U23-EM på ”hemmaplan” för löparlöftet Emil Danielsson

Hur är det att vara son till den nuvarande svenska rekordhållaren på 10 000 m? Löparlivet träffar den lovande spårvägenlöparen Emil Danielsson som just nu laddar inför J23-EM i Gävle där han kvalat på både 1 500 och 5 000 m, och väljer att springa 5 000 m.

Text: Jessica Österberg

Bilden ovan är från DL på Station 2019. Foto: DECAText&Bild

En fråga som man kan tro att Emil Danielsson är väldigt trött på att höra är om han går i sin pappas fotspår. Jonny Danielsson, Emils pappa, är nuvarande svensk rekordhållare på 10 000 m med vad som förefaller vara den oslagbara tiden 27:55.74, taget 1989 på en friidrottsgala på Södertälje IP.

– När jag var liten tänkte jag alltid att jag skulle ta pappas rekord. Jag har alltid får höra om hans karriär och om det 10 000 m-loppet, men han säger själv att han är mer nöjd med sin prestation på 5 000 m. Han var ju nära att slå rekord på 5 000 m också, konstaterar Emil som verkligen visar att han går i sin pappas fotspår genom att själv satsa på 5 000 m i kombination med 1 500 m.

(red anm: Jonny har sex SM-guld på 5 000 m från 1987 och alla år mellan 1989 till 1993, SM-guld på 10 000 m från 1993, SM-guld i halvmaraton från 1993 och fem individuella SM-guld i terräng. Han har varit uttagen till VM tre gånger och tog sig till final 1993 där han slutade 12:a och han blev tia i finalen på 5 000 m vid OS i Seoul 1988. Hans bästa tid på 5 000 m är 13:20.29 från 1988)


INFO Emil Danielsson
Född: 1997
Bor: Stockholm
Klubb: Spårvägens FK
Tränare: Patrik Tjärdal
Distans: medel/lång
Personliga rekord: 800 m 1:53.42 (-16), 1 500 m 3:45.42 (-16), 3 000 m 8:05 (-18), 5 000 m 14:11.12 (-19)
Nordenkampen 1 500 m 2019.

Jag körde en del rullskidor, bland annat som långpass, under tiden på Löpargymnasiet, och fick till en del mängd men samtidigt missade jag specifik styrka och skidintervaller. Jag var stark kapacitetsmässigt men låg efter i bland annat stakningen och det är inte lika kul när man inte får ut allt av sin kapacitet.

Emil Danielsson
Skidåkare av hög klass

Emil är likt sin far uppväxt i Dalarna och började tidigt med idrott där han kombinerade skidåkning med löpning, även om pappa Jonny kom in i löpningen i 20-årsåldern. Det var i första hand skidåkning som gällde för Emil i tidig ungdom med fullspäckade tävlingsprogram under vinterhalvåret och några mindre terränglopp under sommaren.

– Det fanns tyvärr inte så många tävlingar i Dalarna sommartid. Lidingöloppet var däremot en höjdpunkt under året som vi alltid åkte på, eftersom jag kommer från skidåkningen passade terränglöpning mig bra, säger Emil och Lidingöloppets resultatlistor kan vi se resultat redan från 2004 i P7. Från 2014 och 2015 har Emil en vinst respektive andraplats i juniorloppet.

– Jag körde JSM i skidor sista året som 18-åring och valde sedan att satsa helt på löpning, berättar Emil som redan under högstadiet hade valt löpning före skidorna genom att söka till Löpargymnasiet i Sollentuna.

En anledning till att Emil lade skidorna på hyllan var att han inte kände att det gick att kombinera skidor och löpning och bli bra på båda:

– Jag körde en del rullskidor, bland annat som långpass, under tiden på Löpargymnasiet, och fick till en del mängd men samtidigt missade jag specifik styrka och skidintervaller. Jag var stark kapacitetsmässigt men låg efter i bland annat stakningen och det är inte lika kul när man inte får ut allt av sin kapacitet, säger Emil och fortsätter berätta att skidkarriären inte gick helt som han ville under slutet av högstadiet vilket också var en anledning till att han ville satsa på löpning istället, även om skidkarriären tog fart igen efter högstadiet.

– Jag kände också att jag ville ha folk att träna löpning tillsammans med och det hade jag inte i Dala-Järna. Jag hade bestämt mig ganska tidigt under högstadiet att jag skulle söka till Löpargymnasiet, förklarar Emil.

Att Emil sökte sig till löpning och Löpargymnasiet berättar pappa Jonny inte var något han opponerade sig emot men såklart stöttade, även om han också påpekar att han inte försökte påverka valet i någon riktning.

– Jag har haft mycket skoj inom löpningen och fått uppleva mycket. Samtidigt vet jag att det är tufft och inte allt enkelt, men jag har själv alltid trivts med tillvaron. Om Emil känner likadant tycker jag att det är kul, säger Jonny.

Lidingöloppet juniorlopp 2014. Vinst för Emil Danielsson. Foto: DECA Text&Bild

Helhet i livet

Efter de tre åren på Löpargymnasiet satsade Emil på JVM sommaren 2016 där han sprang försök på 1 500 m. Till hösten flyttade han till USA för att prova sina vingar på University of New Mexico och kombinerade universitetsstudier med löpning läsåret 2016/17:

– Jag var sugen på att testa och det var både tufft och lärorikt. Första terminen var det tufft att anpassa sig, med tuffare träning och allt runtomkring. Till våren, efter den första terminen, fick jag ut det jag gjort träningsmässigt under hösten och jag är nöjd med mina resultat det året, säger Emil som fortsätter berätta att både terräng- och inomhussäsongen var tung men under våren var han åter nere på personbästatider, vilket innebär 3:46 på 1 500 m och 14:16 på 5 000 m.

Efter ett år i USA hade Emil kommit till insikten att han trivdes bättre i Sverige, vilket gjorde att han flyttade hem och började studera maskinteknik på KTH. Nu har han gått två år av den femåriga utbildningen. I samtalet framkommer också att Emil har högt satta krav på sig själv men att han periodvis måste tvinga sig själv att lätta på sina egna högt satta prestationskrav:

– Periodvis är det en perfekt balans mellan studier, träning och återhämtning, men det kan vara tungt i tentaperioder och då kan jag känna mig lite trubbig när jag ska köra tuffa pass. Det är bara ett par gånger per termin så vi försöker styra träningen för att få bästa möjliga balans då, berättar Emil.

– Det är viktigt att bestämma innan vart mitt fokus ska vara. Ibland kan jag behöva prioritera ned en kurs eller hoppa över någon föreläsning, men jag har lätt att läsa in och plugga själv, tillägger Emil.


Tredjeplats på Terräng-SM 2018 4 km. Foto: DECA Text&Bild

Jag kan tycka att det är en fördel och kan tänka att om han (pappa Jonny Danielsson) blivit bra så kan jag också det. En annan fördel är att han har mycket erfarenhet och har varit på alla mästerskap som jag vill till. Det är också kul och värdefullt att veta hur han tränade. Han började med löpning i den ålder jag är i nu efter att ha hållit på med orientering och längdskidor.

Emil Danielsson
Fördel att ha en pappa med gedigen löparerfarenhet

När Emil kom tillbaka från USA valde han att byta från moderklubben Dala-Järna IK till Spårvägens FK. Många, förklarar Emil, trodde att jag var spårvägare långt tidigare eftersom jag hade tränat med klubben länge och åkt med dem på tävlingar. Dessutom var hans tränare Patrik Tjärdal spårvägare, och deras samarbete sträcker sig tillbaka till 2013, precis innan Emil började på Löpargymnasiet.

– Patrik skriver alla träningsprogram åt mig och vi har ett väldigt bra samarbete. Pappa är också väldigt intresserad av hur jag tränar och är med på nästan alla tävlingar i Sverige, så det blir såklart mycket snack mellan oss också. Sedan vet alla speakers om vem min pappa är så det brukar jag alltid få höra på tävlingar.

– Men jag tycker inte det är jobbigt, tillägger Emil.

Tycker du att det är en fördel eller nackdel att utöver en tränare ha sin pappa att diskutera träning och tävling med?

– Jag kan tycka att det är en fördel och kan tänka att om han blivit bra så kan jag också det. En annan fördel är att han har mycket erfarenhet och har varit på alla mästerskap som jag vill till. Det är också kul och värdefullt att veta hur han tränade. Han började med löpning i den ålder jag är i nu efter att ha hållit på med orientering och längdskidor, berättar Emil.

Är det några speciella frågor du brukar vända dig till din pappa med när det kommer till din löparkarriär?

– Ja, jag brukar fråga hur han gjorde i vissa lägen och hur han tänkte i sin löparkarriär. Men det är Patrik som jag har huvuddiskussionen om träning, tränings- och tävlingsplanering med. Sedan är pappa såklart nyfiken på träningen och kommer gärna med småtips, säger Emil och Jonny intygar att han inte lägger sig i träningsupplägget.

– Jag vill inte lägga mig i för mycket utan försöker hålla lite distans. Träningen fungerar bra för honom och han har egentligen gått framåt varje år. Han har alla chanser att utvecklas, bara han håller sig hel och frisk, säger Jonny.

– För egen del är jag väldigt friidrottsintresserad och det är kul av den anledningen att åka runt på tävlingar i Sverige, och det är extra kul när Emil startar. På tävlingarna träffar jag en del folk som höll på samtidigt som en själv, och många av dem har barn som tävlar nu, tillägger Jonny.


Finnkampen 2018 5 000 m. Fr v: Suldan Hassan, Emil Danielsson och Amanuel Gergis. Foto: DECA Text&Bild
Framgångsåret 2018

Sedan Emil landat i Sverige efter året i USA har träningen gått framåt och framgångarna hopar sig, trots att han sommaren 2017 missade kval till U23-EM eftersom han fick problem med en vad. Till terrängsäsongen hade vaden rehabiliterats och satsningen gick mot kval till terräng-EM, något som dock inte lyckades.

– Målet var ändå att få till en bra grundträning och jobba med basen samt få till några tävlingar, och det lyckades jag med. 2018 var det inget juniormästerskap att satsa mot, utom VM men då krävdes ett rejält pers och det var därför inget mål i sig. Ett mål var däremot att placera mig högt på SM och att springa i Finnkampen, och det var väldigt kul att få göra, berättar Emil som tycker att 5 000 m på Finnkampen 2018 var det absolut bästa minnet från det året.

Terräng-SM 2018 blev ytterligare en lyckad historia för Emil. När säsongsvilan efter SM och Finnkampen var över började förberedelserna för den annalkande terrängsäsongen.

– Jag kände mig stark på klassiska löppass och gräsintervaller på Gärdet med klubben var nyckelpass inför terräng-SM. Jag visste att jag var i bra form men trodde inte att jag skulle ta medalj. Jag hade snarare trott att David Nilsson skulle ta bronset. Det kändes stort att vara så nära Robel Fshia och Napoleon Solomon i mål. Det kändes nog större än att ta medalj på SM 5 000 m, säger Emil.

Trots att Emil tävlat ganska flitigt och har kunnat träna på bra har han haft lite småkänningar och småskador under tiden. Utöver den nämnda vaden har han det senaste året haft lite problem med plantar fasciit, något som han har lärt sig hantera.

– Det går i vågor hur mycket det känns. Det är relativt lindrigt och går att hålla i schack med prehabövningar, massage och andra åtgärder samt med hjälp av naprapat och sjukgymnast. Vid tuffare pass brukar jag tejpa foten för att avlasta den. Det är ingenting som stoppar mig utan mer något jag måste tänka på att underhålla, förklarar Emil.

Hur träningen bedrivs är inget som begränsas av plantar fasciit i Emils fall och han ligger på en veckomängd mellan tio till 14 mil. Träningsupplägget, beskriver Emil, som klassiskt med en blandning av distans, tröskelpass, långintervaller och teknikpass. Något som sticker ut är att han utöver långpasset, som brukar ligga runt 25 km, även kör ett längre pass på onsdagar på cirka 18 till 22 km.

– Jag är nöjd med träningsupplägget och det fungerat bra för mig, säger Emil och berättar om ett av favoritpassen som kördes under våren:

– 8×1000 m med snitt fart 2:55 och 60 till 90 sekunders vila vid Djurgårdskanalen.


Lag-SM 2019. Vinst för Emil på 1 500 m före Suldan Hassan. Foto: DECA Text&Bild

Det är lite ovisst hur jag står mig i konkurrensen och har pers ganska långt ned på listan. Jag har dock högre ambition än persen indikerar.

Emil Danielsson
JEM på hemmaplan

2018 var ett verkligt framgångsår för Emil, men 2019 har inte varit mycket sämre det heller. Bara för ett par veckor sedan visade Emil en mycket stark avslutning på 1 500 m under Lag-SM där han vann före Suldan Hassan och tog tillsammans med laget brons.

– Det var ett extremt långsamt lopp men jag hade pigga ben inför sista varvet. Det kändes som en bra indikator inför JEM, säger Emil.

Nu återstår endast några tuffa pass och sista förberedelser. JEM i Gävle är ett långsiktigt mål, som sattes redan efter hemkomsten från USA, men jämfört med andra mästerskap har inte målet ”bara” varit att kvala utan också kunna fokusera på mästerskapet i sig och att där göra ett bra lopp. Emil är dessutom i den lyxiga sitsen att han kvalat in på både 1 500 och 5 000 m och har haft möjlighet att välja distans. Emil berättar att han har valt 5 000 m på JEM eftersom han tror att han har bäst kapacitet att göra en bra insats på den distansen.

– Det är lite ovisst hur jag står mig i konkurrensen och har pers ganska långt ned på listan. Jag har dock högre ambition än persen indikerar, säger Emil.

– Det är kul att Emil tog sig dit ganska lätt. Tävlingarna är mer spännande nu än när jag själv höll på. Nu kan jag inte påverka något och det gör det mer spännande, säger Jonny.

– Jag ser verkligen fram emot EM eftersom det i princip är på hemmaplan. Gävle ligger inte långt från Dala-Järna, avsluta Emil och tillägger att han även siktar mot SM och Finnkampen 2019.

Löparlivet tackar Emil för det intressanta samtalet och önskar all framgång på det stundande JEM i Gävle!


INFO JEM-U23 Gävle 11-14 juli 2019
Info
Tidsprogram
Dela artikeln:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *