Redaktionsbloggen: Att våga lyssna på kroppen

Det svåraste att göra när man älskar löpning, att vara ute och springa, är att inte springa. Och ibland är det just det som är nödvändigt.

Foto: Löparlivet

Inomhussäsongen har varit riktigt fantastisk att följa med helgens inomhus-EM som en kommande höjdpunkt. Det blir många spännande starter som vi får följa i Glasgow i helgen. Två av dem, Hanna Hermansson och Bianca Salming från Turebergs FK, finns det att läsa om här på Löparlivet.

Jag tycker att det är underbart att kunna träna inomhus under vintern, slippa vinterns olustigheter. Jag tycker även om att tävla inomhus. Det ger en annan fartkänsla än ute. För drygt två veckor sedan inledde jag min inomhussäsong. Säsongen blev kortvarig, eller långvarig, beroende på hur man ser på saken. Tävlingen i sig blev lång, långt över mitt tidsmål. Inomhussäsongen i sig blev å andra sidan kort, eftersom den nämnda tävlingen också blev den enda. Det är min inomhussäsong i ett nötskal.

Kroppen svarade inte alls på den där enda tävlingen. Vad det berodde på låter jag vara osagt. Efter den usla tävlingsinsatsen har kroppen protesterat. Det blev ganska uppenbart när jag var tvungen att avbryta ett banpass på Bosön förra tisdagen och efter ett besök hos kiropraktorn dagen efter som indikerade att jag var en hårsmån från att skada mig. Att jag dessutom inte alls var med i matchen mentalt är ytterligare en parameter som spelade in. Det allra svåraste beslutet är att ta ett steg tillbaka för att återhämta och vila kroppen. Både fysiskt och mentalt. Och avstå från den efterlängtade tävlingen. Nu är det inte så att jag vilat helt utan bytt ut några pass mot alternativ träning, sprungit lite mindre och utan kvalitet i ungefär en vecka. Ikväll blir första passet med lättare kvalitetsträning.

Oavsett vilken nivå man befinner sig på kan det vara klokt att lyssna på kroppen. I mitt fall är det inte som att jag missar något stort mål eller så. Jag tänkte dock på klubbkamraten Kalle Berglund, Spårvägens FK, som lämnat återbud till IEM. Han som i säsongsdebuten sänkte sitt egna svenska inomhusrekord på 1 500 m med drygt en sekund, till 3:36.63, och dessutom slog nordiskt inomhusrekord, i Toruń den 6 februari. Det nordiska rekordet höll sig dock inte längre än till Nordenkampen då Jakob Ingebrigtsen sprang in på nya rekordtiden 3:36.21.

Därefter blir det inget deltagande i ISM för Kalle och senare lämnar han återbud inför IEM på grund av influensa. På sitt Instagramkonto skriver Kalle: ”Vi hade bestämt sedan lång tid tillbaka att inte göra någon rejäl satsning mot inomhussäsongen, utan tävla om det kändes bra och om allt gick enligt plan. Nu sprack planen och då väljer jag att avstå resten av tävlandet.”

Så det jag egentligen vill säga är att oavsett vilken nivå man befinner sig på kan det vara klokt att lyssna på kroppen, oberoende om det är på grund av en influensa eller förkylning, att återhämtningen inte har hängt med eller om man känner sig sliten i kroppen. Det kan hända att man missar tävlingar som man har sett fram emot men å andra sidan kommer nya tävlingar, även mästerskap. Tuffa beslut, att våga lyssna på kroppen, men det lönar sig förhoppningsvis på lång sikt!

Nu ser vi fram emot helgens tävlingar, både inomhus-SM för veteraner och inomhus-EM!

Löparhälsningar, Jessica

Dela artikeln:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *