LK Roslagen – nybildad förening grundad på föreningslivets ideella värden

För drygt två år sedan bildades den nya friidrottsföreningen LK Roslagen. Ambition är att genom glädje och gemenskap skapa en förening som fostrar bra idrottare, med fokus på bred motionslöpning men med mottot ”med bredden mot toppen”. För LK Roslagen tävlar bland andra stjärnskottet Carolina Wikström som på kort tid presenterat sig i SM-sammanhang med fjärdeplats i Göteborgsvarvet och femteplats i Stockholm marathon.

Text: Jessica Österberg, Löparlivet

Foto ovan från terräng-DM 2018. Foto: LK Roslagen

Trots att det är en kylig dag i maj skiner solen och de gröna, böljande fälten som karaktäriserar landskapet i Roslagen svischar förbi utanför bilen. Längre bort skymtar de djupa skogarna, och det är mycket som har hänt där, inte minst har idrottshistoria skapats och det är något som vi återkommer till lite senare. Idag bär kosan av till det lilla samhället Rimbo, ”Roslagens high chaparall” säger en av personerna som Löparlivet ska träffa idag lite skämtsamt. Det var just här i Rimbo, i Bergshyddans samlingslokal, som ett interimsmöte hölls den 27 januari 2017 och en ny löparförening bildades, Löparklubben Roslagen.

Idag träffas vi utanför ett charmigt kafé med gamla anor. Eftersom vi alla har viss förankring hit, jag själv genom tidigare arbeten som fört mig till just detta kafé på andra möten, diskuteras det livligt huruvida det har funnits en trappa till kaféets nyare del, eller om det alltid har varit en ramp – eller ja, så länge det har varit en kafédel vill säga. Hans Davidsson, kassör i LK Roslagen, poängterar att den ”nya” kafédelen tidigare var en sammanträdeslokal och faktiskt inte så länge har varit en del av kaféet.

Innan vi slår oss ned vid bordet, i kaféets nyare del beställer vi en varsin smörgås och kaffe. För ordningens skull och för att få en djupare förståelse varför dessa tre herrar sitter runt bordet tillsammans med Löparlivet och ska berätta om LK Roslagen, är det viktigt att alla presenteras, eftersom det är just deras bakgrund med en bred idrottshistoria och värderingar i föreningslivets ideella flamma som bidragit till bildandet av den nya friidrottsföreningen.


Hans Davidsson och Bengt Hammar. Foto: Löparlivet
Från busliv till föreningsliv

En ganska lågmäld herre men med stor kunskap och erfarenhet av såväl förenings- som idrottslivet är Hans ”Hasse” Davidsson. Med glimten i ögat kan han berätta att på meritlistan finns ordförande i Fritidsrådet, men det lustiga är att han aldrig kandiderat till posten utan blev invald av Centerpartiet och omvald av Socialdemokraterna. Det finns mycket ”glimten i ögat” hos Hasse, inte minst från hans barndom.

Hasse är född 1943 och uppvuxen i det lilla samhället Nykvarn i Rånäs på 50-talet. Orten präglades av små sågverk och ett större sågverk i Rånäs, och de flesta av ortens föräldrar arbetade vid något av sågverken. Barnen brukade hyss och bus i det lilla samhället och djupa roslagsskogarna, hyss och bus som också visat sig bli idrottshistoria:

– Vi var sju grabbar, jag själv var 13 år och de andra mellan 11 till 13 år, när vi bildade en hemlig klubb för att uppfylla våra drömmar om att ha roligt. Och roligt hade vi! Vi läste Rekordmagasinet/All Sport och lyssnade på OS i Melbourne, vilket inspirerade oss att bilda Nykvarns IF. Våra största meriter hade vi inom fruktbranschen genom att palla frukt men det gav också goda förutsättningar för egen träning genom löpning och hoppträning. Nu tog vi steget från busliv till föreningsliv, berättar Hasse.

Eftersom barnen lekte runt sågverket och de flesta föräldrar jobbade där tyckte sig Hasse och hans kompisar att de hade tillträde till sågen. Det ledde till att de mitt i skogen byggde en egen idrottsplats, Ribbvallen, och ”Baracken” var klubblokal. Nykvarns IF bildades den 6 december 1956.

– Vårt första beslut var att vi skulle vara en hemlig klubb och att vi skulle ha blå byxor och vit tröja samt ta ut en månadsavgift på en krona, samt mötesavgift på tio öre, som senare höjdes till 25 öre. Det föll sig så att ordförande och hans bror under en period blev uteslutna ur föreningen eftersom de inte hade råd att betala månadsavgiften. Vi sålde jul- och påskkort och tidningar. För intäkter köpte vi ett tidtagarur för 23:60 och ett spjut för 15:70, men spjutet var sekunda och gick sönder vid första träningen, berättar Hasse.

Mest anmärkningsvärt är nog att dessa barn, unga grabbar, på egen hand byggde en idrottsplats. Platsen i skogen som ungarna fann lämplig ägdes av sågen och var egentligen avsedd som bete för sågens häst. Ungarna tog med sina föräldrars trädgårdsredskap, såsom spadar, krattor och hackor, och arbetet tog vid. De gjorde det imponerande arbetet med att anlägga en 60 meters rakbana (tio meter uppför och 50 meter utför) byggd av ribblager, fyra banor som var vardera 90 centimeter breda, och som slutade i ett taggtrådsstängsel, en längd- och höjdhoppsgrop anlades och sågspånsäckar hämtades från hyvleriet för att anlägga groparna, samt en bana för spjutkastning, en för kulstötning och en diskusring. Arbetet tog ungefär en vecka och inleddes efter midsommar. Det hölls en stor invigning den 6 juli 1957, där föräldrar och bybor bjöds in. Olika idrottsaktiviteter pågick hela sommaren och senare byggdes en 160 meters rundbana, med hjälp av föräldrar, samt en volleybollplan.

– De första mästarna utsågs i badminton och tiokamp den 1 till 15 augusti 1957. Det var ett annorlunda mästerskap eftersom man tog paus efter halva tiokampen i en hel vecka. Varför? Jo, det var dags för kräftpremiären och då gällde det att ”fiska” kräftor några dagar innan det var lovligt. Och vi fiskade från sågsidan av ån, eftersom våra föräldrar arbetade ju på sågen. Efter kräftfisket fortsatte sedan tiokampen ytterligare fem dagar, berättar Hasse.

Klubblokalen tillföll föreningen i februari 1958 genom att ungarna lyckades hitta nyckeln till den tomma ”Baracken” som ägdes av Rånäs såg. Baracken låg alldeles intill Ribbvallen men när ägarna kom på ungarnas tilltag fick de börja betala hyra, fem kronor i månaden, och på kvittot, berättar Hasse, stod det alltid ”1 m3 klantved”. Hur det än var blev Ribbvallen och Baracken den stora mötesplatsen för byns barn och unga, och kanske kan man säga att det var en föregångare till dagens ungdomsgårdar – i synnerhet eftersom föreningen startade upp Rånäs första lekskola där.


Efter 1965 har min ledarinsats haft som mål att ge ungdomar och aktiva möjligheteratt utöva sitt intresse, sin idrott på bästa sätt och att ha möjlighet att förverkliga sina drömmar. Till grund finns vår filosofi som vi hade när vi den hemliga klubben Nykvarns IF, att alltid ha roligt.

Hans Davidsson
Föreningsfilosofi ”Att alltid ha roligt”

Att Nykvarns IF och Rånäs 4H skulle gå samman var ingen självklarhet, även om de samarbetade och Hasse var aktiv i båda föreningarna. Hasse hade själv intagit rollen som ledare och tävlingsarrangör under 60-talet och genom 4H-rörelsen var han med och införde volleyboll i Sverige.

– Under början på 60-talet organiserade jag volleybollserien i nuvarande Norrtälje kommun där cirka 50 lag deltog i serien och tävlingarna gick i kohagar och dylikt. Jag var dessutom ledare inom orientering, skidor och naturligtvis inom friidrott under hela 60-talet, säger Hasse som 1961 mottog utmärkelsen bästa och yngsta ledaren inom Jordbrukare-Ungdomens Förbund, ett pris som delades ut av konungen Gustav IV Adolf i Konserthuset i Stockholm.

I början av 60-talet gjorde ansökte Nykvarns IF om att bli medlem i Svenska Friidrottsförbundet men fick avslag. Nästa avgörande vägval kom 1965, när Hasses bäste vän Arne Abrahamsson, landslagsorienterare och en meriterad löpare, omkom i en bilolycka. Hasse ville uppfylla Arnes önskan om en friidrottssektion i Rånäs 4H och möjligheten att tävla för en Rånäsförening. Och så blev det. Nykvarns IF och Rånäs 4H blev ett i april 1965.

– Efter 1965 har min ledarinsats haft som mål att ge ungdomar och aktiva möjligheteratt utöva sitt intresse, sin idrott på bästa sätt och att ha möjlighet att förverkliga sina drömmar. Till grund finns vår filosofi som vi hade när vi den hemliga klubben Nykvarns IF, att alltid ha roligt, säger Hasse.


Teddy Johansson, Hans Davidsson och Erik Hafström under SM 2000 i Uppsala. Foto: Deca Text&Bild

Vid SM i Uppsala år 2000 började jag, Erik Hafström och Teddy Jonasson att ”fantisera” om ett SM i Norrtälje. Förbundet svarade att vi kunde väl ansöka om det! Vi gjorde en ansökan och planerade en trestegsraket för att få SM 2003. ”Raketen” startade 2001 med en verksamhetsplan att få arrangera SM 2003. Vi hade en mycket detaljerad plan hur vi skulle gå till väga, som vi följde med olika etapper varje år och jag var spindeln i nätet för att genomföra SM 2013.

Hans Davidsson
Mitt allra roligaste minne från tiden i Rånäs 4H”

Under många år har Hasse varit engagerad i Rånäs 4H, och utöver kassör i Nykvarns IF 1956-59, har han varit ordförande i Rånäs 4H 1966 och 1970-71, klubbledare i Rånäs 4H 1956-62, och kassör i Rånäs 4H mellan 1956-57, 1960-63, 1966-68 och 1975-2013. Sitt allra roligaste minne har han från friidrotts-SM 2013 när Rånäs 4H stod för arrangemanget:

– Vid SM i Uppsala år 2000 började jag, Erik Hafström och Teddy Jonasson att ”fantisera” om ett SM i Norrtälje. Förbundet svarade att vi kunde väl ansöka om det! Vi gjorde en ansökan och planerade en trestegsraket för att få SM 2003. ”Raketen” startade 2001 med en verksamhetsplan att få arrangera SM 2003. Vi hade en mycket detaljerad plan hur vi skulle gå till väga, som vi följde med olika etapper varje år och jag var spindeln i nätet för att genomföra SM 2013.

– Min höjdpunkt som ledare var att jag hade planerat allt så väl, så när SM 2003 genomfördes i Norrtälje de där tre augustidagarna, med alla svenska världsstjärnor på plats och 17 000 åskådare, hade jag ingen uppgift kvar till mig, utom att bara gå och njuta av arrangemanget, berättar Hasse med nostalgi i rösten.


Landslagslöparen Owe

Åren har gått sedan SM-arrangemanget och för några år sedan blev det oreda i Rånäs 4H, i alla fall om vi frågar Hasse och Owe Ahlström. Owe Ahlström är den andra av personerna runt vårt fikabord och sippar på en kopp kaffe. Owe halkade in i löpningen genom landslagslöparen Börje Andersson, som han träffat i lumpen. Även om han upptäckt att han hade viss fallenhet för löpning var det tack vare nattpermissionen som gjorde att han började tävla. Ett sätt giltigt sätt att få nattpermission var nämligen genom mästerskapstävlingar. För att få nattpermis hittade Owe ett Terräng-DM i Enköping och anmälde sig hastigt och lustigt genom att gå med i Upsala IF.

– Jag fattar inte hur jag klarade av att gå runt hela natten som nattvakt på sista april i Uppsala efter att ha sprungit terräng-DM på 12 000 m, säger Owe och skrattar.

Därefter blev det stafetter och andra tävlingar, såväl medel- som långdistans, för Owes del. Han gjorde bland annat 4:07 på 1 500 m, campade med Anders Gerderud för att ta sig till OS i Montreal men drabbades av en kronisk hälseneinflammation vilket ledde till att karriären lades på is. Under karriären sprang han för landslaget på hinder och 5 000 m och har därefter utbildat sig till tränare för medel- och långdistanslöpning. 1981 föddes dottern Isabell Ahlström, som han sedermera tränade och hon tävlade upp på landslagsnivå i medeldistans och hinderlöpning med flera SM-guld i början av 2000-talet som meriter. Att Owe och Isabell hamnade i Rånäs 4H berodde bland annat på att Rånäs hade många duktiga och välmeriterade kvinnliga löpare, däribland Ulrika Johansson (Nu: Flodin) och Maria Akraka.

– Det var andan i Rånäs som genererade motivation och föreningen hade några stjärnor på den tiden. Det är sånt som är fint i en förening, säger Owe.

Både Owe och hans dotter Isabell sitter numera i styrelsen för LK Roslagen men Isabell kan inte delta i dagens samtal eftersom hon nyligen har fött tvillingar.


Martin Hammar vinner 800 m P19, DN-Galan Yourth 2014. Foto: Deca Text&Bild
Över 1 000 tävlingar i bagaget

Den tredje personen och sista personen som sitter tillsammans med undertecknad, Hasse och Owe är Bengt Hammar, vice ordförande i LK Roslagen. Han har en lång och gedigen bakgrund inom idrotten när han som 11-åring, 1966, drogs med in i friidrottens värld av hans tio år äldre bror Leif Bengtsson, och blev sedermera medlem i nybildade Rånäs 4H. Det var löpningen som lockade och distanserna var allt från 800 m till 5 000 m samt hinder med bland annat meriter som 5:a på JSM på 2000 m hinder 1974 (där löparen som tog fjärdeplatsen fick springa Finnkampen samma år) och stafettguld på 3×1 000m som 16-åring.

– Jag hade egentligen tänkt att bli skidåkare, men vintrarna var dåliga här i Roslagen så det blev mer och mer löpning istället, förklarar Bengt som har gjort 1:56 på 800 m, 3:56 på 1 500 m och 15:01 på 5 000 m:

– På 3 000 m hinder kom jag aldrig under den magiska gränsen 9 minuter. På SM 1978 persade jag i försöken på 9:00.74 och vann heatet, men i finalen blev jag åtta eller nia, tillägger Bengt med viss besvikelse i rösten.

I bagaget har Bengt en lång friidrottskarriär och tävlade aktivt till 34 års ålder med över 1 000 tävlingar i bagaget. När Bengts son Martin Hammar började träna friidrott kom de båda till Rånäs 4H för cirka tio år sedan, men Martin gick sedan vidare till Turebergs FK. Martin är en talangfull medeldistanslöpare som bland annat tävlade i ungdomsfinnkampen 2012 där han blev trea på 1 500 m. Numera är Martin, likt Bengt, medlem i LK Roslagen även om Martin inte har några styrelseuppdrag.

– Jag tror att Martin har varit lite less på att försöka lösa livspusslet, men han har inte släppt löpningen helt. En sådan talang växer inte på träd, påpekar Owe som tränar Martin sedan övergången till LK Roslagen.


Rånäs 4H var stort på den tiden med sektioner i Uppsala och Knivsta. Det var genom Knivstasektionen som Isabell kom in i Rånäs och i Uppsala var många studenter med och sprang i Stadsskogen. Teddy Jonasson, en verklig multibegåvning, kom in i föreningen 1973 som 15-åring men satsade på skidor och hann därför sällan ställa upp i SM. 1985 var en av de sällsynta gångerna han ställde upp och då vann han SM-guld i femkamp. Därefter kom kvinnor som Maria Akraka in i föreningen och blev de yngre tjejernas idoler, inte minst min dotter Isabells förebild. Det inspirerade henne till att tävla och hon sprang bland annat stafett-SM med sin idol Maria.

Owe Ahlström
Kaos i bruket

Under åren som har gått kan alla tre, Hasse, Owe och Bengt, vittna om Rånäs 4H:s framgångar. Inte minst under 70-talet.

– Till SM i Malmö 1972 åkte vi med tre lag och alla tre kom tillbaka med medaljer. Det var nog då som vi blev ett namn, en känd förening, i Sverige. Därefter började landslagstjejerna ploppa upp, till exempel Yvonne Brandberg vann 3 000 m 1977 och vi var bra på stafetter, berättar Hasse, Bengt och Owe om vartannat.

1972 startades den egna tävlingen Brukslunken, som än idag lever kvar om än i ny tappning som Slottsmilen och arrangeras av Rånäs 4H.

– Då var det kaos i bruket, säger Hasse och skrattar innan han berättar vidare:

– Under åren ökade antalet deltagare och på slutet av 80-talet hade vi cirka 1 300 startande. Hela bruket var igenkorkat med folk och människor som skulle igenom bruket till gudstjänsten blev hysteriska när de inte kom fram på grund av tävlingarna. Och sedan kom bussen vid 12, när starten skulle gå.

– Jag var parkeringsvakt på den tiden och det gick inte att få in alla bilar, säger Owe och fortsätter; Rånäs 4H var stort på den tiden med sektioner i Uppsala och Knivsta. Det var genom Knivstasektionen som Isabell kom in i Rånäs och i Uppsala var många studenter med och sprang i Stadsskogen. Teddy Jonasson, en verklig multibegåvning, kom in i föreningen 1973 som 15-åring men satsade på skidor och hann därför sällan ställa upp i SM. 1985 var en av de sällsynta gångerna han ställde upp och då vann han SM-guld i femkamp. Därefter kom kvinnor som Maria Akraka in i föreningen och blev de yngre tjejernas idoler, inte minst min dotter Isabells förebild. Det inspirerade henne till att tävla och hon sprang bland annat stafett-SM med sin idol Maria, berättar Owe.


Fritjof Fagerlund, ultralöparen som valt att tävla för LK Roslagen. 2018 vann han Ultravasan 90. Foto: LK Roslagen

Det är numera få föreningar som fortfarande drivs av ideella värden, som den traditionella idrotts- och folkrörelsen utan de flesta drivs idag i bolagsform. Det blir en kollision mellan de idrottsrörelsens ideella värden med det individuella.

Owe Ahlström
I den traditionella idrottsrörelsens anda

Teddy Jonasson, som gick bort 2014, var efter sin aktiva karriär en viktig ledare i Rånäs 4H och var inte minst tongivande i att fånga upp nya löpare i Uppsala och höll träningar i Stadsskogen. En annan viktig aspekt av verksamheten i Rånäs på 70-, 80- och 90-talen var stafetter och Rånäs hade många framgånger vid bland annat stafetten i Holmenkollen.

Men vad var det egentligen som hände? Varför bildades LK Roslagen istället för att fortsätta driva friidrottsverksamheten vidare i Rånäs 4H?

– Vi fick höra att vi inte var välkomna att starta upp en löpsektion i Uppsala i Rånäs anda. Vi fick ingen motivering varför. Isabell valde samma dag att kliva av föreningen och jag följde efter, berättar Owe.

– Det är numera få föreningar som fortfarande drivs av ideella värden, som den traditionella idrotts- och folkrörelsen utan de flesta drivs idag i bolagsform. Det blir en kollision mellan de idrottsrörelsens ideella värden med det individuella, förklarar Owe.

I samma veva som Owe och Isabell fick höra att deras idéer inte var åhörda i Rånäs 4H kontaktade de Hasse, som 2014 hade varit med och startat Roslagens SOL, för att starta en ny föreningen som bygger på glädje snarare än ett elittänk. De formulerar visionen med LK Roslagen som en vilja att fostra bra idrottare, erbjuda målmedveten träning med fokus på bred motionslöpning men med mottot ”med bredden mot toppen” och viktigt är att alla ska trivas i föreningen, alla ska kunna vara med – ung som gammal – men framför allt ska alla ha roligt och finna glädje.

– Vi vill bevara glädjen före pengarna och behålla traditionen även om det innebär en snål budget. Vi märker att de aktiva uppskattar våra värderingar på hur de tar emot oss, säger Hasse.

LK Roslagens styrelse, betonar Bengt, Owe och Hasse, består idag av likasinnade med samma grundläggande värderingar; Jörgen Lind, f.d. elitlöpare inom medel- och långdistanslöpning och numera veteranlöpare, Björn Johansson, f.d. modern femkampare i världseliten, Janne Holmen, f.d. landslagslöpare och Europamästare på maraton, Tomas Jennerstål, veteranlöpare i Sverigetoppen, Mikael Tennare, medeldistanslöpare och numera framgångsrik veteranlöpare, och Leif Bengtsson, f.d. elitlöpare i medeldistans. Många erfarna aktiva har också anslutit sig till föreningen, däribland ultralöparen Fritjof Fagerlund, men också unga lovande löpare såsom den tioåriga talangfulla Alysia Mohalland som redan nu springer 60 m på 9.69 och tränas av sin jamaicanska pappa André Mohalland, och Carolina Wikström som i Barcelona halvmaraton sprang på 1:16.44 och 2:45.49 på maraton i Valencia i december. Carolina var inte toppnoterad i Göteborgsvarvet, tillika SM i halvmaraton, men sprang in på en högst meriterande fjärdeplats i SM på tiden 1:17.06, efter löpare med landslagskaliber. Loppet i Göteborg såg Carolina som ett positivt formbeskedet inför Stockholm marathon.

– Jag har varit osäker på min form senaste tiden, så när jag ställde mig på startlinjen hade jag en inställning att göra mitt eget lopp och springa kontrollerat. Jag ville undvika stumma ben och mjölksyra första halvan av loppet och därför kände jag mig relativt pigg på andra halvan, säger Carolina som inte var långt ifrån sitt pers på distansen och som också gjorde en fantastisk mara i Stockholm på 2:43:05, vilket också gav en femteplats i SM.

– Carolina har gått framåt enormt mycket och kommer att vara med i toppen i SM-sammanhang. Att föreningen skulle ha sådana topplöpare redan nu hade vi inte kunnat drömma om för två år sedan. Att ha topplöpare i föreningen genererar fler motionslöpare, framför allt inom långlöpning, menar Owe.

Idag är verksamheten baserad i Rimbo, Uppsala och delvis i Norrtälje. I Rimbo har motionsgrupper startat som tränar tillsammans. I Stadsskogen i Uppsala startades löpargrupper upp, med Teddys idé från 90-talet som grund, och gruppen består av 15- till 20-tal motionslöpare. Grundläggande är att alla är välkomna att träna tillsammans och samarbeten med bland annat med orienteringsgymnasiet. Ledare för motionsgruppen i Uppsala är Jörgen Lind. Därefter utkristalliserade sig elitgrupper som tränas av Owe, där bland annat tidigare nämnda Carolina ingår men även veteranen Roland Jansson som bland annat har haft fina framgångar i veteran-SM (läs en av Löparlivets intervjuer med Roland inför IVVM i Polen 2019).

– Vi ser alla som kommer till våra träningar. Och vi bryr oss om alla. En del tränare vill spegla sig i de aktivas framgångar men lämnar den i skuggan vid motgångar, men inte hos oss. Det är grundläggande i vår filosofi och en av baksidorna med exempelvis storklubbar. Det är också viktigt att betona att vi respekterar alla, unga som veteraner, och alla resultat som våra aktiva gör respekteras på samma sätt, säger Owe.

Femte plats på SM under Stockholm Marathon för LK Roslagens Carolina Wikström. Foto: Löparlivet

Det är inte många nya föreningar som grundas och det är en härlig resa att få ta del av. Belöningen med det hårda arbete som de lägger ned i LK Roslagen är att få arbeta med positiva människor och som lågbudgetklubb är det sporrande att ändå kunna konkurrera på elitnivå och få fram topplöpare.

Hans Davidsson
Arrangerar Norrtälje Stadslopp och terräng-DM

Trots framgångar på löparbanorna har styrelsen fått arbeta hårt. I Uppsala Friidrottsförbund, berättar Hasse, att han upplevde att LK Roslagen inte ansågs riktigt ”rumsren” och möttes av ifrågasättanden. Därför kraftsamlade föreningen och träffade representanter i distriktsförbundet för att visa upp vilka de verkligen var. Nu har föreningen fått sanktion att arrangera terräng-DM den 5 oktober i Rimbo och förhoppningsvis, menar Hasse, är det en generalrepetition inför terräng-SM:s korta bana.

Dessutom tog föreningen initiativ till att starta Norrtälje Stadslopp som hade premiär 2018. I år går loppet den 6 juni med klasser för alla åldrar och många fina priser, bland annat spurtpris, och det utlovas en härlig stämning runt hela arrangemanget.

– Vi har startat från noll men utvecklingen har gått snabbt. På bara två år har vi åstadkommit en hel del där vi utvecklat en kultur byggt på glädje och gemenskap och för vidare värderingar som vi står för, säger Bengt, Owe och Hasse samtidigt som de berättar om den lyckade resan till Holmenkollenstafetten förra året där föreningen var enda svenska deltagande lag.

Just Holmenkollen kan alla tre styrelsemedlemmar, Hasse, Owe och Bengt, vittna om blev en av föreningens mest lyckade insatser hittills.

– Det var med lite nybyggaranda vi kraftsamlade för att få lag till Holmenkollen och bland annat följde Fritjof Fagerlund med och tävlade. Det var en fantastisk resa på många sätt med cirka 15 000 lag där LK Roslagen placerade sig som 73:a. Många av de aktiva har sagt att de gärna hade åkt i år igen, berättar Owe.

Föreningen startades för drygt två år sedan av en handfull entusiaster med en vision. Idag har föreningen över 150 medlemmar varav cirka 100 av dem är aktiva. Föreningen har även visat vilja att skapa nya arrangemang, såsom löparserien på bana där det förra sommaren gavs möjlighet att flera sommarkvällar prova på banlöpning på olika distanser, de egna tävlingarna Norrtälje Stadslopp den 6 juni och Rimbohusmilen till hösten samt arrangemang av terräng-DM med förhoppning om att senare kunna arrangera terräng-SM.

– Det är inte många nya föreningar som grundas och det är en härlig resa att få ta del av, säger Hasse avslutningsvis och tillägger att belöningen med det hårda arbete som de lägger ned i LK Roslagen är att få arbeta med positiva människor och som lågbudgetklubb är det sporrande att ändå kunna konkurrera på elitnivå och få fram topplöpare. Owe och Bengt nickar instämmande och det är dags för oss alla att ställa undan våra för länge sedan urdruckna kaffekoppar och lämna det nu nästan tomma kaféet i Rimbo.

Löparlivet tackar för den trevliga pratstunden och önskar all välgång och fortsatta framgångar för LK Roslagen.

Dela artikeln:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *