John Kingstedt – pappan och löparen med världsrekord i barnvagnslöpning

Han ska inte klippa sig innan han nådde sub14 på 5 000 m och han hade inga planer på att skaffa barn. Sedan dök sambon Dagny upp och snart följde deras dotter Nancy med på löpturerna. Vid sju månaders ålder tog John Kingstedt, Huddinge AIS, och Nancy rekord i 10 km barnvagnslöpning. Möt John som berättar om hur ett barn påverkar synen på att vara elitsatsande löpare.

Text: Jessica Österberg, Löparlivet

Foto: DECA Text & Bild

Det är en fin höstdag när Löparlivet har ett trevligt samtal med den långhåriga, mustaschprydda löparen John Kingstedt med världsrekord i 10 km barnvagnslöpning som är ute med den nu 13 månader gamla dottern Nancy i vagn. Dock inte springandes den här gången.

– Nancy har vant sig från att hon var liten att åka i vagnen, det har blivit en naturlig plats för henne. Jag springer cirka 15 sekunder långsammare med vagn och komfortabelt i 4 blankt tempo. Det är kul att springa om andra löpare med vagnen, berättar John.

Det har faktiskt gått så pass långt, efter Johns positiva effekter av barnvagnslöpning, att hans kiropraktor nästan börjar överväga att använda springvagn som ett hjälpmedel i löpteknikträning:

– När jag puttar vagnen framför mig tvingas jag landa med fötterna under mig och tvingar höften framåt. Det är bra för mig som har tendens till overstride. Jag tycker det känns naturligt att springa med vagn och framför allt distanspass är inga problem, säger John som också visat att det går att springa snabbt med vagn efter att ha tagit världsrekord på Startmilen i Örebro under våren med 6 sekunder. Han sprang på tiden 32:20 men tror definitivt att det går att springa snabbare än så:

INFO John Kingstedt
Född: 1992
Bor: Huddinge
Klubb: Huddinge AIS
Tränare: David Nilsson
Distans: lång
Personliga rekord: 3 000 m
8:15, 5 000 m 14:15, 10 000 m
30:22, halvmaraton 66:08,
maraton 2:36

– Banan var inte helt flack och knixig med en del nittiograderssvängar. Jag är glad att jag fick till det innan pollensäsongen drog igång. Jag siktar mot att förbättra tiden men också ta rekordet på halvmaraton som ligger på höga 1:08. Jag kanske försöker få till någon platt halvmara i Tyskland eller Holland till våren som en del i träningen och gör ett försök på halvmararekordet. Vi får passa på innan Nancy fyller två år och det kostar mer att flyga med henne. Eventuellt kan det bli en halvmara i Bålsta, där jag harade Otto 5 km i september och han tog rekord på 10 km för döva. 10 km var platt så det finns möjlighet att jag kanske kör där.

Det enda jag hade funderingar kring var löpningen. Man är väl lite skadad av löpningen och speciellt när det hade gått så bra säsongen 2017. Jag funderade kring sömn, hur skulle det gå? Hela livet skulle bli annorlunda. Som löpare är man sällan ute och festar och super utan dricker vid planerade tillfällen så jag tänkte att egentligen skulle inte mitt liv förändras så mycket. Sedan ska man tänkte på att jag inte heller är någon världsstjärna utan sverigeelit och missar inget OS eller så, men ändå tog löpningen upp mycket av min tanke när vi skulle få barn. Tänk om det skulle hindra mina mål att gå under 14 minuter på 5 000 m? Jag har sagt att jag ska klippa mig när jag gått under 14, tänk om jag aldrig kommer att få klippa mig.

John Kingstedt

Som man bäddar får man ligga”

Att skaffa barn var från början inte något planerat. John fick mer eller mindre panik inför SM 2017 när han fått reda på att Dagny, som han hade träffat ett halvår tidigare, var gravid. Han sprang ändå in som sexa på 10 000 m på tiden 30:21.61 och beskriver säsongen 2017 som den bästa hittills i karriären.

– Jag fick panik och min första tanke när jag fått reda på att Dagny var gravid var som man bäddar får man ligga, men jag har alltid gillat barn och barn har gillat mig så jag tänkte samtidigt att det skulle vara askul att vara pappa. Jag började läsa på och fråga runt. Två dagar innan SM hade jag fått reda på att Dagny var gravid. Jag kommer ihåg att jag frågade Musse i tältet inför start på 10 000 m hur det var att vara elitsatsande pappa. Han sa att det inte var några problem. Jag pratade även med klubbkompisen Ebba Tulu Chala, och han tittade på mig och sa något i stil med; ”Du bor i Sverige, det är inga problem att skaffa barn. Du kommer att springa bättre”. Och visst har han en poäng med att vi bor i ett land med alla möjliga skyddsnät så jag tänkte att det borde lösa sig, berättar John.

Kort därefter visade det sig att det blev ett missfall men nu hade paret John och Dagny flyttat ihop och var inställda på att skaffa barn:

– Nu var vi inställda på att skaffa barn och när vi har bestämt något så gör vi det. Vi visste att vi ville vara tillsammans så varför inte skaffa barn nu istället för när vi är 35 som alla andra. Det kan vara skönt att vara yngre förälder också, säger John och dottern Nancy föddes i september 2018.

Samtidigt, inför det kommande barnet, fanns funderingar på framtiden och den fortsatta löparkarriären.

– Det enda jag hade funderingar kring var löpningen. Man är väl lite skadad av löpningen och speciellt när det hade gått så bra säsongen 2017. Jag funderade kring sömn, hur skulle det gå? Hela livet skulle bli annorlunda. Som löpare är man sällan ute och festar och super utan dricker vid planerade tillfällen så jag tänkte att egentligen skulle inte mitt liv förändras så mycket. Sedan ska man tänkte på att jag inte heller är någon världsstjärna utan sverigeelit och missar inget OS eller så, men ändå tog löpningen upp mycket av min tanke när vi skulle få barn. Tänk om det skulle hindra mina mål att gå under 14 minuter på 5 000 m? Jag har sagt att jag ska klippa mig när jag gått under 14, tänk om jag aldrig kommer att få klippa mig, berättar John sina tankar inför att skaffa barn.

Jag sprang när jag var liten men var totalt värdelös. Jag var liten och sen in i puberteten. Istället började jag med basket och höll på i tre år. När jag var 17 började jag springa igen och hade växt till mig och fått lite muskler. Då märktes det skillnad och jag hade viss talang.

John Kingstedt

Sikte mot Valencia marathon

John kommer från en löparfamilj där båda föräldrarna Monica och Anders Kingstedt var duktiga löpare, framför allt under 1980-talet. Monica har bland annat fina placeringar på maraton, bland annat Chicago marathon 1991. Efter att John fötts fortsatte familjen leva en aktiv livsstil, även om de inte gjorde comeback som elitlöpare. Den aktiva livsstilen är något som John själv också önskar överföra till Nancy.

– Jag sprang när jag var liten men var totalt värdelös. Jag var liten och sen in i puberteten. Istället började jag med basket och höll på i tre år. När jag var 17 började jag springa igen och hade växt till mig och fått lite muskler. Då märktes det skillnad och jag hade viss talang, säger John som valde att satsa på löpningen.

Nu har John satsat i tio år med en positiv utvecklingskurva men de två senaste säsongerna beskriver som två förlorade säsonger:

– Jag hade problem med en hälsena och opererades i oktober förra året, när Nancy var en månad, och i år har jag haft problem med pollen. Det har varit en tuff säsong i år men det börjar släppa lite nu, säger John och konstaterar att löpningen är väldigt mätbar och utebliven utvecklingskurva kan slå hårt.

Nu när pollensäsongen är över är fokus på uppbyggnad inför Valencia marathon:

– Under våren och sommaren har jag inte kunnat träna så mycket och jag såg er intervju med John Foitzik som sa att han är en höstlöpare, och det är nog samma sak för mig. Den senaste månaden har jag snittat 18 mil i veckan och löpningen går mycket lättare nu.

Vilket är målet inför Valencia maraton?

– Målen inför Valencia? Jag tillämpar en ny uppladdningsmetod som går ut på att inte spänna bågen för högt men visst har jag ett mål i åtanke. En bit under 2:19 är jag likgiltig, 2:18 är jag glad, 2:17 mycket glad, 2:16 lyrisk, men jag fokuserar på att göra ett hårt jobb utan gnäll nu och förhoppningsvis belönas med en bra prestation där jag förhoppningsvis kan överraska mig själv.

– Jag ser ungefär åtta år till av min löpsatsning där jag kan prestera på max. Ambitionen är att kvala till VM i maraton, det tror jag att jag har talang till, säger John.

Det har blivit naturligt att ha henne med. Jag hade tur som pluggade första månaderna i hennes liv och kunde sedan vara pappaledig. Kunde jag bara vara hemme med henne utan att behöva tänke på försörjning skulle jag vara det. Med Nancy blir det aldrig tråkigt. Hon har också gett mer struktur i livet och hon fungerar lugnande på alla plan i livet, inte minst löpningen. Jag mår psykiskt mycket bättre sedan hon kom och jag hoppas kunna skörda resultat av den boost som hon ger.

John Kingstedt

Kombinera familjelivet och löpsatsningen

Nu när dottern Nancy har hunnit bli 13 månader, hur får ni livspusslet att gå ihop?

– Jag har pluggat i fem år och blev klar i januari. Sedan dess har jag sökt jobb men arbetsmarknaden för stadsvetare från Försvarshögskolan är ganska begränsad, men jag har som ambition att jobba inom kris och beredskap. Nu kör jag lite sidogig, bland annat som PT inom löpning, och satsat på min egen löpning som jag tänker satsa ytterligare några år till på. Dagny pluggar till webprogrammerare och Nancy har precis börjat hos dagmamma 23 timmar i veckan. Vi bor och lever billigt. Vi bor på undervåningen i mina föräldrars villa, berättar John och fortsätter:

– Dagis har oroat mig och alla sjukdomar därifrån men Nancy verkar vara en frisk unge och vi har aktivt valt ett Ur- och skurdagis.

Hur går det då att kombinera löpsatsningen med att vara förälder?

– För mig har det hjälpt mycket att ha ett barn. Det ger mig något annat att tänka på. Det är lite konstigt med löpning eftersom man inte tjänar några stora pengar på det, i alla fall i Sverige, men samtidigt lägger man mycket energi på det. Det talar å andra sidan för hur viktig löpningen kan vara. Nu är det något annat som har fått större fokus och det tror jag är en fördel. När jag springer tänker jag på löpning men när jag är hemma tänker jag på Nancy. Det kommer att hjälpa mig i min löpsatsning. I tanken kunde jag fantisera om tider och om att gå i mål nu ser jag mer framför mig hur Nancy står och hejar. Att bli pappa har hjälpt mig mycket att inte bara tänka löpning i allt jag gör. Det är inte sunt. Jag har blivit mer harmonisk som person.

När jag träffade Dagny hade hon nog inte en muskel på kroppen och tyckte att hon var smalfet. Efter att Nancy kommit började hon gå på gym och sprang lite. Hon började springa i november 2018 och sprang Två sjöar runt i våras på 33 minuter. Jag blev jättestolt. Hon snittade cirka fyra mil per vecka ett tag men knäet började strejka. Efter det har hon fastnat för styrketräning, proteinpulver, siktar på att ta 100 kg i bänk och sånt. Hon har verkligen gått in för styrketräningen vilket är jätteroligt.

John Kingstedt

Är både du och Dagny tränande föräldrar?

– När jag träffade Dagny hade hon nog inte en muskel på kroppen och tyckte att hon var smalfet. Efter att Nancy kommit började hon gå på gym och sprang lite. Hon började springa i november 2018 och sprang Två sjöar runt i våras på 33 minuter. Jag blev jättestolt. Hon snittade cirka fyra mil per vecka ett tag men knäet började strejka. Efter det har hon fastnat för styrketräning, proteinpulver, siktar på att ta 100 kg i bänk och sånt. Hon har verkligen gått in för styrketräningen vilket är jätteroligt.

– Efter att jag opererat hälsenan i oktober 2018 blev det naturligt att ta med Nancy i vagnen när jag tog rehabpromenader som blev längre och efter en tid övergick i långsam jogg. I januari i år sprang jag med Nancy som då hunnit bli 3,5 månad. Mamma hjälpte mig att göra ett eget huvudstöd till henne i vagnen.

Under Nancys första månader i livet pluggade John och var hemma mycket. Idag har Nancy verkligen blivit ”pappas lilla flicka” som John stolt visar upp:

– Det har blivit naturligt att ha henne med. Jag hade tur som pluggade första månaderna i hennes liv och kunde sedan vara pappaledig. Kunde jag bara vara hemme med henne utan att behöva tänke på försörjning skulle jag vara det. Med Nancy blir det aldrig tråkigt. Hon har också gett mer struktur i livet och hon fungerar lugnande på alla plan i livet, inte minst löpningen. Jag mår psykiskt mycket bättre sedan hon kom och jag hoppas kunna skörda resultat av den boost som hon ger.

– Visst kan det vara möjigt att vakna precis när man har somnat eller få gå upp mitt i natten, men en bebis är en bebis och som 13 månader är man inte alltid helt rationell, fast det är egentligen inget som påverkar löpningen. Visst skulle det vara skönt att kunna sticka iväg till ett läger. Nu krävs det mer planering, men det är väl egentligen ett lyxproblem. Hon har faktiskt varit med på läger i Murcia.

Till sist: vad skulle du vilja säga till blivande eller nyblivna pappor som vill fortsätta satsa på sin löpning?

– Ha med barnet på träningen. A och O är att skaffa en bra och rigid vagn med tre hjul. Det främre ska vara fixerat. Börja försiktigt och öka mängden. Barnen verkar tycka det är skönt att åka vagn. I början sover de mest men när de blir lite äldre är de med och tittar och pratar. Jag har sprungit 37 km som mest med Nancy i vagnen, då sov hon 90 minuter och var vaken sista 50 minuterna. Det kan bli lite svårare när barnet passerat nio månader eftersom de vill bestämma mer själv, så det är bra att de har vanan med sig och trivs i vagnen. Vi brukar även ha med Nancy till klubbgymmet för att hon ska få vara i en miljö där det tränas.

– Skaffa barn, det är kul! Det skulle vara roligt om Nancy också börjar springa, eller så får hon mer av Dagnys styrkeanlag, men jag funderar på att drilla henne hårt med tennis, golf eller någon annan sport med lite pengar i, avslutar John med glimten i ögat.

Löparlivet tackar John för en inspirerande pratstund och hoppas att satsningen mot Valencia går bra. Inte minst önskas en trevlig Fars dag!

Dela artikeln:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *