Moa Granat: Löparlöftet från Vallentuna

Moa Granat, Vallentuna FK, kan minst sagt beskrivas som ett stort framtidslöfte inom svensk friidrott när hon som 15-åring tog ett sensationellt SM-silver på 400 m häck och sprang under 60 sekunder. Löparlivet träffar denna unga spännande tjej med friidrotten i blodet, trots att hon började med friidrott för bara fyra år sedan.

Text: Jessica Österberg, Löparlivet

Foto: DECA Text & Bild

Höstsolen letar sig in genom fönstren på det charmigt inredda kaféet i Täby kyrkby. Det går nästan att ta miste om att det är två goda vänner som sitter och fikar mitt emot varandra, men när Madelene Granat vänder sig om och möter min blick, och jag ser dem båda framifrån, blir det ganska uppenbart att tjejen mitt emot henne är hennes dotter Moa. Eller är dem syskon? De är slående lika varandra, och det ska visa sig att det inte bara gäller till utseende utan även till såväl tävlingsinstinkt som häcklöpning.

Moa Granat är den 15-åriga tjejen som gjorde dundersuccé på SM i Karlstad i sitt andra häcklopp på distansen 400 m någonsin. Hon tog ett sensationellt SM-silver och en av de yngsta någonsin att ta medalj i seniorsammanhang. Men framgångarna börjar inte där. Hon har radat upp många häcklopp på såväl korta och långa häcken (300 m häck i sin åldersklass). I början av sommaren utsågs hon till en av de tio mest lovande ungdomarna i Mats Wennerholms, sportjournalist på Aftonbladet, lista över aktuella friidrottstalanger. Nu sitter hon här på ett litet kafé i Täby kyrkby, cirka 200 meter från grundskolan som hon går på, och är ganska försynt och modest till sina framgångar.

I skrivande stund är Moa den 12:e bästa häcklöperskan i världen den här säsongen i U18 efter sitt lopp i Karlstad. På 300 m häck är hon nummer fyra i U18 och på 300 m slätlöpning är hon femma i världen i U18. I Sverigestatistikens årsbästa är hon fyra på 400 m häck, bland seniorer, och i F15 toppar hon årsbästalistorna på 300 m och 300 m häck samt en tredjeplats på 80m häck.

– Jag tänkte att det måste ju finnas någon som är bättre häcklöpare. Det känns ganska sjukt att jag skulle vara en av de bästa, säger Moa förläget.

INFO Moa Granat
Född: 2004
Bor: Vallentuna
Klubb: Vallentuna FK
Tränare: Helena Hellgren och Per Tollefors i samråd med Madelene och Marko Granat
Distans: sprint/häck
Personliga rekord: 300 m 39.19 (-19), 800 m 2:19.86 (-18), 80m häck 11.79 (-19), 300m häck 41.44 (-19), 400m häck 59.44 (-19)

Moa Granat och mamma Madelene Granat. Foto: Löparlivet

Jag har ändå mest bara positiva minnen från min tid som aktiv. Landslagsläger var otroligt inspirerande och roligt. Jag skulle säga att det var gemenskapen inom friidrotten framför allt men friidrotten hjälpte även till att stärka självkänslan och sätta upp målsättningar, något som jag har haft mycket nytta av i annat som jag gör. Av den anledningen känns det väldigt roligt att Moa också har gått mot friidrotten.

Madelene Granat

Friidrott i blodet

Löparlivet blir nyfiken på denna unga, lovande häcklöpare. Den uppmärksamme läsaren kanske noterade att Moas mamma är Madelene Granat (tidigare: Gustafsson) som också har varit en framgångsrik häcklöpare, liksom Moas pappa Marko Granat, en landslagsmeriterad sprinter och häcklöpare.

Marko började med friidrott som 16-åring efter en karriär som fotbollsspelare. I samband med att han började på polishögskolan hamnade han i Turebergs FK, där en av hans tidigare tränare från Klippan, Helsingborg, höll till. Marko har bland annat två SM-guld på 400 m och ett guld på 400 m häck samt några silver- och bronsmedaljer samt var uttagen till EM. Numera arbetar pappa Marko som polis och för dagen håller han en dykutbildning, vilket gör att han inte kan närvara. Madelene å andra sidan blir ombedd att berätta lite mer om sin väg in i löpningen:

– Jag började i samma ålder som Moa, runt tio år gammal, när jag följde med mina kusiner till Turebergs FK. Min pappa tyckte att jag var spänstig och hade bra löpsteg och det gick också ganska bra. Friidrotten blev min nya karriär och jag slutade rida, berättar Madelene som fortsätter berätta att det också var i klubben som hon senare träffade Moas pappa Marko.

Från början tävlade Madelene i medeldistans, framför allt på 800 m, men gick allt mer mot lång häck så snart hon fick börja med det momentet när hon var cirka 14 år. Karriären höll i sig fram till när första barnet kom, Moas storebror Gustaf som är 20 år. Därefter kom den nu 18-åriga sonen Carl och till sist Moa som är född 2004. Familjen kompletteras av Markos tidigare son Viktor, som har hunnit bli 32 år. Både Madelene och Mark hade aktiva friidrottskarriärer upp till 30-årsåldern.

Under friidrottsåren beskriver Madelene att hon var ”den eviga fyran” i SM-sammanhang men har fortfarande kvar sina klubbrekord på 400 m häck i Tureberg, 57,70 (-93) för seniorer, 59,56 (-91) i K22 och 14,58 på 100 m häck i F19 (-88), samt ett par ungdomsrekord på 300 m häck.

– Jag har ändå mest bara positiva minnen från min tid som aktiv. Landslagsläger var otroligt inspirerande och roligt. Jag skulle säga att det var gemenskapen inom friidrotten framför allt men friidrotten hjälpte även till att stärka självkänslan och sätta upp målsättningar, något som jag har haft mycket nytta av i annat som jag gör. Av den anledningen känns det väldigt roligt att Moa också har gått mot friidrotten, säger Madelene.

Madelene ser Finnkampen 1994 som ett av de främsta minnena i friidrottskarriären:

– Finnkampen var nog det största, att få representera Sverige. Tyvärr föll jag på sista häcken och det var otroligt tufft och efter det kom jag aldrig riktigt tillbaka till samma nivå igen. Friidrottskarriären ebbade ut och fick ett naturligt avslut i och med att jag blev gravid, säger Madelene.

I år fyller Madelene 50 år och på frågan om hon kan tänka sig en karriär som veteranfriidrottare får vi ett generat leende till svar och Madelene avslöjar att det är något som både hon och Marko har börjat fundera på:

– Just nu är formen endast för husbehov men kanske till Veteran-SM nästa år. Jag har testat springa över några häckar och lite häckskolning. Även Marko, så tanken finns där.

Kanske får vi se dem debutera i veteransammanhang på den gamla hemmaplanen i Sollentuna när Turebergs FK står som arrangör för Veteran-SM 2020?

Vinst i Stafett-SM 2019, 3x800m i F15 för Vallentuna FK. Foto: DECA Text & Bild

Moa är en riktig vinnarskalle, men hon vill samtidigt vinna på rätt sätt. Som tränare är man alltid orolig med tidiga framgångar och vad som ska hände när de andra i åldersgruppen kommer ikapp, men med Moa känner jag mig trygg och hon vill skynda långsamt. Att köra friidrott är hennes egen grej och det finns ingen press på henne från något håll. Det viktigaste i träningen nu är att den ska vara skonsam och att alla ska hålla sig hela. Elitträning kommer senare.

Helena Hellgren

Från hästryggen till friidrottsbanan

Moa har friidrotten i blodet men hennes egen väg in i friidrotten var inte helt självklar. När hon väl börjat med friidrott blev friidrotten ändå ett självklart val för henne. Moas eget val. Barnåren kröntes av friidrottsskola för barn, både i Täby IS och Turebergs FK, men inspirationen att fortsätta infann sig inte. Moa var från början en hästtjej och red fram till för två år sedan. Samtidigt har tanken på att ge friidrotten en chans alltid grott inom henne:

– Under de här åren var ridningen mitt liv. Jag hade inte tillräckligt med intresse för friidrott när jag kunde rida. För fyra år sedan började jag i Vallentuna FK för att ändå testa på friidrott på riktigt, ge det en chans. Jag var elva år och fick prova alla grenar. Jag gillade både längd och höjd, även sprint, men kastgrenarna tyckte jag minst om. Det var väldigt roligt och jag blev kvar, berättar Moa.

Mamma Madelene och pappa Marko var dock inte särskilt förvånade över att löpningen föll sig så naturlig för Moa, och även om de kanske är färgade av att Moa är deras egen dotter, så har de lång bakgrund inom friidrotten:

– Vi såg ju att det fanns något och man ser vilka som har ett naturligt löpsteg, säger Madelene.

När tränaren Helena Hellgren släppte loss Moa på häcklöpning första gången stod det helt klart att Moa var häcklöpare och redan den första tävlingssäsongen 2015/16 stod häck på tävlingsschemat.

– Jag minns att vi hade som mål att Moa skulle våga tävla den vintern och siktade på Hammarbyspelen. Vi hade träning i hallen på Bosön och Moa fick prova springa över häckar första gången och hon tog dem hur lätt som helst med tre steg emellan. Jag pratade med Madelene och Marko och sa att hon kunde tävla på häck, att det inte skulle bli några problem. På tävlingen startade de andra från startblock, mycket proffsigt, men Moa körde stående start och vann. Hon har häcklöpningen naturligt i sig, säger Helena.

– Efter tävlingen tyckte jag att häck var kul, och det gick bra. Går det bra blir det samtidigt kul och då tyckte jag att det var roligast med häck, säger Moa och tillägger:

– Jag har alltid gillat att tävla och kan inte riktigt förstå dem som inte gillar det. Det är på något sätt att mäta sina styrkor och själva tävlingsmomentet, att tävla mot någon annan.

Madelene inflikar att Moa alltid har visat detta inre driv och målmedvetenhet, såväl inom skola som idrott. Just nu går Moa i nionde klass och det närmar sig val inför gymnasiet.

– Jag tänker mig nog på ett vanligt gymnasium utan idrottsinriktning. Visst kan det vara en fördel med löpargymnasium men det kan också bli för mycket. Jag är inne på att välja ett vanligt gymnasium men det måste ju samtidigt funka med idrotten, säger Moa och mamma Madelene nickar instämmande.

Det som tränaren Helena lyfter fram är just att Moas styrka inte bara är den fysiska utan framför allt det mentala:

– Moa är en riktig vinnarskalle, men hon vill samtidigt vinna på rätt sätt. Som tränare är man alltid orolig med tidiga framgångar och vad som ska hände när de andra i åldersgruppen kommer ikapp, men med Moa känner jag mig trygg och hon vill skynda långsamt. Att köra friidrott är hennes egen grej och det finns ingen press på henne från något håll. Det viktigaste i träningen nu är att den ska vara skonsam och att alla ska hålla sig hela. Elitträning kommer senare, säger Helena.

Vinst i USM F15 på 300 m häck och 300 m. Foto: DECA Text & Bild

Allsidig allroundträning

Moa är uppvuxen i Täby kyrkby men bor numera i Vallentuna, vilket gjorde att det föll sig naturligt att börja i Vallentuna FK.

– Nu har jag insett att jag vill satsa på friidrott men drivet att träna friidrott har också förändrats. Nu har det blivit något större med alla vänner jag fått och den sociala gemenskapen. Det är kul att vi är så många, en del vill tävla medan andra vill träna och vara en del av gemenskapen, berättar Moa.

Helena Hellgren har varit tränare i Vallentuna FK i nio år och gruppen som Moa ingår i har ett brett åldersspektrum vilket gör träningsplaneringen till en utmaning:

– Det gäller att göra träningen till en utmaning till alla, oavsett om man är född 1990 eller 2006. Det ska vara brett men det ska också finnas tid för specialisering inom olika grenar. I grunden handlar det om skonsam, uppbyggande träning. Vi tränar ute en gång i veckan, oavsett väder, och då kör vi konditionsträning och backar. Under vintern är vi i inomhushallen på Bosön en gång varannan vecka, annars kör vi i gymnastiksalar vilket brukar vara roligt och omväxlande, berättar Helena.

– Det som är unikt med Moa är hennes glädje att träna men också den mentala målbilden. Moa är nog den som tränade mest av alla förra året, var med på alla träningar. Hon är väldigt hängiven. Att hon dyker upp varje fredag kväll för att träna, då vi brukar köra hinderbana, visar på hennes vilja att träna, tillägger Helena.

Moa beskriver en träningsvecka, som innebär fyra träningstillfällen. Kondition en gång i veckan, styrka en dag och grenspecifik träning två dagar. Konditionsträningen innebär i första hand intervaller, typ fartlek, i motionsspåren runt Vallentuna IP. Styrkan kan bestå av spänst, backträning eller cirkelträning där framför allt den egna kroppsvikten eller lätta vikter, kettelbell och medicinboll används. Den grenspecifika träningen varierar från gång till gång och kan väljas individuellt. Exempel är sprint eller häck. Ett pass inför SM i Karlstad beskriver Moa bestod av träning inför långa häcken med ett par uppstarter med lopp över en häck för att därefter utöka till lopp över fyra eller fem häckar. I uppvärmningen ingår ofta häckskolning.

– De tränar otroligt klokt tycker jag och har ingen elitsatsning, säger Madelene och utvecklar resonemanget:

– Träningen i Vallentuna är väldigt skonsam för kroppen eftersom de springer mycket i skog och mark. Det tror jag är viktigt för att bygga upp kroppen och hålla sig frisk och skadefri. De tränar ute i ur och skur. Jag älskar den inställningen. Fokus är på träningen och inte vädret. Vi brukar skoja om ”Vallentunaväder” och att träna ute i alla väder stärker nog även mentalt. De tränar även barfota i gymnastiksalen och springer över några häckar, och de kör hinderbana. Då har de roligt samtidigt som de får upp pulsen. Det är imponerande att de nått så långt utan elitträning.

Skillnaden i hur Madelene själv tränade som ungdom tror hon ändå inte skiljer särskilt mycket. Hon får friska upp minnet lite och berättar:

– Vi körde nog ganska lika ändå. Kanske att vi körde mer på bana och i spikskor. Jag har många minnen av intervaller längs Edsviken. Det var nog ganska allround och skonsam träning då, såsom det är för Moa nu.

Att springa över häckar gör att man får något att ”hänga upp” löpningen på. Det är lättare att springa häck än slätt eftersom jag kan dela in loppet i flera delar, fram till varje häck. 400 m slätt är en helt annan sak då det blir ett helt varv runt banan och det blir svårare att hantera mentalt. Det är lättare med delmål och jag ser bara fram till nästa häck.

Moa Granat

Att väcka tävlingsdjävulen

Moa började träna friidrott hösten 2015 och har sedan dess hittat in i häcklöpningen. Det som fascinerar, förklarar hon, är känslan att flyta fram över häckarna. Tekniken, säger Madelene, är förbluffande och avståndsbedömningen kommer naturligt utan att Moa får några stopp mot häckarna. Hon ”bara kör” på känsla, utan att räkna steg och kan ta häckarna med båda benen.

– Jag behöver inte tänka så mycket. Det är lätt att det blir fel om man tänker för mycket. Det är bara att starta och köra, flyta på, förklarar Moa.

De närmsta planerna är att fortsätta köra på som nu, ”ta det som det kommer”. Vintersäsongen närmar sig såklart med stormsteg men det är framför allt långa häcken som Moa vill satsa på eftersom korta häcken gör att hon måste korta sitt naturligt långa löpsteg något, vilket medför en annan typ av löpning.

– Att springa över häckar gör att man får något att ”hänga upp” löpningen på. Det är lättare att springa häck än slätt eftersom jag kan dela in loppet i flera delar, fram till varje häck. 400 m slätt är en helt annan sak då det blir ett helt varv runt banan och det blir svårare att hantera mentalt. Det är lättare med delmål och jag ser bara fram till nästa häck, berättar Moa.

– Moa har verkligen en mental cool inställning och är stark mentalt. Dessutom är hon inte rädd för att bli trött och vågar satsa från början, vilket är en styrka på de här distanserna. Hon springer otroligt avslappnat och forcerar fram över häckarna. Det är inspirerande att se och jag kan själv känna igen känslan när man får allt att stämma, säger Madelene.

Förebilden, berättar Moa, är norrmannen Karsten Warholm:

– Han springer på ett coolt sätt och bara forcerar fram. Jag gillar att se honom springa.

SM i Karlstad 2019, silver på 400 m häck för Moa. Foto: DECA Text & Bild

Att ta silver var jättekul. Jag hade känt innan att jag ville satsa men kände ingen press utan såg SM som vilken tävling som helst, bara att jag skulle springa lite längre. Att jag skulle ta medalj på seniornivå, det är lite galet.

Moa Granat

Dundersuccé 2019 med SM-silver

Under de få år som Moa har tävlat har hon testat distanser från 200 m till 800 m och häcklöpning. Bland annat vann Vallentuna FK guld på Stafett-SM i F15 3×800 m på 7:07.50 (vilket för övrigt var en snabbare vinnartid än i både F17 och K22). I år har dessutom Världsungdomsspelen avverkats med vinst på 300 m och 300 m häck samt tvåa på 80 m häck i F15. På USM i Borås vann Moa 300 m och 300 m häck samt trea på 80 m häck.

Debuten på 400 m häck skedde under Sayo i Sollentuna i början av sommaren. Eftersom hon inte sprungit 400 m häck tidigare placerades Moa i B-heatet, som hon vann. Faktum är att hennes 60,21 räckte till den totala vinsten i Sayo. Dessutom klarade Moa kvalgränsen till ungdoms-OS på 400 m häck, fast i fel årsgrupp, för ett år äldre ungdomar vilket gjorde att hon inte kunde delta och valde att satsa på 400 m häck på SM istället.

2019 har minst sagt varit ett år där Moa har visat vad hon går för. Tränaren Helena berättar att beslutet att starta i SM var ett gemensamt beslut och med den tid hon gjort på Sayo indikerade att hon var tillräckligt bra att springa SM:

– Hon kunde utmana de bästa och vi såg att hon var redo, säger Helena.

På SM i Karlstad blev det en sänkning av det personliga rekordet vilket resulterade i ett sensationellt SM-silver med tiden 59,44, efter Mölndals Hanna Palmqvist som vann på tiden 58,75.

– Att ta silver var jättekul. Jag hade känt innan att jag ville satsa men kände ingen press utan såg SM som vilken tävling som helst, bara att jag skulle springa lite längre. Att jag skulle ta medalj på seniornivå, det är lite galet, säger Moa och ler.

– För oss som föräldrar är det helt fantastiskt att få uppleva den här friidrottsmiljön igen. Jag är otroligt glad att Moa får uppleva och känna det som jag och Marko varit med om. Och det är oerhört spännande att följa Moa, säger Madelene direkt från mammahjärtat.

Till sist frågar Löparlivet Moa vilka drömmarna är, och med lite trevande och stöd från mamma Madelene kan hon berätta att drömmen är att nå OS:

– Jag vill nå så långt som möjligt. Springa OS skulle vara coolt.

– Kommer vara, rättar Madelene med ett leende.

Löparlivet tackar Moa och Madelene för en mycket trevlig fikastund och ett möte med en fascinerande ung löpare på väg mot toppen. Stort grattis till en mycket fin säsong och lycka till i fortsättningen Moa! Löparlivet hoppas också få se Moas föräldrar göra comeback som veteranfriidrottare!

Dela artikeln:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *