Hur bidrar TJEJLOPP till jämställt idrottande?

Stereotypa förminskande föreställningar om kvinnor eller ett sätt för kvinnor att hitta in i idrottandet? Forskare vid Uppsala universitet har undersökt fenomenet tjejlopp, till exempel Vårruset, Tjejmilen, Tjejvasan med mera, och kommit fram till att fenomenet inte är helt oproblematiskt. Här berättar Annie Woube om forskningsresultaten.

Text: Löparlivet, Foto: Deca Text&Bild

På 1980-talet hände något som förändrar kvinnors motionsidrottande. Några pionjärer, kvinnor var engagerade ibland annat löpning, startade loppserien Ladylufsen på ett par platser i Sverige. Visionen var att ge andra kvinnor möjlighet att motionera och få känna rörelseglädjen. Meeri Bodelid var en av pionjärerna, en idrottskvinna som bland annat vann Vasaloppet 1981, när Vasaloppet för första gången gjordes öppet för kvinnor sedan 1924, och har vunnit SM i längdskidåkning, cykel och maraton.

– I initiativet fanns det en jämställdhetsaspekt, även om det inte var uttalat, eftersom loppserien startades för att ge alla möjlighet att motionera och det ansågs inte ha funnits tidigare, säger forskaren Annie Woube som i ett flerårigt projekt vid Uppsala universitet har undersökt motionslopp för kvinnor, så kallade tjejlopp som kulturellt fenomen.


Karin S Lindelöf.
Foto: Stewen Quigley
Annie Woube.
Foto: Julia Benjaminson

INFO

Projektet “Tjejlopp som kulturellt fenomen: villkor för kvinnors motionsidrottande” inleddes 2014 med finansiering genom Riksbankens Jubileumsfond och Centrum för idrottsforskning. Karin S Lindelöf, doktor i etnologi samt lektor och forskare vid Centrum för genusvetenskap på Uppsala universitet, startade upp projektet och Annie Woube, doktor i etnologi och forskare vid Centrum för genusvetenskap på Uppsala universitet, har varit delaktig i projektet sedan 2015.

Syftet med projektet är att undersöka tjejlopp som kulturellt fenomen och villkoren för kvinnors motionerande. I materialet finns över 600 skriftliga deltagarberättelser, intervjuer med deltagare, observationer kring loppen, arkivmaterial och forskarnas egna deltagande i tjejlopp. Projektet är i slutfasen och i månadsskiftet april maj ges boken ”I tjejer spår – för framtids segrar” ut med forskningsprojektets resultat.


Lopp för tjejer eller för kvinnor?

Karin S Lindelöf och Annie Woube, etnologer vid Uppsala universitet, beskriver att det i projektet har framkommit flera olika aspekter av tjejlopp, både stärkande och problematiska aspekter. Fenomenet som sådant är inte svart eller vitt.

För att förstå fenomenet tjejlopp är bakgrunden av stor vikt. Konceptet bildades egentligen i USA genom motionsloppet The New York Mini 10K, 1972 som betraktas vara det första loppet för kvinnor. Denna typ av motionslopp spred sig till andra delar av världen och en intressant aspekt är att motionslopp för kvinnor har epitetet ”tjej” i Sverige; Tjejmiljen, Tjejvasan, Tjejvättern etcetera.

– Det verkar gå att fylla benämningen ”tjej” med helt andra innehåll och värderingar som attraherar många. ”Tjej” är också en åldersneutral benämning som många kan identifiera sig som oavsett deras biologiska ålder. Samtidigt är det förminskande eftersom tjejlopp har större fokus på att idrottandet är en kul grej vilket tappar tävlingsaspekten som är starkare i könsblandade motionslopp. För män finns det ingen motsvarighet och försök att starta ”Grabbhalvan” och liknande har inte slagit igenom hos motionärer, berättar Annie.

Tjejloppens genomslag i Sverige

I Sverige fick tjejloppen ordentligt fäste under 80-talet när Tjejmilen startade 1984 med över tusen deltagare. Andra året hade loppet 8 400 deltagare och tredje året, 1986, 20 000 deltagare.

– På slutet av 80-talet var Tjejmilen världens största motionslopp för kvinnor och Sveriges största motionslopp totalt sett. Arrangörerna hade kapacitet att ta hand om det enorma genomslag och intresse som fanns vilket bidrog till att det växte. Konceptet spred sig till andra grenar och 1988 startade Tjejvasan och 1991 startade Tjejvättern, säger Annie.

En intressant aspekt är dock att det fanns en oro bland arrangörer om det var rätt att satsa på rena motionslopp för kvinnor och Annie beskriver att det fanns en undran om det verkligen var så att kvinnor kunde tänka sig att delta:

– Det låg helt rätt i tiden och tilltalet var brett med devisen att alla kunde delta, att det var motionslopp med låga trösklar på relativt korta distanser, och att det inte krävdes mycket träning inför loppen utan fokus låg på rörelseglädje. Det var ett tillåtande synsätt, långt från en manlig tävlingsnorm där man ger allt och går i mål med blodsmak i munnen.

I tilltalet fanns också en föreställning inbäddad om att kvinnor idrottar på ett andra sätt än män. Med Tjejvasan, lyfter Annie fram, var exempelvis syftet att skapa ett lopp som passar kvinnor bättre. Det skulle fungera med kvinnors intresse i åtanke och en vardag där kvinnor har huvudansvar för barn, hus och hem och mindre tid till att idrotta. Och det är ett koncept som än idag ligger till grund för tjejlopp generellt:

– Det är ganska paradoxalt eftersom undersökningar idag visar att kvinnor motionerar mer än män.

Tjejmilen. Foto: Deca Text&Bild
Rosa fluff med tjejgänget

Både i marknadsföringen om tjejlopp och i deltagarnas berättelser om lopphelgen ligger inte fokus alltid på själva idrottandet i första hand utan på annat runtomkring loppen; underhållning, hotellvistelse, shopping och umgänge med kompisgänget, arbetskollegorna eller kvinnliga släktingar, vilket sammantaget kan liknas vid vilken tjejhelg som helst. Inte alltför ofta avslutas eventen med picknick eller någon form av social gemenskap. Samtidigt, förklarar Annie, att det framkommit att deltagarna är ambivalenta till inramningen.

– Den förmedlar en stereotyp föreställning om kvinnors idrottande och lyfter fram kvinnors traditionella sätt att vara och vad de förväntas gilla. Tidigare hade man ofta också haft inslag av manlig fägring genom valet av konferencier som påminde om ”Ladies Night” medan inramningen idag ofta har fokus på hälsa och välmående – att vara hälsosam, berättar Annie.

I sin forskning har Annie och Karin sett att budskapet om social gemenskap, ”en kul grej”, har spillt över till könsblandade lopp, till exempel Blodomloppet, Color Run, Music Run eller lopp som kantas av underhållning och avslutas med picknick, afternoon tea, after run eller liknande.

– Ja, vi kan se att tjejloppens koncept ligger till grund och kan ses som föregångare, bekräftar Annie.

Parallellt stärkande och förminskande aspekter

I forskningsresultaten lyfter Annie fram fler aspekter som är högst problematiska i tjejlopp. Den stereotypa föreställning om kvinnor och hur kvinnor tros vara förstärks genom tjejloppen. Och det förmedlar en snäv syn på möjliga sätt att vara kvinna, menar Annie, och ett heteronormativt sätt att leva och vara där tjejloppsdeltagarna till exempel förväntas ha man och barn.

– En konsekvens av synen på att kvinnor antas idrotta på ett annat sätt än män är att kvinnors idrottande inte ges lika hög status.

– Prestationen blir inte tongivande utan förminskas. Samtidigt har vi i vårt underlag upptäckt att många deltagare upptäcker att de tycker om att tävla och gillar utmaningen, påpekar Annie.

Ett viktigt resultat i projektet är också att tjejlopp ger kvinnor självförtroende och fysisk styrka att idrotta. Många upptäcker att de tycker om det och det är för många en betydelsefull morot till att träna och upprätthålla träningen.

– En stor fördel med tjejlopp är också att det passar många kvinnors vardag, speciellt eftersom det ofta är kortare distanser i tjejloppen. Tjejloppen är också förlåtande och tillåtande i sitt tilltal, ett vänligt tilltal, som gör att många vågar och vill ställa upp. De har fortfarande enorm popularitet. Tjejloppen blir för många ett insteg till att gå vidare till könsblandade lopp, säger Annie.

En annan viktig aspekt i tjejloppen är just att den manliga tävlingsnormen inte är lika tongivande och många deltagare uppskattar att det är ett idrottssammanhang med endast andra kvinnor och att det är en kvinna som går först i mål.

– I deltagarnas berättelser har det framkommit att det är viktigt med kvinnliga förebilder, att andra kvinnor gör samma sak. Det stärker deltagarna i det egna idrottandet, säger Annie och svarar på den avslutande frågan:

Hur kan vi tolka resultaten från ert projekt om hur tjejlopp kan, eller inte kan, bidra till ett mer jämställt samhälle?

– På många sätt bidrar tjejlopp till jämställdhet på idrottens område genom att kvinnor lär sig motionera via denna typ av lopp, samt får kunskap om hur man genomför motionslopp, vilket kan leda vidare till idrottsutövning i andra, kanske könsblandade, lopp. Genom tjejlopp får kvinnor, som tidigare inte idrottat, ett kroppsligt och mentalt självförtroende, vilket många upplever som oerhört stärkande. Det är också något som lopparrangörer skulle kunna ta fasta på i högre grad än de gör idag, avslutar Annie.

Löparlivet tackar Annie Woube för den intressanta pratstunden och önskar lycka till med den stundande publiceringen av forskningsresultaten i boken ”I tjejer spår – för framtida segrar”.

Dela artikeln:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *