Perspektiv på terräng-VM

En Robel Fsiha i toppform, massloppet The Search som sprangs av hässelbylöparen Andreas Åhwall och ett fantastiskt arrangemang är några av perspektiven Löparlivet kan ge på helgens terräng-VM som gick i danska Århus. Är det här arrangemanget, undrar Mårten Westberg, ett paradigmskifte inom terränglöpning?

Text: Jessica Österberg, Löparlivet. Foto: Deca Text&Bild

Det blev ett fantastiskt terräng-VM i Århus, Danmark för Robel Fsiha. Inte nog med att bli bästa europé och en 17:e plats i loppet, hans placering var också den bästa någonsin av en manlig svensk i terräng-VM. Napoleon Solomon som brottats med fotproblem sprang in på en stark 36:e plats, bara 43 sekunder efter Robel på den extremt tuffa banan. Vann den manliga klassen gjorde Joshua Cheptegei, Uganda, på segertiden 31:40, följd av silvermedaljören Jacob Kiplimo, Uganda, på 31:44, med Geoffrey Kamworo, Kenya, på tredje plats med tiden 31:55. Robel slutade på tiden 33:06 och Napoleon på 33:49.

I damklassen hade Sverige inga deltagare. Vann damklassen gjorde Hellen Obiri, Kenya, på 36:14, tätt följd av Dera Dida, Etiopien, på 36:16, och tredjeplatsen tog Letesenbet Gidey, Etiopien, på 36:24.

Segraren Cheptegei, Uganda, och bronsmedaljören Kamworo, Kenya, i terräng-VM 2019. Foto: Deca Text&Bild

Robel, på väg mot 17:e plats i terräng-VM och bästa europé. Foto: Deca Text&Bild
Robel siktar på Göteborgsvarvet

Robel Fsiha, Spårvägens FK, blev sent uttagen till terräng-VM vilket gjorde att hans träning inför VM var inriktad mot den planerade halvmaran i Berlin som går i helgen.

Patrik Melin.
Foto: Deca Text&Bild

– Vi var inställda på att det inte skulle bli något terräng-VM. Vi har egentligen inte tränat inför terräng utan byggt träningen på att springa snabbt på halvmaran, berättar Robels tränare Patrik Melin som var på plats i Århus tillsammans med Robel.

– Om vi skulle ha tränat mer inriktat mot terräng hade vi bland annat lagt in mer backträning. Banan var extremt backig, vilket var ett problem för många löpare, och det var kuperingen som avgjorde. Fast det är svårt att säga hur mycket specifik backträning hade gett, kanske två tre placeringar, säger Patrik.

Den kuperade banan var en svårighet för många löpare men Robel pendlade under hela loppet mellan placeringarna 15 till 20.

– Loppet flöt på bra och han hamnade i en klunga med flera andra löpare. I början var det 700 m uppför och en del löpare sprang ett snabbt första varv men tappade sedan, berättar Patrik som också betonar att Robel faktiskt slog många löpare som har bättre tider på flacka lopp.

Förväntningarna hos Robel och Patrik var en topp 20-placering. 17:e plats är de mycket nöjda över:

– Ska man nå en topp 10-placering måste man vara extremt bra. Inför nästa terräng-VM är målet att nå topp 10. Robel var nöjd efter loppet men tankarna om att springa snabbare nästa gång kom snabbt, konstaterar Patrik.

Efter loppet har Robel åkt tillbaka på läger i Etiopien men planerna framöver är eventuellt deltagande i Kungsholmen Runt och därefter Göteborgsvarvet. Årets stora mål är att kvalificera sig till VM på 10 000 m, men kvaltiden är tuff: 27:40, vilket är 15 sekunder under det svenska rekordet. Jonny Danielson, Kvarnsvedens GoIF, innehar det svenska rekordet som sattes 1989.


“Det är inte varje dag man ställer sig på startlinjen tillsammans med de bästa VM-löparna” säger Andreas Åhwall, Hässelby SK.
Foto: Deca Text&Bild
Massloppet The Search

Banan har getts mycket uppmärksamhet för sin spektakulära sträckning. Ett artificiell vattenhinder, byggda kuperingar och en sträcka som gick på Moesgård museum. Banan gick på en 2 km lång slinga som sprangs i fem varv. I samband med VM gick även massloppet ”The Search”, ett lopp som krävde meriter på att ha sprungit under 33 minuter på milen för män och under 37 minuter för kvinnor. Andreas Åhwall, Hässelby SK, som sprang terräng-EM 2017 hade förhoppningar om att bli uttagen i lagtävlingen, men eftersom Sverige inte deltog med lag valde han att satsa på The Search:

– Jag fick nys om loppet förra hösten och det var en chans som jag inte ville missa. Jag hade förhoppningar om att bli uttagen i lag eftersom jag sprang i laget i terräng-EM 2017 men jag kvalificerade mig inte individuellt, berättar Andreas som såg att The Search var en ypperlig chans att springa med de bästa terränglöparna i världen.

– Det var fantastiskt roligt. Det är inte varje dag man ställer sig på startlinjen tillsammans med de bästa VM-löparna. Första varvet var jag mitt i fältet och det var gott om publikstöd. Jag fick påminna mig efter 500 meter att det är ett VM jag springer, att njuta av upplevelsen, tillägger Andreas.

29-åriga Andreas är lite av en terrängspecialist, tack vare stark aerob kapacitet och löpstyrka, och har gott om erfarenhet från olika typer av terrängbanor. Banan i Århus beskriver han ändå som en av de tuffare som han har sprungit.

– Fördelen var att det var hårt och fast underlag. Kuperingen var tuffare med totalt 350 höjdmeter. Det var extremt brant upp på museets tak, 150 meter med tio procents lutning. Jag klockade faktiskt den sträckan sista varvet och det gick i 4:20-tempo. Det är inget normalt racetempo. Redan första varvet var stigningen upp på taket tuff, berättar Andreas.

Från start kan Andreas ta med sig en god känsla och första varvet gick snabbt, men mittenvarven var en utmaning (tid efter varje varv: 7:05-14:14-21:31-28:37-36:04):

– Jag var trött på de två tre sista varven men jag lyckades hålla ihop det och komma starkt på slutet. På sista varvet var jag trött men alla andra var också trötta. På sista varvet tog jag cirka 15 löpare och flera av dem var officiella VM-löpare. Jag tar med mig att bita ihop och kämpa lönar sig, säger Andreas som är nöjd med sitt lopp.

Själva tävlingen var en verklig folkfest, gott om publik och arrangemanget höll högsta klass enligt Andreas utsago. Det stora målet var dock inte The Search utan Andreas tränar med fokus på 10 000 m bana till sommaren. Däremot kan han berätta om ett nyckelpass han förberett sig med inför terrängloppet:

– Jag lättade upp träningen lite de fyra fem sista dagarna eftersom man ändå vill vara i bra slag inför ett sådant lopp. Det sista kvalitetspasset inför körde jag på gräs, en lätt tröskel och 5×2 min i högt tempo för att vänja kroppen att springa snabbt på gräs. Om loppet hade varit mitt mål hade jag lagt in lite backpass också, förklarar Andreas som uppvuxen och boende i Trollhättan men har tävlat för Hässelby SK de senaste tio åren.

Sedan tre säsonger tillbaka har Andreas Rubin McRae som tränare. Träningsmängden en bra vecka varierar mellan 13 till 14 mil fördelat på 10 pass varav tre kvalitetspass. Första delen av säsongen är målet 10 000 m på bana med målsättning att springa in på ett nytt pers, som för närvarande ligger på 29:41.33 (-15) på tävlingen Night of the 10 000 m PB’s i London i juli, en tävling som är känd för sina stora jämna heat.

Andreas Åhwall springer The Search på terräng-VM. Foto: Deca Text&Bild

En spektakulär del av VM-terrängbanan som går på taket av Moesgård museum. Foto: Deca Text&Bild
Paradigmskifte inom terränglöpning?

Rinkeby Run hade planerat in att åka till terräng-VM som en kombinerad tränings- och tävlingsresa. De sprang massloppet The Sprint, ett varv på den tuffa banan. Det blev till slut tre stycken som åkte till Århus och tränaren Mårten Westberg kan konstatera att resan blev långt över förväntan:

– Det var underbart. Det är det bästa arrangemang jag någonsin har varit på det. Det slår alla rockkonserter, tävlingslopp, fotbollsmatcher – allt. Jag hoppar att andra arrangörer tar efter och lär från det här arrangemanget, säger Mårten.

Det som stack ut, och som gjorde arrangemanget all time high var den avspända stämningen, bland annat att springa genom öltält, hejande vikingar och upp på museets tak och hela stämningen runt tävlingsområdet, kombinerat med allvar, att ha möjlighet att tävla samtidigt som världseliten och att faktiskt stå på samma startlinje som VM-löparna i massloppet The Search och springa i samma lopp.

– Det här är ett erkännande att alla löpare gör samma sak, oavsett om man är elit eller subelit. Alla kanske inte är lika snabb som det yttersta eliten men det vi gör, det vi håller på med, är i grunden samma sak, säger Mårten.

Banan, beskriver Mårten drömmande, var underbar som trots kuperingen hade en skön rytm.

– Alla jag pratade med efteråt tyckte banan var häftig. Några kenyanska ledare sa att de aldrig sett något liknande men var fascinerade och superpositiva, även om banan kanske inte gynnade de kenyanska löparna. Visst kan min positiva attityd ha påverkat dem jag pratat med, men ingen som jag pratade med var kritisk och jag tror att det här något nytt inom terränglöpning.

Mårten vill rent av kalla den här banan och det här arrangemanget för ett paradigmskifte i vad som är terränglöpning:

– Många har sett banan som smågalna idéer och experimenterande på ett sätt som vi aldrig skulle göra i Sverige. Jag tror att det här påverkar framtidens banbyggande och hur man kan bygga en spännande bana, istället för platta, hårda, lite tråkiga, gräsbanor. Jag hoppas att det sätter standarden för framtida terräng-VM, avslutar Mårten.

Dela artikeln:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *