Tufft beslut att avstå SM

Livet som friidrottare kantas av tuffa beslut och ibland blir det helt enkelt så att man behöver avstå att tävla i ett mästerskap, även om viljan finns. I år blev det så för Andreas Almgren, Turebergs FK, som var på plats i Karlstad och förberedde sig inför 1 500 m, men valde ändå att avstå start.

Text: Jessica Österberg, Löparlivet

Foto: Deca Text&Bild

Andreas Almgren valde under sommarens säsong att lämna den tidigare distansen 800 m för att satsa på 1 500 m och skulle springa den nya distansen på SM. Under säsongen har Andreas tagit nytt personligt rekord på 1 500 m, 3:38.99, på en tävling i Belgien i mitten av juli och han segrade på 1 500 m i Finnkampen. Nu var han laddad inför 1 500 m på SM i Karlstad men kom inte till start. Vad hände?

– På en jogg efter Finnkampen fick jag en känning i sätesmuskeln. Den var överansträngd. Det är ingen stor skada men jag vill inte riskera något. Om några dagar kommer jag vara igång och springa igen, berättar Andreas för Löparlivet och fortsätter:

– Mina fysio sa att det fanns en chans att jag kunde springa SM så jag åkte till Karlstad. Jag testade springa lite på tävlingsdagen men det gjorde fortfarande lite ont. Det är inte värt att riskera något och slå upp en större skada så jag ställde in. Det är såklart jättetrist att missa SM och att få representera klubben i ett mästerskap. SM är alltid en av de viktigaste tävlingarna för året tycker jag. Klubben är min största sponsor och SM blir ett sätt att återgälda att de stöttar mig och ställer upp. Jag laddar mot Terräng-SM istället.

Hur kändes det att sitta på läktaren och se 1 500 m-finalen?

– Det är såklart trist. Jag gillar mästerskapslopp med beskedlig fart inledningsvis och med snabba avslut. Som 1 500 m-finalen utvecklade sig hade det varit väldigt kul att springa. Det hade varit kul med en duell mot Kalle Berglund.

Vad tyckte du om SM-tävlingarna i Karlstad från läktarplats?

– Det var väldigt kul även om jag inte kunde tävla. Karlstad och IF Göta Karlstad är erkänt duktiga arrangörer som brukar göra bra GP-tävlingar. Det var ett bra arrangemang och bra resultat överlag.

Även om det inte blev start i SM har säsongen sett mycket lovande ut. Hur skulle du sammanfatta den?

– Det har varit en helt okej övergångssäsong. Mitt i sommaren beslutade jag mig för att satsa på 1 500 m och lämna min tidigare distans 800 m. Även om jag har haft väldigt lite ren 1 500 m-träning har jag fått ut mycket resultatmässigt. Och framför allt ser jag att det finns potential att satsa på 1 500 m så det ser lovande ut inför nästa säsong.

Vad har fått dig att satsa på 1 500 m?

– Jag har inte riktigt maxsnabbheten för att vara i världsklass på 800 m. Då behöver man ha hög öppningsfart och ha bra kapacitet för 400 m. Jag känner inte riktigt att jag har det. På 1 500 m ser jag mer att det är uthålligheten som begränsar och i min träning får jag bättre svar på uthållighetsträning. 800 och 1 500 m är lika jobbigt att springa så jag väljer den distans där jag har bäst potential.

Hur kommer du att lägga upp träningen för att sikta mot 1 500 m nästa säsong?

– Mitt sikte är mot nästa sommar. Jag är tveksam till en inomhussäsong i vinter eftersom 200m-banorna sliter för mycket. Nu, efter två veckors löpvila, kommer jag gå in i en grundträningsfas och uppbyggnad med ökad löpmängd. Jag kommer att gå från 13 mil i veckan som jag hade inför 800 m-träning till 15 mil, och vissa veckor 16 mil. Jag springer fler mil men med lägre intensitet. Det blir mycket distans och tröskelintervaller. Jag är av den åsikten att det är uthållighet som är avgörande för att bli bra på 1 500 m. Jag har tillräckligt bra snabbhet för 1 500 och nu blir fokus på att öka uthålligheten. Ju närmare tävlingssäsongen jag kommer minskar antalet mil och intensiteten i träningen ökar.

Det har blivit några skador genom åren, hur hanterar du det mentalt?

– Den här skadan ser jag inte som något större problem. Jag skulle ändå ta det lugnt två veckor efter säsongen. Den här gången handlar det om två veckor, 2016 var jag skadad i ett halvår, vilket ger perspektiv. Jag är inte jätteorolig och har inte missat mycket av säsongen även om det såklart hade varit kul med SM. Jag har lärt mig att sätta långsiktiga mål, att jobba mot det som betyder något och lägga upp nutiden för att optimera mot de långsiktiga målen. Just nu tänker jag mycket på OS och har det som långsiktigt mål.

Berätta mer om målet att nå OS!

– Det är OS jag har tagit sikte mot nästa sommar. Kvalgränsen brukar ligga runt 3:35.0. Innan Kalle slog det svenska rekordet hade kvalgränsen inneburit svenskt rekord. Det är en svår kvalgräns. I år har jag satt pers med sju sekunder utan någon ordentlig grund för 1 500 m och om jag får till en bra grundträning kan jag nog vara nere och nosa på kvaltiderna, avslutar Andreas.

Löparlivet tackar Andreas för att han delar med sig av sina upplevelser från SM och hoppas att snart se honom på banan igen!

Dela artikeln:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *