”Få kvinnliga löptränare på elitnivå i Sverige” – Malin Sundström

Malin Sundström, IFK Lidingö, är elitlöptränaren som leder gruppen Cursus Elit där för tillfället åtta elitsatsande löpare ingår. Hon berättar om tränarrollen, sin träningsfilosofi och tränarfilosofi, i ett träningslandskap som domineras av manliga kollegor. Hur är det att vara en av få kvinnliga elittränare i Sverige?

Text: Jessica Österberg, Löparlivet

Foto: DECA Text & Bild

Malin Sundström, tränare i IFK Lidingö för löpargruppen Cursus Elit, började sin tränarbana såsom många andra, genom att sonen Simon Sundström, IFK Lidingö, började med friidrott i unga år. Samtidigt var det, som också är allt för vanligt i friidrottsföreningarna, ett bristande behov av föräldratränare. Men vad som är unikt med Malin är hennes gedigna och genuina intresse som hon vidareutvecklade i och med att hon helt plötsligt hade inlett sin karriär som tränare, något som hon idag arbetar med på deltid, ideellt.

Det startades en ny grupp med barn födda 1998 och tränaren frågade om det fanns någon som kunde hjälpa till som föräldratränare:

– Reflexmässigt räckte jag upp handen och sedan blev jag kvar, berättar Malin som också förskansade sig i olika utbildningar under årens lopp, bland annat Gymnastik- och idrottshögskolans tränarutbildning.

Jag har alltid burit med mig en tanke om att arbeta med idrott. Fram tills dess hade allt arbete i friidrottsgruppen skett ideellt men att arbeta med idrott mer professionellt var en tanke som växte fram och jag sökte till tränarutbildningen på GIH. Jag var 40 år då men kan verkligen rekommendera att studera i vuxen ålder eftersom man har med sig flera perspektiv i bagaget. Utbildningen har gjort att jag har vuxit mycket.

Malin Sundström

En tränardröm blir sann

Startskottet på löptränarkarriären var 2005 i samband med den då 7,5-åriga Simons inträde i friidrottens värld. Vi ska dock ändå inte glömma att Malin själv varit aktiv inom friidrott som medel- och långdistanslöpare fram till 20-årsåldern.

– Jag kommer från norr om Uppsala men tränade mest själv innan jag började på gymnasiet. Då började jag på friidrottsgymnasiet på Lidingö där jag tänkte att jag skulle få lite stöttning och träffa likasinnade. Det blev tyvärr slutet för min egen friidrottssatsning, motivationen försvann, berättar Malin.

Istället hamnade hon inom förskoleverksamheten med förskollärarutbildning som grund. Under 12 år drev Malin tillsammans med en kollega företaget Teaterensemblen 2 jäntor och en byrå som skapade teaterföreställningar med livskunskapsinriktning för förskola och skola samt föreläsningsföreställningar för pedagoger. De publicerade även en bok kring pedagogers bemötande. 2010 hade Simon och några av hans kamrater i friidrottsgruppen hunnit bli 12 år, där Malin var föräldratränare. Några i gruppen var intresserade av att fortsätta med inriktningen löpning och lämna kast- och hoppgrenarna bakom sig.

– Jag har alltid burit med mig en tanke om att arbeta med idrott. Fram tills dess hade allt arbete i friidrottsgruppen skett ideellt men att arbeta med idrott mer professionellt var en tanke som växte fram och jag sökte till tränarutbildningen på GIH. Jag var 40 år då men kan verkligen rekommendera att studera i vuxen ålder eftersom man har med sig flera perspektiv i bagaget. Utbildningen har gjort att jag har vuxit mycket, berättar Malin som tog både en kandidat och master i tränarprogrammet och var färdigutbildad 2015 samt har fördjupat sig i idrottspsykologi.

Efter utbildningen började Malin arbeta deltid på NIU Friidrott, Hersby gymnasium på Lidingö från 2014 fram till hösten 2019.

– Nu arbetar jag deltid, ideellt med att stötta och vägleda de aktiva i Cursus Elit eftersom många går in som seniorelit. Jag gör något som jag har drömt om, säger Malin som också berättar att hon försöker skapa ett brett nätverk runt gruppen med experthjälp och kunskap inom olika området, bland annat inom fysioterapi och kostrådgivning.

Tillsammans tog Haben, Simon och Erik SM-guld i M22 under Terräng-SM i Umeå. Foto: Deca Text&Bild

Framgångsrikt år för Cursus Elitlöpare

Idag består Cursus Elit av åtta elitsatsande löpare i åldrarna 20 till 26 år. Vi börjar med att fråga Malin vad namnet på gruppen kommer från?

– Det är latinskt och har flera betydelser, bland annat löpning, kurs, riktning och progression. Under GIH-åren då anatomi var en av kurserna föddes en studieteknisk idé, att låta alla i klassen och även alla löpare i Cursus välja vilken muskel eller ben de skulle vilja vara, på latin. Genom att besjäla dem kom jag ihåg dem lättare. Således har även de aktiva fått lite allmänbildning, som vi kan ha en del humor kring i gruppen.

De aktiva i Cursus Elit är Simon Sundström, Olof Silvander, Daniel Antonsson, Heshlu Andemariam, Haben Kidane, Axel Alness Borg, Ludvig Johansson. Erik Lagerlöf finns också med, men numera med mer fokus på väg- och terränglöpning tillsammans med läkarstudier.

– Simon, Axel och Ludvig har jag följt sedan dem var små, från att de var cirka sju till 12 år gamla. Erik från att han var 15 år. Olof kom in i gruppen i samband med friidrottsgymnasiet. Daniel och Heshlu kom in i gruppen 2017. Samarbetet med Haben inleddes förra året efter tre års skadeproblematik. För mig har det varit viktigt att skapa en grupp med homogen inställning där individerna drivs av den egna utvecklingen och att göra det tillsammans i gruppen. En god stämning i gruppen bidrar till att dem höjer varandra och hjälper varandra. Det ger en positiv effekt med inställningen laget före jaget trots att löpning är en individuell idrott, säger Malin.

Under 2019 har det gått bra för många av Cursus Elitlöparna, bland annat SM-guld och JEM-brons för Simon på 3000 m hinder men också framgångar under Terräng-SM för många av löparna. Tillsammans tog Erik, Haben och Simon SM-guld i M22. Haben gjorde en fin insats där han visade att han är på väg tillbaka efter skadebekymren och slutade individuellt på femteplats i M22. Simon tog individuellt brons i M22. Vad väntar 2020 för Cursus Elit?

– De flesta vill förbättra sina tider på sina respektive specialsträckor. Utöver det vill till exempel Simon bli uttagen till EM, Olof som debuterade i stora SM i år vill höja sig placerings- och tidsmässigt, Daniel vill debutera på Stockholm marathon och vi hoppas kunna upprepa prestationen från Terräng-SM även nästa år, säger Malin.

Grundpelarna är bland annat specificitet, variation, kontinuitet, långsiktighet och periodisering. Sendan handlar det handlar om att hitta rätt gradering/prioritering mellan uthållighet, snabbhet, teknik, styrka, spänst/explosivitet och rörlighet. De viktigaste redskapen jag har i tränarrollen är dokumentation och systematik där träningsdagboken har den centrala rollen.

Malin Sundström

Tränarrollen – träningsfilososfi och tränarfilosofi

Den egna tränarrollen väljer Malin att dela in i två delar, träningsfilosofi och tränarfilosofi. Träningsfilosofin handlar om det fysiologiska med träningslärans principer som grund.

– Grundpelarna är bland annat specificitet, variation, kontinuitet, långsiktighet och periodisering. Sendan handlar det handlar om att hitta rätt gradering/prioritering mellan uthållighet, snabbhet, teknik, styrka, spänst/explosivitet och rörlighet. De viktigaste redskapen jag har i tränarrollen är dokumentation och systematik där träningsdagboken har den centrala rollen, berättar Malin.

Den andra delen i tränarrollen, tränarfilosofin, ska vi fördjupa oss i ytterligare och det är något som Malin tar på största allvar. Det handlar mycket om att motivera, vägleda och guida löparna. Det är tydligt att hon jobbar väldigt tätt tillsammans med de aktiva, något som hon själv har reflekterat över, och hon är väldigt tydlig med vilka krav hon ställer på sig sj älv i sin tränarfilosofi:

– Jag har själv ställt mig frågan hur många aktiva jag som tränare kan ha utan att förlora individperspektivet. Det är viktigt med gruppen men också att jag som tränare inte ska tappa fokus på individen. Jag vill jobba nära mina aktiva och brukar bland annat ställa mig frågan vilken typ av tränare jag skulle vilja ha om jag var ung igen. Samarbetet mellan aktiv och tränare är viktigt och att man som aktiv är beredd att satsa helhjärtat, och lägga ned den tid det tar på exempelvis dokumentation och vara ärlig – mot sig själv och mot mig för att bygga förtroende. Ansvaret ligger hos båda.

Malin menar också att hon har stor hjälp av sin pedagogiska bakgrund och erfarenhet:

– Några av killarna har varit med från ursprungsgruppen och det har varit en fantastisk resa att följa dem från barn till unga vuxna, att skapa ett samarbete där vi har vuxit tillsammans. Jag är imponerad av att dem har tagit sig förbi gymnasieåldern och fortfarande vill satsa. Oavsett resultatnivå så har de aktiva samma ambitionsnivå och det gör att resultatnivån har underordnad betydelse. Att se dem lyckas med sina mål är en fantastisk resa. Det är nog pedagogen inom mig som talar. Jag ser också stor nytta av att ha arbetat som pedagog i min roll som tränare.

Långsiktiga målsättningar

Under åren som tränare har Malin arbetat fram en systematik i arbetet med långsiktighet som återkommande grundpelare.

– Jag återkommer hela tiden till långsiktigheten och det kan kanske upplevas tråkigt men jag jobbar på det sättet. Man kan bli jättebra som 20-åring men jag vill jobba progressivt. Man kan prestera bra tidigt men ändå träna klokt och stegvis. Det jag menar är att det inte finns några quick fix och vi arbetar mot att man ska vara som bäst från 25-års ålder och kunna vara på topp länge, inte bara ta eventuellt enstaka medaljer. För mig är det mer imponerande att vara bra under en lång tid än att ta en medalj, alltså att hitta sitt högsta jag i löparutvecklingen, mentalt och fysiskt, och få ut det bästa under så lång tid som möjligt, förklarar Malin.

Träningen delas in veckovis med grovplanering som grund, och en tävlingsplan tillsammans med de aktiva. Något som kanske är unikt i Cursus Elitgruppen är att de faktiskt arbetar med sina individuella målsättningar inom gruppen. Malin poängterar att hon arbetar med ett tydligt målsättningsarbete:

– Återigen är dagboken mitt främsta verktyg att följa upp löparnas utveckling, hur de mår fysiskt och psykiskt. I dagboken har vi flera parametrar, inte bara träningen, utan även parametrar som känslor, sömn med mera. Jag har regelbundna samtal med mina aktiva och de aktiva får vid ett tillfälle per år skriva ned sina tankar och mål som vi går igenom och pratar om. Det är också viktigt att de aktivas resultat- och prestationsmål kommer från hjärtat och mitt jobb är att vägleda. Processmålen delar vi in i fysiska, mentala och sociala/emotionella aspekter. När vi har gått igenom målsättningarna renskriver jag och skickar tillbaka det och får okejat. När alla har okejat sina målsättningar har vi en målmiddag där varje aktiv få berätta om sina mål och kan skapa stöttning åt varandra. Det ger en stark energi i gruppen.

Något som Malin har sett och upplever som en skugga över arbetet är klassfrågan:

– Jag ser att det finns extra behov av stödapparat kring vissa individer. Den spelar stor roll, alla har inte möjlighet att exempelvis åka på läger och tävlingar, på grund av exempelvis ekonomi, arbete eller familj. Det är en viss frustration men vi får helt enkelt göra anpassningar som fungerar.

Under åren har ett årshjul utkristalliserats. Varje vecka har gruppen cirka tre gemensamma träningspass, och då framför allt pass med högre intensitet. De senaste fyra åren har träningsläger på hög höjd i Sydafrika blivit ett stående inslag i december/januari. Ett nytt inslag våren 2019 för Simon var Flagstaff i USA. Malin hoppas att fler än Simon kommer ha möjlighet till det lägret 2020. Ett annat läger är St Moritz under sommaren för att förbereda inför viktiga tävlingar.

I min tränarfilosofi ligger också en grund i att hjälpa de aktiva kring motivation. Motivationspsykologi och prestationspsykologi är också något som jag arbetade med i min kandidat och master på GIH, vilka faktorer är det som driver oss? Där ligger nog min främsta kompetens. Och jag vurmar för att fläta in idrottspsykologin i det fysiologiska.

Malin Sundström

Idrottspsykologi och mentala strategier

Något som ligger Malin varmt om hjärtat är idrottspsykologi, något som hon fördjupade sig inom under sin tid på GIH. Efter sin master fördjupade hon sig bland annat inom ACT (Acceptance and Commitment Therapy), en terapiform som bottnar i KBT (Kognitiv beteendeterapi). Hon menar att de mentala är minst lika viktigt att arbeta med som de fysiska förutsättningarna, framför allt mentala tävlingsplaner:

– De aktiva är medvetna om att de måste jobba medvetet med det mentala innan en tävling för att skapa goda tillstånd innan och under ett lopp. Vi lägger mycket tid på det. Jag arbetar hårt för att få de aktiva att förstå att det mentala har enorm betydelse för prestationen, men också att det mentala är en färskvara precis som de fysiska förutsättningarna.

– I min tränarfilosofi ligger också en grund i att hjälpa de aktiva kring motivation. Motivationspsykologi och prestationspsykologi är också något som jag arbetade med i min kandidat och master på GIH, vilka faktorer är det som driver oss? Där ligger nog min främsta kompetens. Och jag vurmar för att fläta in idrottspsykologin i det fysiologiska.

Den enda jag har mött på elitnivå är Midde Hamrin, vilken jag endast hälsat på i samband med tävlingar. Karin Torneklint sa vid något tillfälle att det är färre än tio procent kvinnliga tränare på stora mästerskap. Kvinnliga tränare tenderar att försvinna ju högre ålder det är på de aktiva. Det är säkert flera faktorer som är orsaken till det.

Malin Sundström

Kvinnlig elittränare bland manliga kollegor

Efter att ha avslutat masterprogrammet 2015 får vi ändå säga att Malin är relativt ny elitlöptränare, något som hon själv också har uppmärksammat:

– Jag har märkt att jag räknas som ganska ny tränare jämfört med många, till exempel etablerade elittränare som Ulf Friberg, Johan Wettergren, Kent Claesson, Janne Bengtsson, Patrik Tjärdal, Albin Johansson, Fredrik Oderborn, Urban Aruhn och Curre Ljung med flera. Per Skoog (tränar bland annat Andreas Kramer, Vidar Johansson, Sara Christiansson, Malin Strand, Gaël De Coninck. Red anm.) lärde jag känna tidigt då vi hade aktiva i samma åldrar och har sen dess haft mycket bra samarbete med.

Malin är även en nyfiken person och framför allt under sin tid på GIH då hon aktivt sökt upp, ställt frågor och breddat sin egen kompetens med hjälp av bland annat ovannämnda tränares erfarenheter.

– Jag har haft otroligt stor nytta av tränarutbildningen och har alltid vurmat för teori för att skapa ett djup men också våga vara analytisk och reflekterande över vad som fungerar och vad som inte gör det. Det finns många olika vägar till framgång och man måste våga vara dynamisk i sinnet. Jag tycker att jag har kommit in i tränarsammanhanget bra och jag har fått ett bra bemötande av de andra tränarna och de har gärna delat med sig av sina erfarenheter, säger Malin.

Trots att Malin tagit steget att bli elitlöptränare har hon mött väldigt få kvinnor i branschen:

– Den enda jag har mött på elitnivå är Midde Hamrin, vilken jag endast hälsat på i samband med tävlingar. Karin Torneklint sa vid något tillfälle att det är färre än tio procent kvinnliga tränare på stora mästerskap. Kvinnliga tränare tenderar att försvinna ju högre ålder det är på de aktiva. Det är säkert flera faktorer som är orsaken till det, säger Malin och tillägger att normer som begränsar utveckling bör analyseras.

Sedan våren 2019 har Malin varit med i ett nystartat kvinnligt nätverk i Svenska friidrottsförbundets regi med syfte att lyfta frågan om kvinnliga tränare över grengrupperna.

– Vi har diskuterat vad det kan bero på att det är så få kvinnliga tränare. De finns få etablerade kvinnliga tränare och tränarna har framför allt varit män. Det tar tid att skapa nya normer men det kvinnliga nätverket känns som ett steg i rätt riktning. Viktigt att arbeta analytiskt tillbakablickande, framåtsträvande/lösningsinriktat, berättar Malin.

– Det behöver inte vara någon större skillnad i rollen som tränare, oavsett om man är man eller kvinna utan det handlar om förhållningssätt, bemötande och kompetens.

Till sist frågar Löparlivet hur Malin ser på sin egen framtid som elittränare, något som hon sedan en kort tillbaka gör på deltid efter att ha slutat på NIU?

– Jag fokuserar på här och nu samtidigt som vi har en långsiktig utgångspunkt. Samtidigt känner jag en viss ambivalens. Jag har möjlighet att göra det här nu men jag vet inte hur det skulle fungera om min situation var en annan. Jag kan också känna en viss frustration över att mina fem investerade högskoleår med inriktning på tränarskap inte genererar någon ekonomisk lön, men min förhoppning är att det i framtiden kan göra det. Utgångspunkten i min yrkesroll är min tränarfilosofi, och den kommer precis som nu att vägleda mig i framtiden, avslutar Malin.

Dela artikeln:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *