Löparen som elitsatsade och sedan skrev om erfarenheterna

De två senaste åren har Fredrik Svanfeldt gett ut två skönlitterära verk om långdistanslöpning. Där får han möjlighet att utforska sin träningsfilosofi i en ny kontext, med förutsättningar som han själv inte hade under sin egen elitsatsning på maraton.

Text & foto: Löparlivet


INFO: Fredrik Svanfeldt

Född: 1963

Bor: Edsviken, Sollentuna

Klubb: Hässelby SK

Tränare: (tidigare) Kent Clefberg

Distans: lång

Personliga rekord: 5 000 m 15:38 (-03), 10 000 m 31:58 (-02), halvmaraton 1:10.00 (-04), maraton 2:25.58 (-03)

Foto: Privat


Det är tidig morgon och inte allt för många människor är i rörelse i Kista Galleria. Är den främsta erfarenheten av gallerian att bli lotsad genom den, springandes Kistaloppet, är det inte lika lätt att hitta rätt för att komma till en bestämd mötesplats. Jag får till slut medge att jag är vilse och tar hjälp av informationstavlan för att hitta rätt och med insikten att jag endast är 15 meter från mötesplatsen, träffar jag till slut Fredrik Svanfeldt – löparen som tog den löpande livsstilen till en ny nivå i livet, och paketerade sina erfarenheter av sin löpning i två romaner. Dömd att springa gavs ut 2017 och Fri att springa 2018 av Bokförlaget SOL.

Slår ett slag för långdistans

Fredrik har över 20 års chefserfarenhet, och just nu arbetar han som sektionschef för programutveckling på Ericsson. Han har alltid varit ”i karriären” samtidigt som han alltid har haft en nyfikenhet att vilja testa sina gränser. Det har resulterat i en pingissatsning i unga år, en maratonsatsning när han närmade sig 40 års ålder och numera har han hittat tennis, även om löpningen fortfarande ligger honom varmt om hjärtat efter den avslutade elitsatsningen år 2014.

– Till slut började jag dala i tider och hade ingen utvecklingskurva längre. Då kunde jag inte längre hitta motivationen till att träna två gånger om dagen utan drog ned på löpsatsningen. 2014 tränade jag ungefär tio mil i veckan, var över 50 år och gjorde 2:47 på maran, berättar Fredrik som menar att han är en riktig tävlingsmänniska.

När Fredrik lade ned sin elitsatsning fick han också tid över och möjlighet att göra något som han drömt om länge – att skriva en roman. Nu såg han sin chans att placera sina erfarenheter från löpningen, sin träningsfilosofi, i ett nytt sammanhang där romanformen ger honom möjligheter att utforska sin träningsfilosofi i en ny kontext. Idén till handlingen i romanen kommer också från hans egen elitsatsning på maraton, och likt honom själv har huvudpersonen Johan en fallenhet för just maraton:

– Att Dömd att springa skulle utspela sig i ett fängelse kom jag på tack vare mitt eget löpband som jag köpt begagnat. Jag hade fått veta att det stått i fängelset i Hall. Det gav en idé – vad skulle hända om man fick möjlighet att träna på heltid, att ha det som sysselsättning, berättar Fredrik och snart var huvudpersonen Johan Dahlberg uppfunnen:

– Jag valde en huvudperson som var tio år yngre än jag själv när jag började elitsatsa med visionen att ta reda på hur bra han kan bli. Mitt mål var också att slå ett slag för långdistanslöpning i romanform.

Fredriks elitsatsning

När Fredrik berättar om sin egen elitsatsning är det svårt att undvika att dra de många parallellerna med huvudpersonen Johan. Fredrik har tagit sin egen träningsfilosofi och fiktivt testat den på Johan. Därför är det intressant att få höra mer om Fredriks egen satsning:

– Jag har alltid sprungit för att motionera och när jag var i 20-årsåldern kom astmamediciner som gjorde att jag helt plötsligt kunde börja springa obehindrat. Jag sprang lite motionslopp och satte upp mål. På 90-talet började jag springa lite mer och la in intervaller i träningen och 1998 hade jag målet att springa Midnattsloppet i Stockholm under 35 minuter, berättar Fredrik som gick i mål på 34:27 det året, avverkade Stockholm maraton på 3:05.36 samt sprang Lidingöloppet 30 km på 2:00.58.

Att Fredrik började elitsatsa kom sig av att han ställde upp i ett 10 000 m-lopp på Stadion och kom i kontakt med Hässelbytränaren Kent Clefberg. Året var 1999 och han hade samma år sprungit Stockholm marathon på 2:59.38 och sprang senare Lidingöloppet 30 km på 1:58.14. Han var då 36 år gammal. Sin snabbaste tid på Lidingöloppets tremil gjorde han 2006, 1:54.22, men sprang aldrig loppet när han var som bäst och maran har han sprungit två gånger under 2:30, första gången 2003 på 2:25.58 i Berlin Marathon och andra gången i London Marathon 2004 på 2:27.35.

– Jag kände att jag snabbt blev bättre och hela tiden sporrades av att få bättre tider, nya PB. Jag insåg också att jag kunde bli bättre än jag vad jag hade blivit i pingis, säger Fredrik som då beslutade sig för att utforska sina gränser inom långdistanslöpning och slutade i samma veva att spela pingis.

Fredrik började med sin elitsatsning när han redan kunde tävla i veteransammanhang, men att satsa på att slå veteranrekord var aldrig det som sporrade honom mest.

– På Berlin marathon vann jag M40-klassen och var tvåa i M40 i London Marathon. Jag har aldrig sprungit VM men det hade varit kul, säger Fredrik som blev sexa i den svenska seniormaratonstatistiken som bäst.

Stockholm Marathon 2004. Fredrik kom i mål på 2:35:09. Foto: Privat
Träningsfilosofi

Den stora skillnaden mellan Fredriks egen elitsatsning och fiktiva Johans satsning var att Fredrik hade närmade sig 40 år, hade familj med två små barn och ett chefsjobb på Ericsson. Han beskriver familjen som förstående och tillåtande men samtidigt ville han försöka tillbringa så mycket tid som möjligt tillsammans med dem.

– Jag insåg att det tog för mycket tid att ta mig till och från träningarna så jag skaffade ett löpband, som jag framför allt använde under vinterhalvåret. Dessutom kunde jag pressa mig själv mycket hårdare om jag sprang på band. Jag genomförde mycket av min träning tidigt på morgonen, före frukost, och gick upp klockan 5:15 för att hinna äta frukost med familjen efter träningen. Jag kunde köra hårda intervaller så tidigt och även långpass, berättar Fredrik.

På bara några år hade Fredrik i det närmaste tredubblat sin träningsmängd, från en mängd på sex till sju mil under slutet av 90-talet till mellan 15 och 16 mil under den period som Fredrik tränade som mest, mellan åren 2002 till 2007. På morgonen var det ungefär 15 km distanslöpning och ett kortare pass på mellan sex till åtta km på eftermiddagen. Onsdag morgon bjöd på snabbdistans, utomhus under sommaren och på löpband under vintern, intervallpass lördag morgon och ett cirka tre mil långt långpass på söndagar.

– Jag körde aldrig snabbhetsträning två dagar i rad och aldrig dagen efter ett långpass. Snabbdistansen var alltid 30 minuter i marafart och som bäst höll jag under 3:30 per kilometer. Tröskelträningen fungerade oerhört bra och det kändes inte så slitigt. Det var inte heller så motivationsmässigt jobbigt jämfört med hårda intervaller, beskriver Fredrik.

– Att jag körde långpassen på morgonen var för att jag tyckte att det var väldigt tufft att först göra olika aktiviteter på dagen såsom att storhandla och ha långpasset kvar till eftermiddagen. Det skriver jag om i Fri att springa när tränare Hansson berättar hur han först storhandlar och ska springa långpasset efteråt.

Träningen för romanernas huvudperson Johan är periodiserad och påminner mycket om Fredriks egna träningsveckor då han tränade som mest, även om Fredrik aldrig periodiserade träningen på samma sätt. Och likt Fredrik själv och enligt hans träningsfilosofi tränade även Johan före frukost.

– Jag tror att nyckeln för mig var att jag tränade före frukost och kroppen vande sig att springa på tom mage. För mig var det en hörnsten eftersom jag sedan åt frukost med familjen och hade ett vanligt jobb. En annan hörnsten tror jag var att äta direkt efter träningen, att få återhämtning direkt. När jag började träna med Kentas grupp övergick jag till att äta gröt till frukost. En begränsning i mitt eget träningsupplägg var sömnen och att mitt andra löppass som jag sprang under en fikapaus eller efter jobbet blev lite kortare. Jag vill komma upp i 20 mil i veckan men det gick inte. Jag tänker att jag kunde ha blivit ännu lite bättre om jag hade haft de förutsättningarna eller ha satsat på heltid, berättar Fredrik samtidigt som det lätt går att konstatera att fiktiva Johan har fått flera av de förutsättningar som Fredrik själv saknade.

– I Fri att springa fick Johan nya utmaningar med jobb och vardagsliv, sådant som han inte behövde bekymra sig om på samma sätt i första boken, säger Fredrik.


Utdrag ur Fri att springa, s 32:

”Det som var svårast var att klara av den tunga träningen ovanpå jobbet. På onsdagen var kvällspasset distanslöpning och på torsdagskvällen sprang han tio kilometersintervaller. Han utgick från Tantolunden, som låg nära Hornstull, och sprang längs vattnet på gång- och cykelbanan. Han njöt av att titta ut över Årstaviken medan han sprang, men det gick trögt och tiderna blev dåliga. Han visste inte heller riktigt om sträckan han körde sina repetitioner var längre eller kortare än en kilometer.

Det var tungt att behöva fundera på vad han skulle äta till middag på kvällarna och på fredagen kände han sig slutkörd, både fysiskt av träningen och mentalt av att han försökte komma in i jobbet. Han tvingade sig ändå att springa dubbla pass med femton kilometer distanslöpning. /…/

De sista femton månaderna i fängelset hade hans liv i stort sett bestått av att träna, äta, vila och sova. Nu bestod det av att träna, äta, jobba och sova. I slutet av den första veckan märkte han hur tungt det var.”


Träningsdagboken central

En central roll i böckerna har träningsdagboken. Lika viktig var den i Fredriks egen träning och han har noggrant dokumenterat sin träning.

– Om man vill bli bättre måste man ha en träningsdagbok. Den är jätteviktig. Där kan man se om man uppfyllt sina målsättningar med träningen och se långsiktiga trender. Man kan gå tillbaka och kanske förstå varför man har fått en skada eller gå tillbaka och titta hur man tränat inför ett lopp. Det ger struktur, säger Fredrik.

På samma sätt som Johan känner tillfredsställelse över att fylla i träningsdagboken, bocka av ett pass, är det för Fredrik:

– För mig var det en sporre att hålla i träningen. Jag kände mig lite duktig när jag fyllde i, säger Fredrik.

En annan av Fredriks reflektioner över vad som gör en löpare bra är regelbundenhet, kontinuitet i träningen och då menar han att det egentligen inte spelar så stor roll vilka träningspass man genomför.


Nedan följer ett exempel ur Fredriks träningsdagbok och ur fiktiva Johans träning. Båda utsnitten illustrerar en tuff vecka, ca en månad innan London Marathon.

DagUr Fredriks träningsdagbokUr Johans träningsdagbok
Mån morgonDistans 15 km på 1.14.08. 4.57 per km.Distans 15 km ca 4:15 per km.
Mån emDistans 11 km på 54.30. 4.57 per km.Distans 15 km ca 4:15 per km.
Tis morgonSnabbdistans i 30 minuter i 3.27-fart (8,70 km). Totalt 15,9 km.45 minuter snabbdistans på löpband i 3.15/km (13,5 km). Totalt 20,5 km.
Tis emDistans 12 km på 58.10. 4.51 per km.Distans 15 km ca 4:15 per km.
Ons morgonDistans 15 km på 1.08.57. 4.36 per km.Distans 20 km ca 4:15 per km.
Ons emDistans 12 km på 56.30. 4.43 per km.Distans 15 km ca 4:15 per km.
Tors morgonBackträning. 10 backlöpningar på en minut i en brant backe med jogg tillbaka. Totalt 15 km.
14x1000m i 3.00 per km med 1½ minuts distanslöpning mellan varje. Totalt 26 km.
Tors emDistans 10 km på 48.04. 4.48 per km.Distans 15 km ca 4:15 per km.
Fre morgonDistans 15 km på 1.07.40. 4.31 per km.Distans 15 km ca 4:15 per km.
Fre emDistans 12 km på 58.00. 4.50 per km.Distans 15 km ca 4:15 per km.
Lör morgonSnabbhet på löpband. Uppvärmning och stegringar i 4 km. 10 km på 34.10. Nedjogg i 3 km.30x200m på 30s med 200 m distanslöpning mellan varje. Totalt 19 km.
Lör emVilaDistans 15 km ca 4:15 per km.
Sön morgonLångpass 30 km på 2.32.34. 5.05 per km.Långpass 32 km. Långsam fart i 24 km. Sedan ökande fart, från 3.45 per km till 3.15 per km de sista två km.
Volym180 km237 km

Relationen aktiv – tränare

I romanerna växer relationen mellan Johan och kriminalvårdaren Hansson, som blir hans tränare, fram. De diskuterar löpning, Hansson lär ut och Johan vill lära. Mästare och lärling. Fredrik är både Johan och Hansson på samma gång, samtidigt som han har hämtat godbitarna från hur andra tränare agerar.

– Hansson har fått vara lite gåtfull och kryptisk ibland så att Johan får komma på saker själv och göra sina misstag. Jag har även hämtat en del aspekter från arbetslivet, bland annat karaktären Sara i andra boken och att det finns otroligt många duktiga kvinnor på arbetsplatserna, säger Fredrik.

Under flera år har Fredrik dessutom varit tränare i Turebergs FK, bland annat för att hans eget barn började med friidrott. Han stannade kvar som tränare i tio år men avslutade träningsuppdraget hösten 2018.

Blir det en tredje bok?

Läsandet har alltid spelat en viktig roll för Fredrik, liksom den gör för Johan i böckerna, och Fredrik berättar att han alltid har velat skriva en bok. Med samma målmedvetenhet som han antog elitlöpning dedikerade han skrivandet. Den första boken skrevs under en sommarsemester, några timmar per dag – dock inte på morgonen som löpträningen utan på eftermiddagarna avslöjar han.

– Det var både roligt och svårt. Jag gjorde en struktur med små punkter som jag skulle komma fram till. Jag skulle aldrig kunna påbörja ett projekt utan struktur. När jag hade skrivit 100 sidor och jag kände att jag fortfarande hade mycket kvar att berätta visste jag att det skulle bli en roman, säger Fredrik som även beskriver att han fått göra mycket research.

Processen med förlaget hade också sin gilla gång och knappt två år efter att han påbörjat projektet gavs debutromanen Dömd att springa ut.

Att det blev en uppföljare berodde på att det fanns fler erfarenheter att berätta om. I den andra boken Fri att springa blir även Johans relationer till andra människor, framför allt arbetskamraten Sara, mer framträdande och Fredrik menar själv att det blev mer ”roman” av den. Om det blir ytterligare en roman om Johan återstår att se, men fortfarande finns bland annat erfarenheterna från att pussla ihop en elitsatsning med familjeliv eller andra aspekter som överträning, skador med mera kvar att berätta om.

– Jag har ingen färdig bokidé men jag har en skiss för en tredje bok. Sedan är det en fråga om jag vill göra den eller skriva en helt ny bok, men jag kommer att skriva något, absolut, avslutar Fredrik som också berättar att han numera även är ute och föreläser om såväl sitt författarskap som löpträning på bland annat bibliotek, arbetsplatser och idrottsföreningar.

Löparlivet tackar för pratstunden och önskar Fredrik lycka till med framtida skrivande och det nyväckta intresset för tennis!

Dela artikeln:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *