Lisa Ring om sin ”VM-dubbel”

2017, endast 24 år gammal, sprang hon VM i maraton. 2019 sprang hon VM i en helt annan disciplin, trail. Löparlivet pratar med långdistanslöparen Lisa Ring, IK NocOut, om hennes framtidsplaner – blir det satsning på landsvägslopp, trail eller rent av ultra framöver?

Text: Jessica Österberg, Löparlivet

Foto: DECA Text&Bild, Joao Lopes

Redan som 23-åring hade Lisa Ring placerat sig som en av de främsta kvinnliga maratonlöparna i Sverige. 2015 sprang hon precis under tre timmar och förbättrade sig året därpå med nästan 20 minuter till 2:40.29, vilket var den tredje bästa tiden, efter Hässelbylöparna Isabella Andersson och Louise Wiker, i Sverige år 2016. Den tiden gjorde Lisa i Valencia i slutet av november och följde upp i mars 2017 med ytterligare ett pers på den nya tiden 2:37.27, en tid som toppade årsbästalistan resten av året. Samma år tog hon även SM-silver i maraton efter Spårvägens Mikaela Larsson och med dessa meriter i bagaget blev Lisa uttagen till VM i London.

Inför VM i London berättar Lisa att träningen hade gått bra och målen var högt satta. Hon var övertygad om att hon hade 2:35 i kroppen.

– Loppet blev lärorikt på en knixig och tuff bana i värmen, berättar Lisa som tidigt i loppet tappade farten men gav aldrig upp utan tog sig i mål som 60:e kvinna, 15 placeringar bättre än hon var rankad. En månad senare fick hon dock sin revansch när hon sprang halvmaran i Köpenhamn på nytt personligt rekord, 1:16.15.

VM i London 2017. Foto: DECA Text&Bild

VM i Ultratrail. Foto: Joao Lopes
INFO Lisa Ring
Född: 1993
Bor: Stockholm
Klubb: IK NocOut
Tränare: sin egen
Distans: lång/ultra
Personliga rekord: 5 000 m 16:45.5m (-17), 10 000 m 34:07 (-17), halvmaraton 1:16.15 (-17), maraton 2:37.27 (-17), Ultravasan 45 3:03.00 (-18)
En ännu starkare löpare

2018 blev något som kan beskrivas som ett ”mellanår” för Lisa på grund av en borreliainfektion under våren.

– Jag kände att det var något som inte stämde på våren under träning och tävling. Jag hade konstant hög temperatur, huvudvärk och illamående. Jag läste på mycket efteråt om borrelia och allt stämde. Symptomen blir värst cirka sex till sju veckor efter fästingbettet. Och jag vet ju att jag hade haft fästingen på mig. Under Göteborgsvarvet, som var åtta veckor efter fästingbettet, fick jag en kräksreaktion, men jag är glad att jag ändå tog mig i mål som sexa. Efter det påbörjade jag en antibiotikakur i tio dagar. Jag är också glad att det inte gav något slitage på kroppen eller bestående skada, men det har tid att återhämta sig och jobba upp styrkan efteråt, berättar Lisa.

Efter borreliainfektionen satte Lisa upp som målsättning att springa Ultravasan 45 till hösten och hade inte vilken målbild som helst, utan hon ville vinna:

– Jag brukar inte säga att jag vill vinna men då gjorde jag det. Jag fick verkligen kämpa, men jag vann, säger Lisa som kom i mål på 3:03 och fyra minuter bättre tid än 2017 då hon slutat som tvåa.

Nu, 2019, säger Lisa själv att hon är starkare än tidigare och med fler drömmar och mål är någonsin.


Präglad av norska fjällen

Under barn- och ungdomsåren var fotboll och handboll tongivande för Lisa men 2012 tappade hon lusten för fotbollen och sökte sig till nya typer av utmaningar i livet. Tack vare utmaningen att köra Vasaloppet kombinerat med att hon vid den tiden jobbade i de norska fjällen som skid- och snowboardlärare blev det startskottet till hennes löparkarriär. De kuperade löpturerna i de norska fjällen satte verkligen sin prägel på Lisas tankar om löpning och löpträning.

– Jag har haft med mig friluftslivet sedan jag var liten och jag trivs i skog och mark. Hälsoeffekten är viktig för mig. Nu studerar jag även till biologilärare så jag kan mycket om naturen och vill lära mig, säger Lisa som till hösten påbörjar sista året på GIH för att bli ämneslärare i idrott och biologi på gymnasiet.

2013 tog Lisa ett språng in i löparvärlden och blev medlem i hemmaföreningen IK NocOut. Träningen var luststyrd och mycket träning var just i skog och mark, som Lisa menar att hennes kropp mår bra utav plus att hon är van vid den typen av träningsmiljöer. De första åren, säger hon, sprang hon lika mycket i skogen som på landsväg. Och visst har hon också visat att hon är en skicklig terränglöpare, bland annat genom en andraplats i Lidingöloppet 15km på 57:32 2017 och med 56:41 som bästa tid i loppet 2016.

– Jag har alltid kombinerat fjäll-, trail- och skogslöpning med landsväg och bana och min kropp svarar bäst av kombinationen. Jag har aldrig riktigt kunnat släppa tanken på att satsa på trail och i år var det den kortaste distansen i ultratrail-VM. Jag frågade vad som krävdes för att bli uttagen och gjorde det, förklarar Lisa sakligt.

Lidingöloppet 15km 2018. Foto: DECA Text&Bild

Jag har alltid kombinerat fjäll-, trail- och skogslöpning med landsväg och bana och min kropp svarar bäst av kombinationen. Jag har aldrig riktigt kunnat släppa tanken på att satsa på trail och i år var det den kortaste distansen i ultratrail-VM. Jag frågade vad som krävdes för att bli uttagen och gjorde det.

Lisa Ring
Andra gången i landslaget

Det Lisa behövde göra för att bli uttagen till landslaget i ultratrail var bland annat att springa Transcrancanaria, ett ultratraillopp med många höjdmeter på Gran Canaria i februari. Lisa sprang maratondistansen, 42 km, och slutade på 11:e plats bland kvinnorna.

– Jag har haft som mål att springa ultratrail och Transcrancanaria är ett tufft lopp med över 1 000 höjdmeter, men jag tog mig i mål på 4,5 timme bland världseliten i ultratrail, säger Lisa.

Lisa berättar också om att loppet krävde mycket tekniskt med bland annat rullgrus och steniga stigar där det var lätt att falla:

– Man slår sönder sig totalt om man inte har tillräckligt många mil trail i kroppen. Loppet tog mycket på mig men det var samtidigt lärorikt. Jag blev uttagen efter det men främst tack vare mina meriter i maraton och ultravasan. Att springa i ultratraillandslaget är något jag har velat sedan 2017 och nu blev det verklighet, säger Lisa.

Efter Transgrancanaria hade Lisa fått en bild och viktig insikt i hur hon behöver träna inför VM. Dessutom följde hon med på ett träningsläger i portugisiska Miranda do Corvo, med träning på VM-banan, i maj.

– Jag åker sällan på läger eftersom jag vill styra träningen själv så det var ett stort steg för mig att följa med men den var samtidigt värdefullt att få se och springa banan innan, berättar Lisa.


Tuff träning under våren

Under uppbyggnadsperioden inför VM i Ultratrail har Lisa fokuserat på backträning och har sprungit många timmar i skog och mark. Ett ställe som hon lyfter fram är Gömmarens naturreservat i Huddinge som bjuder på tekniska partier och bra träning för traillöpning.

– Jag har bra flås, är stark uppför och är mentalt stark. Jag har kört backträning varje vecka, ena veckan uppför och andra veckan utför. Utför är min svaghet och det har jag fått öva mycket på och jag har också övat att springa i steniga backar, berättar Lisa.

Tidigare i löparkarriären har Lisa haft andra tränare men idag styr hon själv över sin egen träning. Hon berättar att hon känner sig trygg i de kontakter hon har med andra tränare, som också är hennes bollplank. Många gånger har träningspassen varit brutalt lång med cirka sex pass över 50 km under våren. Lisa förklarar att det inte är snabbhet hon behöver träna för ultratrail utan att tillryggalägga många mil. Snabbheten, menar hon, kommer när hon lättar på träningen. Tröskelpassen har hon stegrat hela våren och hon har sprungit såväl halvmaror och millopp som fartträning. En standardvecka har bestått av ungefär 15 mils löpning med en topp på 18 mil och 20 träningstimmar.

– Som mål har jag haft att springa tio mil i veckan. Jag vill vara snäll mot mig själv. Jag har sprungit en del i fjällen för att förbereda mig, bland annat har jag ensam sprungit tio mil under två dagar så jag är van vid olika påfrestningar. Jag vill ha en bra helhet mellan träning, vila och återhämtning. Jag sover mycket, minst nio timmar per natt. Jag får mycket energi och inspiration från mina vänner och att ha ett socialt sammanhang utanför löpningen. För mig är det viktigt att ha en fungerande helhet i livet, menar Lisa.


Lisa Ring är en av få som gjort “en VM-dubbel”. 2017 sprang hon VM i maraton och 2019 VM i Ultratrail. Foto: DECA Text&Bild
Stockholm Marathon och VM i Ultratrail på en vecka

Visst kan man lugnt säga att Lisa har kommit i bra form under maj med bland annat tredje plats i Kungsholmen Runt 10 km, ett kontrollerat lopp på 35:51, Vårruset på 16:52 och en rad andra stadslopp. Det gjorde också att hon valde att springa Stockholm Marathon, endast en vecka innan starten för VM i Ultratrail.

– Jag var i väldigt bra form och när jag är det kan jag inte behärska mig och hålla igen på farten som man måste i traillopp. Om jag skulle ha all den speed i mig i VM skulle jag bara ramla och slå mig. Dem som känner mig och hur jag fungerar förstår hur jag tänker. Jag sprang maran och tänkte att jag skulle hänga på och bryta när jag kände att det var dags. Det slutade med att jag sprang hela maran och på slutet sprang jag bara på känsla, utan klocka. Jag trodde inte själv att jag skulle springa under 2:45, säger Lisa som hade 1:17.25 vid halvmarapasseringen och slutade på 2:43.01 som fyra på SM.

En vecka hade Lisa på sig att ladda om efter Stockholm marathon inför VM i Ultratrail.

– Jag hade en bild i mitt huvud av hur banan skulle vara. Efter maran försökte jag sova mycket och återhämta mig. Jag såg till att inte ha några stresspåslag runtomkring mig, jag stängde av sociala medier och jag har läst mycket. När tiden går långsamt då är det ett tecken på att jag är lugn. På måndagen gjorde jag klart det sista i skolan och på onsdag reste jag till Portugal, berättar Lisa.

Att träna för ett och tävla på maraton jämfört med ultratrail, menar Lisa, är två helt olika ting. Träning inför en mara kräver mycket tröskelträning på asfalt och trail kräver mer träningstimmar i lugn fart. Under en mara är det inte heller lika mycket intryck att hantera och i trail måste man hela tiden vara med mentalt för att hantera information om stigen framför sig. Det ställer höga krav på att vara mottaglig för intrycken.

Det blev en spännande start för Lisa i sitt första landslagsuppdrag i ultratrail. Lisa beskriver sitt VM-lopp:

– Det var jättekul och krävande. Mycket stigning och banan upplevde jag som teknisk. Det var vackra stigar vid vattendrag och fina skogspartier men också rejäla klättringar uppför stentrappor och stenhällar. Min längsta kilometer tog över tio minuter. Det var ett stort startfält med över 400 löpare. Uppför hängde jag med de bästa men jag tappade utför. Hade jag mer rutin på att springa utför skulle jag kunna ta in 15 minuter, berättar Lisa.

Startfältet var starkt med 159 kvinnor och Lisa tog sig in på 48:e plats på tiden 4:55.05. I laget ingick även Fanny Borgström som tog en imponerande 11:e plats på 4:24.50 och Johanna Bygdell sprang på 4:34.14. Laget slutade på sjätte plats.

– Jag är chockad att vi alla sprang under fem timmar. En riktigt bra prestation. Det gjorde vi bra, säger Lisa.


VM i Ultratrail 2019. Foto: Joao Lopes

Jag lever min dröm nu med en kombination av långt och kort, asfalt och trail, och i huvudet tänker jag att ingenting är omöjligt.

Lisa Ring
Jag lever min dröm nu”

Lisa har verkligen bevisat att hon är en löpare med många styrkor. Själv uttrycker hon att löpningen för henne måste vara lustfylld, vilket också har bidragit till valet att vara sin egen tränare. Löparlivet frågar vad Lisa kommer och vill satsa på fortsättningsvis?

– Jag vill fortsätta kombinera landsväg och trail. Det är min dröm. Jag lever min dröm nu. Det är den träning som kroppen mår bäst utav och eftersom jag vill att löpningen ska vara lustfylld finns det nästan alltid någonting som jag vill träna, säger Lisa.

Att kombinera landsväg och trail – går det att bli bra på båda?

– En konsekvens av att kombinera är att jag kanske inte kommer ned på 2:35 på maraton och jag kanske inte blir jättebra utför. För mig gör det ingenting eftersom jag själv har valt det. För mig är det viktigare att vara skadefri och må mentalt bra, berättar Lisa som också säger att hon drömmer om att ta medalj på SM i maraton, vill springa under 2:38 och fortsätta i landslaget för ultratrail.

Lisa har redan nu planer på att även inrikta sig mot ultralopp, men menar samtidigt att hon fortfarande är ung och har tid på sig. Hon funderar på om hon ska starta i SM 100 km som går i Ljungskile den 6 juli. Samtidigt låter hon lusten styra vilka tävlingar hon väljer:

– Jag vill springa lite olika landsvägslopp på olika distanser som fartträning. Roligast är 20 till 50 kilometer, såväl asfalt som trail. Ultravasan vill jag springa under tre timmar. Lidingöloppets tremil skulle jag vilja springa men vet inte om jag vågar i år. SM 100 km ligger väldigt nära men jag är sugen. Om jag springer då blir det som träning. Jag har sprungit 70 km som längst på träning och då skulle jag sikta mot nytt distansrekord, säger Lisa.

– Jag lever min dröm nu med en kombination av långt och kort, asfalt och trail, och i huvudet tänker jag att ingenting är omöjligt, tillägger Lisa avslutningsvis.

Löparlivet tackar Lisa för den trevliga pratstunden och önskar henne lycka till i sitt fortsatta till i löparkarriären!

Dela artikeln:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *