Curt Högberg – summering och introduktion till tidigare artiklar

Löparlivet har under våren publicerat två omfattande intervjuer med Curt Högberg, här kommer en summering av dessa men också vad som senast har hänt inom ett projekt som Curt varit verksam inom. Detta är en introduktion till de tidigare artiklarna men också med ett par nyheter för dig som redan har läst dem.

Under våra pratstunder har Curt Högberg lyckats förmedla ett perspektiv på friidrotten och den långsiktiga utvecklingen av friidrotten som är näst intill unikt. Över 50 år av erfarenheter finns samlade hos denna spännande individ. En central fråga som Curt återkommer till under sina år inom föreningslivet, inom det svenska förbundet och sitt arbete internationellt är hur det kan vara möjligt att svensk friidrott tappar hälften av sin ungdomsbas, och att det i stort sett passerar i tysthet? Han kan inte förstå varför Förbundsledningen fortfarande inte tar de krafttag som behövs för att vända den negativa trenden.

– Perspektivet och frågorna borde vara av intresse för alla som är engagerade i Svensk Friidrotts framtid, säger Curt.

I den första intervjun berättar Curt om sin väg in i friidrotten som lovande medeldistanslöpare och hans väg genom föreningslivet där han utöver coach och ”springande coach” i Lidingös lag i den tongivande Dagbladsstafetten också blev ordförande i IFK Lidingö under två perioder. Den första perioden varade under 1980- och 90-talen och samtalsämnena berör bland annat hur IFK Lidingö tillsammans med skolan startar ”Lidingö-OS”, startar ett nytt friidrottsgymnasium och starten av det första ”Lilla-loppet”, Lilla Lidingöloppet. Han beskriver också de enorma ideella insatser som ligger bakom utvecklingen av Lidingöloppet. Curt berättar att Friidrottsförbundet saknade intresse och nyfikenhet för det växande löparintresset på motionsnivå. Istället förklarar Curt hur han med flera fick kämpade mot förbundets allt högre beskattning av de nya ”joggarna”. Frågan drevs så långt att det till följd av detta diskuterades att lägga i alla fall Lidingöloppet utanför föreningens verksamhet och därigenom utanför förbundet.

Under den andra ordförandeperioden berättar Curt om hur man lyckades utveckla föreningen från 300 till 1 500 medlemmar under loppet av sex till sju år.

– Det är inga problem att skapa en större friidrott. Om man vill vara något för många så får man också många som hjälper till och mer resurser, fyra till fem gånger mer i Lidingös fall. Kanske finns något att lära från Lidingös erfarenheter?, säger Curt.

Vår tradition är en stor styrka, men framtiden och utvecklingen kommer inte av att titta bakåt. Vår organisation är ganska omodern och lyckas inte konkurrera med andra idrotter och fritidssysselsättningar. För att åstadkomma verklig utveckling krävs en organisation med professionell ledning, ett hårt och envetet arbete där utvecklingsaspekten hela tiden står högst på dagordningen.

Curt Högberg

Under intervjuerna betonar Curt flera gånger vilka stora möjligheter han tror friidrotten har i dagens samhälle med den rådande hälso- och träningstrenden:

– Vår tradition är en stor styrka, men framtiden och utvecklingen kommer inte av att titta bakåt. Vår organisation är ganska omodern och lyckas inte konkurrera med andra idrotter och fritidssysselsättningar. För att åstadkomma verklig utveckling krävs en organisation med professionell ledning, ett hårt och envetet arbete där utvecklingsaspekten hela tiden står högst på dagordningen.

I början av 2000-talet tillfrågades Curt av Förbundsstyrelsen om att göra en förstudie för en diskussion om Friidrottens regionala organisation inför Årsmötet. Curt beskriver att han av avsaknad av en nulägesbeskrivning av svensk friidrott tar fram en egen genom en djupdykning i några av distrikten där han tar hjälp av ledare inom distrikten. Tillsammans gjorde man en kartläggning av friidrott i varje kommun, antal aktiva i olika årskullar och hade diskussioner med föreningsledarna i distrikten.

– En ny bild trädde fram, av hur många friidrottare vi tappade redan från 13 till 14-årsåldern och hur få juniorer vi hade. Antalet tonårsaktiva hade minskat med 35 procent under de senaste tio åren. Sedan dess har fallet ökat med ytterligare tio till 15 procent, påpekar Curt.

Intressant är att Curt beskriver att han några dagar innan årsmötet den gången blir ombedd av Förbundet att inte redovisa problemen på ungdomssidan i all dess tydlighet.

När Curt ett år senare blev invald i Förbundsstyrelsen tog han initiativ till en professionell attitydmätning hos tonåringar. Attitydmätningen gjordes tillsammans med Brittiska Friidrottsförbundet 2005.

– Resultatet av studien bekräftade arbetet i distrikten och satte fler siffror på saken. Nästan alla friidrottar i skolan, 15 procent har provat friidrott i en förening, men slutar i snitt efter bara två år. Nu när de får frågan och är 17 till 19 år är det bara en procent som håller på. Det viktigaste för att vilja fortsätta med friidrott är att de själva får bestämma sin ambitionsnivå och får utöva idrotten ihop med kompisar och familj, något de inte tror att de får i föreningarna. 22 procent sa att de ägnade sig åt egen regelbunden löpträning, sammanfattar Curt.

Även om Svenska friidrottsförbundet fortfarande var ointresserade fanns intresse i Europeiska Friidrottsförbundet, som var medfinansiär. Bilden var densamma i England och det slutade med att Curt under ett halvt år kom att vara en del av ett team från McKinsey i London som hade uppdraget från IAAF och EAA att kartlägga läget och utvecklingen för friidrotten i Europa. Även det arbetet bekräftade bilden att intresset för arenafriidrott i Europa långsamt faller, men att intresset för löpning fortsatte att öka. Samtidigt som många andra idrotter, inte minst ekonomiskt, utvecklas oerhört kraftigt.

Curt kommer hela tiden tillbaka till ungdomars och speciellt tonåringars betydelse för friidrottens framtid. Han berättar bland annat om mötet med en norsk professor som beskrev friidrotten som en restpost från industrialismens dagar:

– På den tiden jobbade man vid det löpande bandet med repetitiva och ganska tråkiga moment som hela tiden mättes och skulle förbättras. Var man duktig kunde man få en medalj efter många år. Professorn förutsåg att friidrotten långsamt kommer att dö ut om vi inte anpassar oss till tänket hos dagens ungdomar och samhälle, säger Curt.

En annan professor i sociologi från Uppsala universitet berättar i samtal med Curt att de tre viktigaste sakerna att fokusera på om man vill bli en stor och viktigt idrott på sikt är: ungdom, ungdom och i tredje hand ungdom. En idrott som inte engagerar och behåller unga riskerar hamna i en långsam utförsbacke, en utförsbacke där Curt menar att vi redan är och som alla som höjer blicken lite också ser.

Intresset för de långsiktiga och svårare frågorna fortsätter dock att vara svalt i Förbundet. Hela systemet är trögrörligt och organisationen ganska omodern, menar Curt som också berättar att han under åren har varit med om att ta upp konkreta förslag om att pröva nya tävlingsformer, men som också mottagits utan större entusiasm.

Curt Högberg

– Intresset för de långsiktiga och svårare frågorna fortsätter dock att vara svalt i Förbundet. Hela systemet är trögrörligt och organisationen ganska omodern, menar Curt som också berättar att han under åren har varit med om att ta upp konkreta förslag om att pröva nya tävlingsformer, men som också mottagits utan större entusiasm.

Curt har lagt mycket energi på är att försöka skapa intresse för vår långsiktiga utvecklingen och intresse för behovet av en gradvis förnyelse. Bland annat tog han initiativ till en ny typ av utbildning, ”Strategiska ledare”, styrelser och andra ledare, minst lika viktiga som tränarna. Tanken var också att det skulle vara ett sätt att skapa en mer levande dialog mellan Förbundsledningen och föreningarnas ordföranden och styrelser.

– Föreningarnas situation och behov är basen i vår verksamhet, men mitt intryck är att många inte förstod grundsyftet med den utbildningen eller med den så kallad “planeringsprocess” som beslöts på ett årsmöte. Det är säkert på vissa sätt inget fel på ”Förening Smart”, som nu har ersatt Strategiska ledare-utbildningen, men jag har svårt att se att den i verkligheten kan ersätta hela den ursprungliga tanken med Strategiska ledare-utbildningen.

Curt filosoferar också om det stora betydelsen av att en Förbundsstyrelse förstår föreningsordförandenas verklighet och deras behov av stöd. Skulle det bli lättare att få saker att hända om Förbundsstyrelsen bara bestod av personer som är eller varit föreningsordföranden?

Under de senaste två åren har Curt lett ett Good Governance-projekt åt Förbundet. Projektgruppen har bestått av några erfarna föreningsordföranden, en representant från Handelshögskolan, en forskare i ideellt ledarskap och en RF-jurist. Gruppen har analyserat friidrotten som organisation och dess funktionssätt, identifierat brister i arbetssätt och föreslagit förbättringsområden för att organisationen ska bli lite mer dynamisk och modern. Förslagen diskuterades förra året också i två heldagsmöten med ett 15-tal föreningsordföranden.

Curt berättar att alla inblandade, inklusive styrelsens representanter i styrgruppen, stödjer projektgruppens förslag att det behövs en ‘ny kraft’ i form av en expertgrupp, av ungefär samma karaktär som projektgruppen, som har kompetens och tid att arbeta med den här typen av frågor i en rådgivande roll till Förbundsstyrelsen.

– Det är bra att vi är en folkrörelse men idag räcker inte det. Vi måste kunna agera professionellt, utgå från föreningsledningarnas behov och få saker att hända säger Curt.

– Under det närmaste året kommer Förbundet att lägga mycket energi på att ta fram en ny Verksamhetsinriktning. Det är säkert bra men grundfrågan borde vara att försöka skapa ett arbetssätt och en organisation som har möjlighet att förverkliga Verksamhetsinriktning. Det är ganska lite som förverkligats av den gällande Verksamhetsinriktning och jag är orolig för att inte så mycket mer kommer att hända med en ny Verksamhetsinriktning heller. Så länge vi arbetar på samma sätt som vi alltid gjort, säger Curt.

Vid intervjutillfället var Curt hoppfull om att den nya governance-gruppen skulle komma till. Nu, när denna summering skrivs, berättar Curt att han fått ett mejl från Förbundsstyrelsen som tackar för projektgruppens tvååriga arbete, men meddelar att styrelsen avser att arbeta med frågorna inom ramen för befintlig organisation.

Löparlivet tyckte sig höra en suck i andra änden av telefonen innan vi avslutar samtalet med att tacka för alla erfarenheter som Curt har delat med sig av i dessa intervjuer.

INFO Vill du läsa mer?
DEL 1: 50 år i friidrottens tjänst: Curt Högberg – löparen och coachen
DEL 2: 50 år i friidrottens tjänst: Curt Högberg om friidrottens utmaningar och möjligheter
Dela artikeln:

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *