ett svenskt mästerskap är det många som drömmer om och för en del är det höjdpunkten i karriären. 40-åriga Johanna Salminen, FK Studenterna, debuterade på 10 000 m under SM-helgen i Karlstad. Debuten på SM resulterade i en sjätteplats och nytt PB på 35:43.55.

Text: Jessica Österberg, Löparlivet

Foto: Privat

Johanna Salminen debuterade på bana så sent som i maj, då hon sprang sitt första banlopp någonsin i Vallentunas Arenamilen 10 000 m (36:23.28), följt av Långlöparnas kväll 10 000 m (35:49.97) i juni och 1 500 m (4:46.96) på VSM K40 i Huddinge i mitten av augusti.

Hur växte beslutet att debutera i SM fram?

– Träningen har gått väldigt bra under våren och sommaren och det har visats i resultaten. Beslutet har vuxit under våren och sommaren i samråd med coach Lorenzo Nesi, efter att jag hade sprungit Arenamilen och Långlöparnas kväll. På Arenamilen var tanken att testa på att springa på bana eftersom jag aldrig sprungit banlopp innan och målet var sub 37 eftersom jag hade sprungit Hässelbyloppet 2018 på 37:05. På Långlöparnas kväll blev det en helt annan strategi på loppet med farthållare och målet var att springa ett jämnt lopp bakom sub 36-haren.

– Samtidigt har jag varit osäker i tanken att springa SM, framför allt eftersom jag inte har så stor rutin att springa på bana. Om jag ska ställa upp i SM ville jag känna att jag hade något där att göra för att inte bli varvad och hamna för långt efter täten. Under sommaren har jag ändå känt att jag har kapacitet att springa under 36 minuter men jag var väl medveten om att det är fler tjejer som är snäppet snabbare, säger Johanna som sprang i mål på SM med ett nytt PB.

Berätta om din SM-debut och om du upplevde att det var någon skillnad jämfört med de tidigare banloppen?

– Ja, det var stor skillnad att springa SM jämfört med både Arenamilen och Långlöparnas kväll. Det var ett annat upplägg för loppet för min del jämför med de tidigare. Arenamilen var mer ett test och Långlöparnas kväll var ett strategiskt lopp där jag sprang efter haren medan det i SM handlar mindre om tid och mer om placering. Jag hade förberett mig ordentligt med allt runtomkring och coach Lorenzo hade förberett mig på att loppet kunde bli exakt som det blev. De två första km var det ingen som ville dra utan alla kände av varann och försökte hitta sina positioner. Jag vet att jag tänkte ”kom igen nu tjejer, nu joggar vi ju” under de inledande varven. När det kom ett ryck vågade jag inte riktigt haka på utan sprang i mitt tempo och hamnade i ett vakuum där jag fick dra själv. Det var en ny upplevelse jämfört med de tidigare banloppen. Samtidigt höll jag mitt tempo och sprang progressivt. På slutet kunde jag passera några av tjejerna som hade hakat på rycket på kilometer tre och jag avslutade med min snabbaste kilometer som låg på 3:26.

Är du nöjd med ditt lopp?

– Ja, jag är jättenöjd. Jag gjorde vad jag kunde utifrån min kapacitet. Tyvärr var jag sjuk och hade feber så sent som till dagen innan loppet så jag visste inte riktigt vad min kropp skulle klara av. Placeringsmässigt är jag jättenöjd. Coach Lorenzo är väldigt konkret och tydlig i målsättningarna och en rimlig målsättning var att komma topp tio. Att komma sexa var över förväntan och ett styrkebesked för mig.

– Sedan måste jag säga att det var väldigt bra stämning mellan alla tjejer innan loppet. Vi var flera som gjorde SM-debut. Jag trodde att jag skulle vara mer pirrig inför loppet men jag värmde upp som jag brukade och såg till att ha gott om tid på mig innan med alla nya rutiner som SM-tävlingar innebär. Jag är alltid pirrig inför ett lopp och det ska man vara men jag tyckte ändå att jag var ganska cool innan.

Vad blir höstens mål?

– Nu längtar jag efter att tävla på landsväg. Jag var nära att åka hem och springa Tjejmilen som gick dagen efter men lunkade lite i skogen istället. Nästa stora mål är Köpenhamn halvmaraton i september. Flera löpare som jag pratat med säger att banan är lättsprungen och snabb så jag skulle vilja springa under 80 minuter. Den 3 november springer jag New York marathon för andra året och skulle vilja springa på nytt PB där. Stockholm marathon sprang jag på 2:52 och skulle vilja springa några minuter snabbare. Jag tycker att banan i New York är behaglig och inte allt för tuff, avslutar Johanna.

Löparlivet gratulerar Johanna för en fin SM-debut och önskar lycka till med höstens stora mål!

Dela artikeln:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *