Kristofer Låås: ”Vem som helst kan utvecklas i löpning med rätt träning och målmedvetenhet”

2016 fick Kristofer Låås, Fredrikshofs FIF, en startplats i Stockholm marathon i födelsedagspresent. Den dåvarande fotbollsspelaren, som aldrig sprungit ett motionslopp tidigare, sadlade om till löpare och i årets Stockholm marathon siktar han på en topp tre-placering i SM med ”rätt” motstånd, efter att ha persat i Berlin halvmaraton. Sedan hösten/vintern 2018 coachas han av hässelbytränaren Christian Mundt.

Text: Jessica Österberg, Löparlivet. Foto ovan: Sportograf

Tänk att springa sitt första motionsloppet någonsin, och vinna! Kristofer Låås, Fredrikshofs FIF, berättar att han inte hade någon koll på löpning vid sin första tävling, Lilla Broloppet, men andraplatsen 2016 togs av IK Akeles meriterade Fredrik Eriksson, som vi har anledning att återkomma till lite senare i intervjun. Sedan den första tävlingen i maj 2016, som var ett test inför Stockholm marathon en vecka senare, har Kristofers löpträning blivit allt mer strukturerad och målinriktad. Från 2018 har Kristofer tränat med Fredrikshofs FIF och sedan vintern 2018/19 har han haft Hässelbys Christian Mundt som tränare. Numera är också fotbollsskorna lagda på hyllan sedan ett år tillbaka och all fokus är på att lyckas inom den nya sporten, långdistanslöpning, med vision att tävla i halvmaraton och maraton.

INFO Kristofer Låås
Född: 1992
Bor: Vasastan, Stockholm
Klubb: Fredrikshofs FIF
Tränare: Christian Mundt
Distans: lång
Personliga rekord: 10 km 31:50 (-18), halvmaraton 1:09.08 (-19), maraton 2:36.19 (-18)


Det oförutsägbara i en mara

Att löpning var något som Kristofer skulle fastna för är både tippat och otippat. Sedan barnsben har han satsat på fotboll och eftersom han är uppvuxen på Ekerö har han spelat hela livet i Ekerö IK.

– Jag har alltid varit aktiv, spelat fotboll, tennis och testat en del olika idrotter. I fotboll ville jag göra en satsning men det gick inte hela vägen. Som bäst spelade jag i division 2 med Ekerö och provspelade med någon division 1-klubb. Jag spelade fram till förra året, mest på skoj, och man får inse att man inte längre är någon talang när man spelar i division 4 eller 5 som 25-åring, säger Kristofer och skrattar lite.

Att det sedan blev löpning som Kristofer fastnade för är kanske inte konstigt med tanke på att hans spelstil på planen var att springa mycket. 2016 fick Kristofer i födelsedagspresent en startplats i Stockholm marathon från flickvännen Alexandra. Kristofer, som inte verkar göra någonting halvdant, började lägga in mer löpning utöver fotbollsträningen inför maran med rådgivning från en bok av Anders Szalkai. Målet var att ta sig under tre timmar, ett mål som han klarade med fem minuters marginal (nettotid 2:54.51).

– Jag sprang halva på 1:20 men dog vid Odenplan och var tvungen att gå där. Jag hade sprungit 20 km som längst inför loppet och jag väggade, jag vet inte definitionen av en väggning men det var nog det jag gjorde. Stämningen var otrolig längs banan men när jag kom i mål kändes det som att jag aldrig ville springa igen. Dagen efter mådde jag bra igen och kände att maraton var min grej, berättar Kristofer.

Därefter kombinerade han fotboll och löpning under ett års tid men det som fick honom att verkligen vilja satsa på löpning var både tävlingsupplevelsen och det oförutsägbara i att springa en mara.

– Veckan innan Stockholm marathon sprang jag Lilla Broloppet 10 km och det var riktigt häftigt. Det var första gången jag tävlade i löpning och det var riktigt häftigt att gå ifrån de andra och gå för vinst, förklarar Kristofer, men berättar också att maran är den distans som lockar honom mest:

– Att springa en mara är oförutsägbart. 10 km eller halvmara kan man ungefär förutsäga vilken tid man kommer att springa på utifrån träningen, men en mara är oförutsägbar och man vet egentligen inte om man kommer att klara loppet efter bara en mil. Jag tror att en mara testar den egna fysiska och psykiska förmågan på ett annat sätt än kortare distanser och det tycker jag är häftigt, säger Kristofer.

Träning med Ekerö Runners

Efter Stockholm marathon bet sig löpningen fast i Kristofers liv. Själv beskriver Kristofer att han har haft ”tur längs vägen”, men frågan är kanske om han ändå inte har skapat sina egna förutsättningar för att utöva löpning. Under den här perioden studerade Kristofer till civilingenjör i hållbar energiteknik på KTH. Sommaren 2016 spenderas på Ekerö i sina föräldrars hus och med sommarjobb på Ekerö. Samtidigt kom han i kontakt med Ekerö Runners, där ultralöparen Sophia Sundberg är tränare, och började träna med dem.

Träningen flöt på och till hösten blev det ett första test på halvmaraton i Stockholm, och resultatet blev en nettotid på 1:20.50. Till våren 2017 bar det av till Bangkok för studier och klimatet begränsade antalet löpmeter drastiskt. Innan han for hem till Sverige sprang han ett 10 km-lopp:

– Det var mest en rolig grej. Det var inget stor lopp och jag var nästan dubbelt så lång som de andra deltagarna, berättar Kristofer som kom hem till sommaren 2017 där han fortsatte springa med Ekerö Runners och tog upp fotbollsträningen.

De kuperade motionsspåren på Ekerö kombinerat med fotbollsträning passade Kristofer bra och träningspassen kunde vissa dagar bli upp emot två till tre timmar långa. Dessutom anmälde sig Kristofer till Lidingöloppet 30 km med endast två månader att förbereda sig med målsättningen att ta silvermedaljtid, men ju närmare loppet det blev och desto bättre träningen flöt på ökade målsättningen till att sig under två timmar.

– Lidingöloppet var ett kul lopp och något helt annat jämfört med en mara. Kuperade lopp passar mig ganska bra, speciellt att springa uppför där jag märkte att jag sprang om folk men jag tappade lite utför, berättar Kristofer som kom i mål på 1:57.40.

Innan starten på Lidingöloppet blev det ett andra försök på Stockholm halvmarathon med en förbättring på fem minuter, nettotid 1:15.30.

– Halvmara är nästan den roligaste distansen att springa eftersom det inte kräver lika mycket förberedelser som inför en mara. Och redan någon dag efter loppet kan man springa igen. Dessutom är halvmara ganska förutsägbart vilken tid man kan göra om man utgår från den träning som man har gjort. Efter 10 km funderar man om man ska orka hela distansen men efter 17 km vet man att man kommer att klara det. På en mara är hälften en transportsträcka och sedan börjar man fundera om det kommer att gå vägen, man får hantera psyket på ett helt annat sätt, menar Kristofer.


Foto: David Granström

Det har gjort mycket att springa med jämnstarka och få kontinuitet i träningen. Det gjorde också mycket att sluta med fotbollen eftersom man får små smällar på träningar och matcher och är mer eller mindre småskadad hela tiden. Uhris träning har varit suverän och jag har mycket att tacka honom för. Han verkade känna min kropp bättre än jag själv, och han har hjälpt mig hålla farten på träningspassen, men sedan är han ju å andra sidan Sveriges bästa farthållare också. Vi har varit ett gäng jämnstarka löpare i Fredrikshof och det gör mycket när man kan sporra varandra.

Kristofer Låås
Uhrboms betydelse för utvecklingen

Våren 2018 började Kristofer med Fredrikshofs FIF och den stora utvecklingskurvan kom tack vare gemensam träning i klubben under ledning av Fredrik ”Uhris” Uhrbom.

– Det har gjort mycket att springa med jämnstarka och få kontinuitet i träningen. Det gjorde också mycket att sluta med fotbollen eftersom man får små smällar på träningar och matcher och är mer eller mindre småskadad hela tiden. Uhris träning har varit suverän och jag har mycket att tacka honom för. Han verkade känna min kropp bättre än jag själv, och han har hjälpt mig hålla farten på träningspassen, men sedan är han ju å andra sidan Sveriges bästa farthållare också. Vi har varit ett gäng jämnstarka löpare i Fredrikshof och det gör mycket när man kan sporra varandra, säger Kristofer.

Under 2018 växte målsättningarna fram och ett mål var att springa Göteborgsvarvet under 1:10, men målsättningen var högt satt på den kuperade banan och tiden blev 1:10.51 och 28:e plats av de manliga deltagarna. Därefter var det dags för Stockholm marathon där Kristofer skulle agera farthållare till Fredrikshofs Mathias ”Öset” Ösmark i 3:33-tempo mot en sluttid under 2:30.

– När vi stod på startlinjen fick Öset kramp. Det ville inte släppa och han kunde inte starta. Där stod jag och funderade vad jag skulle göra så jag startade och fullföljde maran, berättar Kristofer som sprang i mål på 2:36.19 och 16:e plats.

Till hösten 2018 blev det återigen Stockholm halvmarathon och Lidingöloppet 30 km. Halvmaran avverkades på 1:12.42 som gav en niondeplats och Lidingöloppet på 1:50.59 och 28:e plats. En annan stor förändring skedde under hösten när Kristofer sökte upp tränaren Christian Mundt.

Nytt träningsupplägg mot ännu snabbare tider

Kristofer hade under en tid haft ögonen på några duktiga maratonlöpare, bland annat Martin Öhman och Caroline Almqvist, båda tävlande för Hässelby SK, och efter Lidingöloppet 2018 tog han kontakt med deras succétränare Christian Mundt.

– Christian hade blivit ett namn och har bra meritlista på maratonlöpare. 2017 tog Martin Öhman SM-guld i Stockholm marathon och Caroline Almqvist tog silver 2018. Jag tror att man måste individanpassa träningen för att fortsätta utvecklas, och planera träningen utefter mig som individ. Jag är fortfarande ganska ny inom löpningen och har inget stort kontaktnät men jag valde att kontakta Christian för att få reda på mer om hans träning, berättar Kristofer som också poängterar att det är kul att Christian själv har en elitlöparbakgrund och är relativt ung.

Ett samarbete växte fram och i efterhand, menar Kristofer, att det var rätt beslut även om samarbetat fortfarande är ganska nytt:

– Jag tycker att han ser till mig som individ och vill få ut så mycket som möjligt av varje pass. Varje pass har ett syfte, oavsett om det är återhämtning eller 10x2km i marafart, säger Kristofer och betonar att eftersom varje pass har en specifik profil och ett syfte gör det träningen varierad.

– Innan kunde jag springa 20 till 25 km i 4-tempo och tänkte att det är bra maraträning, men det är bättre att göra specifika marapass som sammantaget blir långt. Det har gett mycket med varierad träning men tyvärr stämmer sällan passen så att jag kan sällan vara med på träningarna i Fredrikshof, tillägger Kristofer som också berättar att han har börjat med dubbelpass vissa dagar och träningsvolymen varierar mellan tio till 15 mil per vecka. Veckorna består av två till tre kvalitetspass och ett längre pass under helgen.


Träningen är inte alltid rolig, i varje stund. Och visst är det roligare att göra mål i en fotbollsmatch än att springa en intervall i spåret. Ibland får man kämpa för att hålla tempot på sjätte av tionde intervallen, men jag gillar ändå känslan av att bli riktigt trött. Samtidigt är det svårt att sätta fingret på vad det är som gör löpningen rolig. Jag är stöpt i lagsport och tycker därför att det är kul att springa i grupp, hitta på löparäventyr med mina vänner. Det är en av grejerna jag gillar med löpning.

Kristofer Låås
Ärtsoppa innan tävling

Kristofer vill, bland annat genom den egna träningen, visa och inspirera att egentligen ”vem som helst” kan ta sig fram och utvecklas inom en idrott med målmedvetenhet. Det gäller dock att träna hållbart och med rätt fokus. För sin egen del är det att utröna hur bra han själv kan bli och kunna slåss om topp 10-placeringar på SM som är de stora drivkrafterna.

– Träningen är inte alltid rolig, i varje stund. Och visst är det roligare att göra mål i en fotbollsmatch än att springa en intervall i spåret. Ibland får man kämpa för att hålla tempot på sjätte av tionde intervallen, men jag gillar ändå känslan av att bli riktigt trött. Samtidigt är det svårt att sätta fingret på vad det är som gör löpningen rolig. Jag är stöpt i lagsport och tycker därför att det är kul att springa i grupp, hitta på löparäventyr med mina vänner. Det är en av grejerna jag gillar med löpning. I sommar åker jag och Öset tillsammans med Henrik Fallenius till Bad Gastein för att springa ett traillopp i samarbete med Adidas. Henrik har startat en ny klubb ”Keep Up Runninc Club” eller KURC som jag är med i och som säkert kommer att bli mer synlig framöver, säger Kristofer.

Kristofer framhåller också att han vill satsa på en hållbar livsstil och börja därför äta vegetariskt för sex år sedan, något som dock gjorde att han rasade i vikt.

– Att berätta för fotbollslaget att man äter vegetarisk var som att komma ut i garderoben. Tränaren frågade om jag hade tjejproblem eftersom jag hade tappat i vikt, säger Kristofer och skrattar.

Med lite rådgivning för att hitta rätt i sin kosthållning upplever Kristofer att han numera har hittat en bra balans och för tre år sedan övergick han till en vegansk kost.

– Det känns bra att slå hål i myter om proteinbrist och jag vill visa att vegansk kost fungerar även för dem som tränar hårt. Dessutom är vegansk kost hälsosam, miljövänlig och djurvänlig, men framför allt väldigt smakrik. Jag försöker ändå göra det subtilt och vill inte tvinga på någon mina värderingar.

– När jag fick ordning på kosten gav det resultat i träningen. Jag har bland annat lagt till mer fett i kosten, mer olivolja och mer avokado, och upplever att jag har fått en förbättrad återhämtning. Dessutom gillar jag känslan av att känna mig lätt i kroppen. Men jag äter mycket och stora portioner samtidigt som jag äter väldigt varierat, berättar Kristofer samtidigt som han menar att han tidigare kunde äta mängder av makaroner och köttbullar efter ett träningspass och sedan sitta orörlig i två timmar efteråt men övergången till vegetarisk och vegansk kost har gjort att han känner sig pigg och fräsch direkt efter måltiden.

Något som kanske inte är helt vanligt att äta inför lopp, men som Kristofer alltid äter inför varje tävling, är ärtsoppa.

– Ärtsoppa är kanske inte det godaste men gula ärtor ger mycket kolhydrater och protein. Och det är lätt att äta mycket av. Jag började med det en gång och när man hittar något som funkar är det lätt att fortsätta med det, säger Kristofer som också berättar att en maträtt som ofta äts är röda linser med kokosmjölk och ris.


Vid 17 km slapp vi motvinden och klungan sprack upp. Jag försökte hänga med FK Studenternas Martin Holm men orkade aldrig riktigt svara på hans ryck. Det är en enormt lång målraka och man ser målet med cirka två minuter kvar att springa. Det är som en dröm där man springer och springer men aldrig når fram. Jag missade 69 minuter med åtta sekunder. Det var lite dryg.

Kristofer Låås
Mot Stockholm marathon via Berlin halvmaraton

Än så länge hägrar halvmaraton och maraton för Kristofer. Det personliga rekordet på 10 km är från kuperade Midnattsloppet och 5 km har Kristofer ännu inte tävlat på. Säsongens mål är Stockholm marathon och med ”rätt” motstånd försöka nå en topp tre-placering i SM. Det första delmålet, och första riktiga tävlingen med Christian som tränare, var Berlin halvmarathon som gick den 7 april med målsättningen att gå under 70 minuter.

– Det var mycket folk och bra stämning runt banan, och många bra klungor att springa med. På Stockholm marathon och halvmarathon hamnar man ofta ensam. Träningen hade flutit på bra och gör det fortfarande. Därför satte vi 69 minuter som mål istället för planerade 70, berättar Kristofer.

Med en vecka kvar till Berlin halvmarathon började benhinnorna att göra ont och det blev löpvila i sex dagar som istället fylldes av alternativträning, crosstrainer och cykel. På lördagen, dagen innan loppet, joggade Kristofer utan smärta och valde att starta:

– Jag startade bakom elitlöparna och det var lite svårt att hitta en bra klunga. Jag skulle öppna lugnt men med allt adrenalin i kroppen var det svårt att inte rusa. Första fem km blev nästan pers. Jag hamnade till slut i en rolig klunga med den tyska rekordhållaren i Ironman. Det gav lite boost. Jag låg kvar i klungan men tempot sjönk och jag tyckte samtidigt att det skulle vara dumt att gå ur klungan och dra i blåsten, man får vara lite ödmjuk inför sin egen förmåga, resonerar Kristofer.

En ”gammal” bekant dök upp jämsides, IK Akeles Fredrik Eriksson som nämndes inledningsvis, och det blev ett kul återseende tyckte Kristofer.

– Vid 17 km slapp vi motvinden och klungan sprack upp. Jag försökte hänga med FK Studenternas Martin Holm men orkade aldrig riktigt svara på hans ryck. Det är en enormt lång målraka och man ser målet med cirka två minuter kvar att springa. Det är som en dröm där man springer och springer men aldrig når fram. Jag missade 69 minuter med åtta sekunder. Det var lite drygt, säger en annars ganska nöjd Kristofer.

Nu är säsongens stora mål Stockholm marathon och tiden som Kristofer har i åtanke är riktigt vass, ned mot 2:25, vilket skulle innebära ett pers på cirka tio minuter.

– Jag vill hamna någonstans runt 2:25 till 2:28. Jag skulle bli väldigt besviken om jag inte går under 2:30. Beroende på vilka som ställer upp skulle det också vara rimligt att sikta på en topp 3-placering på SM, i alla fall om man jämför med förra årets resultat. Målet med träningen i sig är egentligen att vara som bäst om fem till tio år. Jag är fortfarande ung i marakretsar, avslutar Kristofer.

Löparlivet tackar Kristofer för den spännande pratstund med en löpare som just nu har en stark utvecklingskurva. Vi önskar Kristofer stort lycka till på Stockholm marathon och fortsatta satsning!

Dela artikeln:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *