Framtidshoppet Emilia Lillemo siktar på medalj på U20-EM

Förra året debuterade Emilia Lillemo, Täby IS, på 3 000 m hinder med bravur och var femte bästa svenska på distansen samt toppade årsbästalistan på 2 000 m hinder i F19. De första loppen för säsongen i år har resulterat i personliga rekord på 1 500 m och 3 000 m samt kval till U20-EM på 3 000 m hinder med 18 sekunders marginal. Möt denna spännande framtidslöpare som siktar mot toppen.

Text: Jessica Österberg/Löparlivet

Bilden ovan är från JSM 2018, 2 000 m hinder, där Emilia tog guld. Foto: Deca Text&Bild


Ett av säsongens stora mål för Emilia Lillemo, Täby IS, är U20-EM i Borås den 18-21 juli. Redan i första loppet på 3 000 m hinder klarade hon kvalgränsen på 10:45 med drygt 18 sekunder i ett kvallopp till Lag-SM den 2 juni i Huddinge. Emilia berättar för Löparlivet att hon blev uttagen direkt efter loppet:

– Det skedde snabbt men det är skönt att bli uttagen tidigt så att vi kan lägga upp säsongen efter det, säger 19-åriga Emilia.

Under kvalet till Lag-SM var det helt klart Emilias mål att springa under kvaltiden till U20-EM:

– Jag var inställd på att klara kvaltiden. Jag skulle öppna lugnt men första kilometern gick på 3:20, för fort egentligen, men min känsla var att jag sprang jämnt hela loppet även om det uppenbart blev lite snabbt i början. Jag sprang loppet ensam och det är skönt när det är hinder eftersom annars ska alla andra också över hindren samtidigt. Det var skönt att det blev ett kontrollerat lopp, säger Emilia som också låter Löparlivet veta att målen inför U20-EM är betydligt högre satta, något som vi återkommer till lite senare.

INFO Emilia Lillemo
Född: 2000
Bor: Täby
Klubb: Täby IS
Tränare: Richard Edman
Distans: medel/lång/hinder
Personliga rekord: 800 m 2:22.30 (-16), 1 500 m: 4:37.77 (-19), 3 000 m 9:50.51 (-19), 1 500 mH 4:59.76 (-18), 2 000 mH 6:47.54 (-18), 3 000 mH 10:26.51 (-18)
Nordiska mästerskapen U20 2018. Foto: Deca Text&Bild
Från konståkning till löpning

Emilia är relativt ny inom löpningen och har på kort tid etablerat sig i toppskiktet, trots sin unga ålder. 2018, som var hennes första riktiga säsong på hinder, toppade hon årsbästalistan i F19 på 2 000 mH och tog hon sig upp på femteplats av svenskorna i årsbästalistan på 3 000 mH – på seniornivå.

Likt många andra barn testade Emilia många olika idrotter i unga år innan hon fastnade för konståkning. Konståkning tränade och tävlade hon i nio år, fram till 2016 när hon som 16-åring istället valde att satsa på friidrott. Tack vare konståkningen tränade hon allsidigt och byggde styrka, explosivitet och smidighet något som Emilia själv tror har gjort att hon passar bra för hinderlöpning. Att hon började med löpning var från början ett sätt att komplettera konståkningen med konditionsträning.

– När jag var 15 år började jag springa i en av Täby IS motionsgrupper en gång i veckan. Jag märkte ganska snart att jag var bra och efter ett tag sprang jag ifrån de flesta andra. Ledaren frågade om jag ville tävla och efter ett halvår i motionsgruppen började jag i en ny grupp som var inriktad mot träning och tävling i friidrottens olika grenar, berättar Emilia.

I den nya träningsgruppen, som Emilia kallar arenagruppen, kände hon inte riktigt att hon fick ut det hon ville av träningen. Träningen var, beskriver hon, inriktad mot sprint, hopp och kast medan hon själv kände att medel- och långdistans lockade. Trots det tävlade hon på olika distanser upp till 800 m och det viktigaste av allt var att hon kände sig tillhörande i ett friidrottssammanhang:

– Det var genom arenagruppen jag hittade in i friidrotten tack vare att jag fick vänner och hade kul. Samtidigt kände jag att om jag skulle utvecklas och bli bättre behövde jag en kunnig tränare och få träna med andra som satsar på samma sak. Jag behövde fokus i träningen och jag kom i kontakt med Richard Edman för två år sedan, och sedan dess har vi haft ett bra samarbete, säger Emilia och fortsätter:

– Jag var skadad när Richard började hjälpa mig och hade haft problem med hälsporren i ett år. Jag hade testat allt för att bli bra; akupunktur, rullat golfboll under foten, stötvåg med mera men inget hjälpte. Jag fick till slut tips av en sjukgymnast på Bosön om en strumpa som man har på sig under natten som flexar senan när man sover. Efter två till tre veckor försvann problemen, berättar Emilia.

Samarbetet med tränaren Richard tycker Emilia har fungerat jättebra under de två åren och hon känner en tacksamhet att han tagit henne under sina vingar.

– Han lägger ned otroligt mycket tid trots att han har många aktiva både i Löpargymnasiet och i Täby IS. Han är med på all kvalitetsträning, säger Emilia som till hösten börjar på ett nytt jobb efter att ha tagit studenten från Viktor Rydberg gymnasium 2018.


I Stafett-SM 2019, 3x800m K22, tog Täby IS guld. Foto: Deca Text&Bild

Om jag håller mig hel och kan träna på kommer resultaten att komma tänker jag. Jag har insett värdet i att träna smart. Många som tränar smart, håller sig skadefria och tränar på bra har lyckats nå toppen.

Emilia Lillemo
Elitsatsning på hinder

Efter att Emilia blivit kvitt problemen med hälsporren sommaren 2017 kunde hon under Richards vägledning börja träna löpning igen, men hon beskriver att det trots det inte blev särskilt mycket löpning eftersom hon hade en del skadekänningar i början. Det var ändå under den här perioden som den seriösa löparsatsningen inleddes.

– Jag sprang tre gånger i veckan, kroppen tålde inte mer. Jag körde intervaller och tröskelträning, ingen distans alls men jag körde alternativträning på crosstrainer och styrka. Det var väldigt kul att få fler att träna tillsammans med. Sommaren 2018 fick jag ett lyft efter att ha börjat med lite distans och ökade mängden. Hösten 2018 sprang jag ungefär tre till fyra gånger i veckan, berättar Emilia som våren 2019 har ökat mängden ytterligare och springer numera cirka fem mil i veckan.

– Jag värdesätter att hålla mig hel och har tagit saker långsamt. Även om jag vill köra på så har Richard lugnat ned och bromsat. Jag brukar tänka på att jag var skadad i ett år, hälsporre, och höll på att bli galen när jag inte fick springa. Om jag inte tar det långsamt kommer jag att bli skadad igen. Om jag håller mig hel och kan träna på kommer resultaten att komma tänker jag. Jag har insett värdet i att träna smart. Många som tränar smart, håller sig skadefria och tränar på bra har lyckats nå toppen, förklarar Emilia.

Är det någon speciellt du tänker på eller speciella löpare som inspirerat dig i dina tankar om träning?

– Eftersom jag är halvnorsk, min mamma är norska, är det extra kul att följa de norska löparna Ingebrigtsen. Jag har tittat på tv-serien och lyssnat med poddar med pappan (Gjert Ingebrigtsen). Det är kul att de kan bryta den afrikanska dominansen inom medel- och långdistans. En annan löpare som jag inspireras av är Emma Coburn som tog OS-brons 2016 på 3000 m hinder och kan utmana de afrikanska löparna. Jag vet inte hur hon tränar i detalj men men hon är en sådan som har tränat kontinuerligt och då har resultaten kommit.


Att det blev 3 000 m hinder beror dels på att jag tycker att det är den roligaste sträckan att springa och att det är en teknikgren gör träningen rolig, dels också för att jag tror att det är den gren jag kan bli bäst på.

Emilia Lillemo
Mot OS 2028

Eftersom Emilia långsamt har stegrat träningen har uppbyggnaden vintern/våren 2019 bestått av ett till två intervallpass där hon har försökt att arbeta upp tiden som hon arbetar högintensivt, ett tröskelpass – till exempel 3x9min, 12-10-8min, 2x15min – ett skivstångspass och ett pass med bålstyrka och prehabövningar. Därtill kommer två distanspass och två till tre crosstrainerpass.

– I april/maj började vi med banpass för att få upp snabbheten. Vi körde till exempel intervaller på 300 eller 400 m, berättar Emilia.

Att det blev satsning på 3000 m hinder beror helt enkelt på att Emilia både hade fallenhet för det och att hon gillar distansen och loppen där det händer något.

– Att det blev 3 000 m hinder beror dels på att jag tycker att det är den roligaste sträckan att springa och att det är en teknikgren gör träningen rolig, dels också för att jag tror att det är den gren jag kan bli bäst på, säger Emilia.

Det är tydligt att Emilia har ett enormt driv och vilja att lyckas. Det har också gjort att hon har högt uppsatta målsättningar.

– Jag har nog alltid haft ett driv om att utvecklas, att bli bra på något och se hur långt jag kan nå. Jag vill ta reda på var min gräns är. Jag vill bli bäst, säger Emilia som också berättar att hennes långsiktiga mål är att nå världseliten och ser framför sig att bli uttagen till OS 2028.

Terräng-SM på Öland 2018. Foto: Deca Text&Bild
Duktig terränglöpare

Även om Emilia är relativt ny i löpningen har hon redan meriter som få. 2018 sprang Emilia 3000 m hinder första gången i danska Hvidovre under Nordiska juniorlandskampen och slutade tvåa på tiden 10:26.51. På JSM 2018 i F19 vann hon 3 000 m på 10:01.36 och 2 000 m hinder på 6:47.54. 1 500 m sprangs på 4:43.17 under Världsungdomsspelen, vilket också ledde till vinst i F19. Under terräng-SM på Öland sprang hon dessutom hem guld på 4 km i F19.

– Jag var lite nervös inför SM på Öland. Året innan hade jag vunnit i F17 så jag kände lite press och ville vinna igen, lite för att visa för mig själv att det inte bara var en engångsgrej utan att jag kan vinna flera gånger. Terräng är kul som omväxling och uppbyggnad, säger Emilia som också blev uttagen att springa JNM i Reykjavik i november 2018:

– Banan var lerig och svårsprungen. Jag slutade femma, men det som var roligast var att mina träningskompisar Vera Sjöberg och Linnea Sennström också var uttagna, berättar Emilia.

Banan var lerig och svårsprungen. Jag slutade femma, men det som var roligast var att mina träningskompisar Vera Sjöberg och Linnea Sennström också var uttagna.

Emilia Lillemo

Medaljförhoppningar på U20-EM

Efter det stora lyftet och den fantastiska säsongen 2018 ser Emilia med tillförsikt fram emot sommarens tävlingar. Emilia har visat att hon har en positiv formkurva genom de lopp som hon har sprungit 2019, bland annat tidigare nämnda hinderlopp, personligt rekord på 1 500 m på 4:37.77 under Bauhausgalans förtävlingar och personligt rekord på 3 000 m på 9:50.51 på SAYO. Och inte minst kval till U20-EM redan under första hinderloppet för säsongen.

– Jag känner att jag borde kunna springa snabbare eftersom loppet var kontrollerat. Träningen har gått bra och utan uppehåll i två år. Jag känner att jag har blivit uthålligare och jag har kört lite mer hinderteknik. Jag bör ha kapacitet att springa bättre än 2018, i alla fall tio sekunder snabbare. Mitt mål är att springa under 10:15, säger Emilia med beslutsamhet i rösten.

– U20-EM är sommarens stora mål och jag vill ta medalj, men jag försöker tänka att jag framför allt ska ha kul. Jag ser verkligen fram emot att det blir ett mästerskap på hemmaplan. Först kommer jag att fokusera på försöksloppet för att ta mig till final. Jag ska försöka lära mig så mycket som möjligt eftersom det här är något helt nytt för mig och jag kommer att tävla mot Europas bästa juniorer. Det är fortfarande tidigt på säsongen men några har årsbästa på 10:20 och ett tiotal på 10:20 till 10:30. Jag tror ändå att det är möjligt ta medalj om jag får ett bra lopp, men det kommer att bli tufft, avslutar Emilia.

Löparlivet tackar för den trevliga pratstunden och önskar Emilia lycka till med sin framtida satsning och hoppas att hon når sina mål på U20-EM i Borås!

Dela artikeln:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *